Familjen Annorlunda

Sidan där jag bokat hotellet på skickar mig påminnelser:)

Och jag blir nervös. Haha. PÅ fredag åker vi!!!

Idag var Jamie hemma med mig, för han var lite skruttig, lite småförkyld, men mest ville han bara vara hemma:) Vi tog en lång sovmorgon och sen har vi suttit i soffan, jag har skrivit och han pratat. Åh vad jag saknar honom hemma om dagarna! Han har nu kommit över ”smekmånadsfasen” i  skolan och är lite less på den;) Han vill helst bara ha rast, för han älskar att få vara ute och ränna med kompisarna, men sitta still och jobba…not so much.

I morgon ska han nog gå i alla fall, för jag ska dels till Trixie i hennes skola och sen fixa fransarna. Trixies klass har dagar nu man ”ska” komma och hälsa på, det är perfekt för då blir det verkligen av. Jag funderar lite på när jag ska komma bara. Dau väntar 12.20 så jag tänker ju tajma det såklart. Jag har ingen lust att stressa iväg på morgonen, så jag tror vi kom överens om att jag skulle vara där strax efter nio. Men det beror ju på hur länge Trixie vill att jag ska hänga där;)

Uppgiften till skolan som jag totalt fastnat på är egentligen superenkel, jag ska skriva en dialog. Mellan två personer, och den ena ska ljuga. Det ska framgå i texten utan att man skriver det. Jaja, det är liksom easypeasy OM man nu skulle komma på en situation:D

Jag har säkert skrivit fyra olika varianter, och ett ytterligare antal inledande rader och sen dissat alla. Just dialog tycke jag mycket om att skriva, och brukar verkligen inte ha några problem med det, men jag kan för mitt liv inte komma på ett bra scenario att placera mina gubbar i, och då funkar inte snacket. Jaja. Det ger sig. Men det är trögt.

Jag varvade det skrivandet med mail och annat som måste fixas.

Mer eller mindre hela dagen gick åt till att sitta på rumpan och hamra på datorn, inte undra på att jag har ont i akterdelen;)

Kan förvisso även ha lite att göra med Daviddejten i lördags. Bah. Eller ännu längre bort, vi körde ett HIT-pass i onsdags med Anders. Han är grym. Det var länge sen vi körde HIT, som alltså är högintensiv träning, och det märks mycket väl att man blir bra på det man tränar. I cirkelfysen är det 45 sekunder per övning, femton sekunders paus och så nästa övning i 45 sek. Totalt tio övningar på rad, sen en minuts vila och så kör man tre varv.

I HIT är det fyra minuters högintensiv träning utan annan vila än att man byter övning så fort man kan. Ofta är det tre eller fyra övningar som man gör ett visst antal reps av, så många vara man bara hinner på de där fyra minuterna. Jag var så jävla slut. Sådär ”jagkanskesvimmarnu-slut”. Sådär slut att det nästan inte var roligt längre. Sådär slut att man bara kollar vart Anders är så man kan maska;)

Sen hade jag sån träningsvärk i rygg och rump-musklerna, och när vi började värma upp med David så ångrade jag mig bittert att jag var där. Men, bara man blir varm så blir det bättre och när man får köra igenom kroppen så släpper träningsvärken. Med ny värk som bonus;)

Men att sitta på röven hela dagen är inte min bästa gren. Jag fick iofs några maskiner tvättade och köket röjt men i stort har det varit mycket sitta.

Halv fem packade jag och Novalie in oss i bilen och körde till hennes skola för ett utvecklingssamtal.

Vi var tidiga och satt i bilen och väntade, här betalas inga extra kronor i parkering om man kan undvika det;)

Jag tyckte att hon behövde lite gos och pepp innan sitt samtal;)När Patricia såg bilden ovan som jag lade på instagram så sa hon: ”Lejonkungen. Vet inte varför, men den här bilden är bara Lejonkungen.”

Ja Novalie ser ju lite ut som Simba, så då är väl jag pappa kungen då;)

Så gick vi upp, många dryga trappor, och sen var det dags. Jag gillar hennes lärare och det är nog ömsesidigt. Jag KAN ha råkat himla ganska odiskret med ögonen över en pappa på föräldramötet som jag tyckte var mer än lovligt uppe i det blå när det gällde hans son. Ni vet en sådär förälder som tror att deras egna kids är änglar som aldrig gör något fel, och att alla andra ungar är skitungar vars enda mission in life är att sabba för och vara elaka mot deras avkomma. Urk. Sådana päron klarar jag inte av. Det kan ha varit så att hon noterade detta;)

Det kan även sen vara så att den här änglaungen visat sina rätta färger och frekvent mobbar en annan elev. Jojo, jag visste det så fort farsan öppnade truten. Jag kan typen;)

Fy farao för mobbare av alla de slag! Jag skulle vilja bunta ihop dem och låsa in dem nånstans, för de gör bara elände.

Nåväl. Min unge fick med beröm godkänt av läraren. Jag är helt medveten om att mina ungar är en blandning av både ängel och djävul. Konstigt vore det annars, med den här bitchen till morsa;)

Nä, men det är väl självklart att ungar har både gott och ont i sig? Sen kan man bara hoppas att det goda överväger, och med vettig uppfostran och massor av kärlek så blir det bra människor av de allra flesta.

Vi åkte hemåt, diskuterade mötet, och så sjöng vi högt till Despasito på radion. Jag kan inte sitta still utan måste liksom orma runt och vifta lite snyggt latino på armarna;) Hehe.

Sen lagade vi mat, åt den och så fick Novalie hjälp inför ett prov  hon snart ska ha, jag ska berätta mer om det snart. Barnen avskyr ”rester” så då kallar jag dem ibland för Swedish tapas, och ställer upp allt på köksön som en plockbuffe´i stället och då funkar det finfint;)

Idag var det inte så många rätter som vi hade rester på, och de gillade alla så det var inget gnäll.

Jag tog med min lilla busiga jycke på en promenad och rörde på fläsket lite, det var välbehövligt, och sen var det rakt ner på rumpan igen i soffan. Mera plugg och nu varvat med TV;)

Ola Rapace är ju ändå Ola Rapace även om först avsnittet av Hassel sög.

Nu sitter jag här, med denna hära sömntutan på ena sidan:

Och på den andra har jag den mindre sömntutan:

Ljuvliga ljuvliga gosproppar ♥

Jag vill inte resa på mig för då stör jag dem och de kommer vakna båda två…öhhh;) Tja, lite som när man har en bebis som sover i famnen alltså;)

Men jag lär ju, klockan är massor.

På onsdag så kör jag och Mirka en ny insta-live och det ska bli så kul! Det var så himla roligt förra veckan och vi ser fram emot att se er igen. Jag tror inte att någon av oss haft tid att sätta oss in i hur man poddar, men vi har fått lite tips och råd, så det kommer! Vi båda tycker att det är så jäkla kul att ni vill att vi ska podda:)

Jag lovar att jag ska fokusera på det efter New York. Teknik och jag går ju hand i hand…eller inte;)

Har ni något ni undrar över, eller som ni vill att vi ska ta upp, så hojta bara!

Nä, nu sova…!

Natti natti ♥