Familjen Annorlunda

Köra bil är kul, och min sista runda ikväll kändes extra rolig att köra eftersom min bil smög fram som en mockasinklädd indian, tyst som en mus alltså:) Näst sista rundan vände sig folk om på långt håll och undrade vad det var för vidunder som kom åkandes, men nu….ingen vänder på huvudet:) Fan vad najs!

Mindre najs är att det handlar om livsuppehållande åtgärder, lite nödlösningar sådär, och jag måste börja se mig om efter en annan bil. Jag är helt beroende av den, nog för att det finns hyfsade allmänna kommunikationer här, men jag kan inte åka och handla med buss, minsta runda till affären innebär 10-20 liter mjölk, fil och yoghurt, och det släpar man ju inte gärna runt på i onödan. Jag kan låna pappas bil, men det funkar inte i längden. Tiden som skulle gå åt till att åka buss är löjligt mycket, och just tid är en bristvara i min logistik.

En ny(are) bil alltså, tomten. Jag har varit väldigt snäll :)

Då kommer ju funderingarna, för även om jag hoppas att den rullar hela vintern, och kanske även går igenom besiktningen i vår, men där ruskade bilmeken på huvudet ;)  så måste jag klura på hur stor bil jag måste ha.

Idag har jag nio platser, alltså perfekt för mig och de åtta ungar som bor hemma. Men, oftast åker jag och två småkillar i den, och näst mest jag och fem små. Alltså skulle en sjusitsig funka. Men då kan jag aldrig komma iväg själv med alla barn, å andra sidan händer det sällan att alla vill med. Det känns ju puckat att åka runt i en stor buss som drar massa soppa, när man kan åka mindre bil… Men, hur gör man de där gångerna när alla inte ryms? Syrran eller Simon kan köra, men åh det känns jäkligt tråkigt. Fast å andra sidan….jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger alla barn varit med samtidigt i år, och då var det inte ens långt att köra.

Jag tänkte som så, att om något företag  sätter sin logga på en bil och låter mig ”låna” den, vore inte det nåt? Jag kan åka runt med reklam för det mesta, så länge det är rumsrent :D

Så varsågoda att höra av er;)  I wish;);) och om inte så funderar jag vidare, och ni får gärna tipsa om vad ni kör för nåt:)

Hur som helst är bilen hoplappad, och det kändes genast mkt bättre. Om inte bilmeken var väldigt upptagen så skulle jag gifta mig med honom på stört, för ack så praktiskt med en händig man :) Nä, han kanske inte vill, men måste man alltid vilja då, va? ;)

Förutom att få bilen fixad, så hann jag med att gå till Öppna förskolan, vilket var skittråkigt enligt Jordan, men sen satt han minsann där på kvällen och sjöng sångerna vi sjungit, så helt fel var det ändå inte. Vi ger det några försök till, Jamie hade kul iaf, och jag var glad att det var lite barn där idag, mina killar blir gärna lite överspelta och ballar ur när det är nyheter.  Så mkt nya grejor så lite tid:)

Sen därifrån och hem och äta lunch, värsta snabblunchen, rester sen middagen hemma igår, och så iväg igen för ett BVC-besök för Jordan. Jag mitt nöt hade glömt att det var dags för spruta idag, och han var ju inte helt förtjust i den idén men satt snällt stilla, knäppte upp sin skjorta och visade armen, och…..jäklar så ont det gjorde! Jordan är en tapper kille som inte alls gillar att visa att han blir ledsen, eller att något gör ont, och han satt först ihopkurad på stolen och vägrade att tröstas, och sen plockande han helt sonika upp sina skor från golvet, tog sin jacka och gick ut ur rummet och satte sig i väntrummet utanför. Vilket svek, lyste det i ögonen på honom, men han tog ändå till sig det Eva sa om att det var hemska sjukdomar han nu slipper få, för i bilen på väg hem förklarade han för mig att det var bättre med en spruta, fast den gjorde ont, än att få polio ♥

Han vägdes och mättes åxå, och ligger fint till på kurvorna. Bara två kilo mer än Jamie :) och några centimeter i längd.

