Familjen Annorlunda

Tänk att det är de små såren som gör mest ont? Igår klippte jag gräset här hemma, och gräsklipparen fick rätt ont i underredet när jag körde på en stor sånär fyrkantig gatsten som vi av nån anledning har några liggandes här och var, de är asbra som dörrstopp bla., men mindre bra när de gömts i högt gräs…då smäller det väldigt högt om den redan rätt så skruttiga klipparen och sen stannar den…och när man drar igång den igen så låter den ännu mer skramligt än vanligt….;)

Stackars gräsklipparen.

Jag skrapade mig yttepyttelite på tummen, och det gör för jäkla ont. Det repas upp hela tiden, så fort jag böjer för det sitter ju såklart på ovansidan av böjet..tja, ett skitsår helt enkelt, men det gör skitont.

Jag har opererats flera gånger, knäna bla, och det gör ju ont på ett annat sätt, och framför allt lite längre ;) men de här fjolliga småsåren är plågsamma :)

Löjligt.

Idag var det lite konstig väder, det regnade, så sken det upp och var kvavt. Allt på en gång.

Jag och syrran smet, och har ägnat dagen åt att köpa födelsedagspresent till Jamie, han fyller tre år i morgon ( idag)

Min lilla skruttfis ♥  Jag letade bilder på honom när han var mindre och det gjorde ont det med, i hjärtat, eftersom det varit en så stökig tid, och i bilder finns mycket minnen. Men Jamie alltså…vilken unge, han är glad på nästan varenda bild  :) Och busig, det lyser fint i ögonen på honom.

Häromdagen skulle det ätas glass, och enda sittplatsen var tydligen den här bänken för alla radade upp sig här. Jamie är skitsur för att han fick lov att ha ett saltpaket i knät…Han var naken hela den dagen och vägrade klä på sig. Kom jag med en blöja eller kalsonger så sprang han sitt allra snabbaste åt andra hållet ;)

Jag har aldrig haft en unge som gillar att vara så lättklädd som möjligt förr, han kommer garanterat slå följe med naturister så småningom….Han har oftast blöja eller kalsonger på, och jag jagar honom för att ta på byxor men ids inte tjafsa om sånt när vi bara är hemma, så han får ränna runt halvklädd. På tomten. Gränsen för nakna småkillar går vid grinden. Nån måtta får det vara :)

Barnen fick hjälpa till att slå in hans paket när han gått och lagt sig sen, och alla fyra små höll på länge och väl, misstänker att allt presentpapper är slut, men de tycker det är så roligt. Jag har surat länge nu för att min tejphållare är borta, en såndär man har stående på bordet och kan dra av tejp med en hand, i stället har jag haft en helt värdelös sånär engångs, med totalt kassa tänder., och jag har svurit långa ramsor varenda gång jag ska ha en bit tejp. Idag överlät jag det på barnen, schysst va ;) Å anda sidan är det de som ”lånat” den andra och sen ”glömt bort” att ställa tillbaka den ;)

Syrran hade en lånebil, hon hade sin på service, så jag har fått köra fräsig bil idag, med växlar, minsann. Det är stort, och väldigt roligt. Jag tycker om att köra bil, och även om det är fantastiskt bekvämt med automatväxellåda som jag har, så är det roligare med manuell:)

När vi lämnade tillbaka den, så kom den säljare som både min syster och pappa köper sina bilar av, och de pratade lite, och när han hörde om min stora familj så visade han mig en 8-sitsig buss, Hyundai , och visst är den ju rätt så perfekt för mig:

Snygg för att vara en stor buss, och värsta bagageutrymmet. Vete fasen om jag får dra nåt efter den bara på mitt B-körkort;) men efter en sånär snygging kanske inte min husvagn matchar, hehe.

Billig var den inte, men jämfört med en ny Vw buss var den billigare.

Jag vet vad jag önskar mig i julklapp:)

Nej, jag kör så lite att jag nog aldrig skulle köpa en sprillans ny bil, det måste ju vara dumt med tanke på att de tappar halva värdet bara man kör runt huset, men jag vet vad jag vill ha så småningom. Och vill ha, är ju inte lika med kommer att ha:)

Jag har nio platser i min buss idag, och åtta ungar som bor hemma, det funkar. Med tanke på att Patricia sällan åker med skulle en 8-sitsig funka, men en 7-sitsig vara för liten…Det är kul att drömma :)

Det jag vill åt mest med en ny(are) bil är trepunktbälten överallt, och skjutdörrar på båda sidor. Tja, och en AC som funkar kanske…och …eh…tja ni vet ;) lite av varje, men mest tryggheten i att den funkar.

Igår stod vi vid ett rödljus och en kille i en fet Porsche stannade bredvid, och när det blev grönt så liksom bara försvann han….det lät inte ens utan hans bil bara for iväg. Det vore inte heller dumt. Men jag skulle bara åka dit för fortkörning….