Sen ner till kiosken där jag lovat honom att få handla, det kallas även MUTOR, men det är helt outstanding i barnuppfostran, hot och mutor i en salig blandning:)

Och så vidare till skolan för utvecklingssamtal med Lovelia.

Där är det mkt fokus på logoped nu, och jag hoppas att det kommer rassla till så hon får hjälp, men hon själv verkar inte lida av att prata konstigt, och inga barn retas heller, utan alla förstår henne, och det är ju det viktiga.

Annars var det bara bra. Hon är ju så söt med sina läxor, kommer med boken flera gånger om dagen och vill läsa, och jag har inte alltid tid, eller lust för den delen, att läsa just exakt då, men då är det alltid nån syrra som erbjuder sig att lyssna, och det gillar hon nästan ännu mer än att läsa för mig. Jag har inte riktigt fått till de här lugna eftermiddagarna som jag gillar, när de kan sitta och läsa läxor vid bordet efter mellis, för det har varit full kastrull hela tiden sen skolan började känns det som, men vi strävar mot att hitta tillbaka dit. Tiden finns ändå, men det är skönt att ha ungefär samma tid varje dag, och efter mellis passar perfekt för då har inte kompisarna som går på fritids hunnit hem än :)

Hem efter det, prata med Patricia om en omöblering som hon stod mitt uppe i inne på sitt rum, och kolla av hur hon haft det i skolan, hon ska läsa in matten ju, och hela onsdagar ska hon försöka vara på skolan. Det hade varit helt ok tydligen, men lite fundersam blir man ju när den läraren i förmiddags sa till henne att han  inte såg några tecken på dyskalkuli, han tyckte hon var duktig på att räkna…Men så insåg han framåt eftermiddagen att det nog var något ändå när hon inte klarade av att räkna ut typ 10-5.;)

Hon kan hålla fokus en stund sen behöver hon en paus, och efter en hel dag blir det kortslutning i hjärnan.

Det kom någon och hälsade på sina barn, och hade faktiskt med sig presenter till de barn som fyllt år…fast han ju träffat Jordan en gång tidigare efter hans födelsedag, men man får ju se det positiva i att de ens fick något, så var nämligen inte fallet förra året. Jordan var nu inte överförtjust i sin grej, (det var halloween-maskeradkläder), han vill ha bilar, och typ bilar :D men men. Lite sådär koll på storlekarna bara, både var i minsta laget.

Jag drog iväg med bilen, Lovelia var ledsen för att de inte kunde åka till leklandet som alltid, han hade lovat henne tydligen att hon skulle få välja vad de skulle göra, och nu blev det inte så, men jag var tvungen att fixa bilen. Hon hade velat åka stadsbuss, men det blev visst lekparken. Jaja.

När jag kom hem vid sju hade ingen ätit..? så det var ju spännande att fixa akutkäk, men det finns finfina ravioliburkar på Ica som funkar i sådana lägen, och sen surade jag lite över dessa utflyktskorgar som lämnas till mig att ta reda på? Vafan jag är ju inte ens med, varför ska jag behöva städa?

Och alltså, här måste jag fråga er…riskakakor med pizzasmak – gott eller äckligt?

:)

Jag kan inte äta det, tycker att det luktar kräk, men ungarna älskar dem…Jag förbjuder dem inne, så ska de äta så får de gå ut:) Jag vet att många gillar den smaken, men jäklar så svårt jag har för den,  och färdiga köttbullar som luktar stinkblöja. :)

Haha. Jaja.

Sen lite röj här och var, huvudvärken sitter som en plåtsmäck och vill inte ge sig, skyller på vädret..fasen vad kallt det är, i går kväll vid 22 hade jag frost på bilrutan. Ungarna blev eld och lågor när jag pratade om det för hade jag verkligen haft det, frost på rutan??? Woooow.

Jag fattade inte vad det var som var så oerhört konstigt med det, men insåg så småningom att det var Frost som i filmen de menade :) Aha.

Träningsvärk på konstiga ställen efter Björns pass har jag åxå, som väntat, utsidan av överarmarna tex, ont ont ont.

På´t igen i morgon, men nu…..sovdags!

Natti natti :)