Min bil kördes av nån annan idag, och när den åkte iväg så lät det för jäkligt. Jag var tvungen att messa min kompis och fråga om han hade tid att svetsa lite, för sådär kan man inte åka runt helt enkelt. Får allt lov att boka tid för lite ljuddämpning ;) och samtidigt lite skvaller.

Vet ni, om det inte vore så mycket att lära sig, så skulle jag lära om mig till bilmekaniker. Fy farao vad händigt att kunna göra allt själv på bilen. Dessutom är det ju roligt att mecka och greja, med allt möjligt.

Jag är ju rätt så händig, och drar mig sällan för att försöka, och ibland blir det en reparation a la MacGyver, men ofta så blir det ju rätt bra, och ännu bättre om man har rätta verktygen. Förra sommaren bytte jag bilbatterier på båda bilarna, inte ett dugg svårt, men innan jag fick verktyg från pappa var det omöjligt att lossa bulten som batteriet satt fast med…trodde jag skulle bli knäpp, men sen så – skruvskruvskruv så var det klart. Häpp.

När jag jobbade inom vården så är det ibland lite meck där med, att ta i sär och sätta ihop en respirator tex. Men man får inte greja med apparaturen själv så mkt, såklart, det är ju rätt bra om de funkar när de behövs, och inte är lagade med ett tuggummi och en spik ;)

Jag läser alla era kommentarer. Självklart. Ni är fantastiska ♥

Jag har mina IRL vänner, och av dem får jag höra både, i mitt tycke, positiva och negativa saker. De håller inte med mig i allt, stryker mig definitivt inte medhårs. Om de tycker att jag resonerar konstigt så säger de det, och jag kanske inte alltid blir så jäkla glad över det just då, men i längden så är det så skönt att veta att de säger som det är.

Jag kan fråga, och få ett svar jag inte alls vill ha, och så blir jag kanske sur en stund;) och så resonerar vi. Ibland slutar det med att vi båda tycker som jag, eller som den andre, eller så kan vi inte enas, men vi tycker om varandra ändå. Det är ju så det ska vara med vänskap.

Nu är det väl ändå så att man oftast är rätt så överens, i alla fall i det grundläggande, men att ha olika åsikter, och kunna framföra dem till varandra är ju hela grejen. I stort som i smått.

Att inte ha det, att aldrig få mothugg, eller medhåll, eller kritik eller beröm…jag skulle bli knäpp. Tänk att bara ha sina egna briljanta ideér och aldrig få nån input från nån annan. Skönt kanske, men jösses vad enkelspårigt. Tråkigt.

Ibland pratar man om att ”skapa sin egen sanning” och det är väl så det blir om man aldrig får resonera,diskutera, argumentera osv. I mitt huvud kan saker låta alldeles excellenta, men så säger man det högt, och i samma sekund så undrar man vem idioten som tänkte det där är ;)

Jag är så förbannad glad att jag har mina vänner, min familj och ER, som kan ge feedback likaväl som kritik, som talar om att det här var bra, men det här mindre bra det kunde du skött på ett annat sätt.

Ni håller inte alltid med, och när jag får nån saklig kommentar med kritik så tänker jag alltid till, funderar en vända på om den är befogad. Jo det gör jag :) För ni vet ju inte allt, och det är ju lätt att det blir fel, oavsett vad det gäller.

Är det befogat så försöker jag ta till mig det, och tycker jag att det inte är det så skiter jag i den, haha, sorry :)

Men framför allt när det gäller mina vänner som ju vet allt, mer än ni någonsin kan göra, för så många ord kan man liksom inte skriva;) och det handlar ju om så mycket bakgrund. Att veta att de säger sanningen till mig, även om den är obehaglig eller jobbig att höra, vilken trygghet det är!

Allt från att säga att de där brallorna var ju fan skitfula, ditt arsle ser ut som en ladugårdsdörr i dem..till att de ifrågasätter om jag verkligen ska göra det eller det.

Jag önskar att alla har åtminstone en sån person i sin närhet. En del har det inte, och en del vill inte ha det.

Jag har inte jättemånga vänner, ( jo om jag räknar med er;) ) men de är bäst.

Och varför jag nu blev lite sådär sentimental har jag ingen aning om, men det var nog för att jag skulle skriva att era kommentarer betyder mycket. ♥

Nu ska jag gå och lägga mig bredvid godingen, som hade svårt att somna ikväll…Jag råkade gå in i sovrummet för att hämta nåt precis när han nästan somnat, och då kvicknade han till. Patricia gick in till honom efter att han legat och babblat och sjungit i en timme, och sen låg han på hennes arm och viskade en timme till innan han somnade.

Mysigt ♥

Natti natti :)