Familjen Annorlunda

Hela förmiddagen spenderade jag i soffan. När jag skickat iväg kidsen till skolan i morse så lockade sängen nåt så makalöst, men i stället blev det frukost, och sen kaffe i soffan.

Tillsammans med poesi som skulle analyseras. Fyra dikter, varav tre sög;) Haha, Karin Boye bland annat… herregud vad jag inte begriper mig på poesi alltså. Men det är roligt ändå, för ingen kan liksom säga att MIN känsla runt en dikt är fel.

Sen var det dags att hämta Trixie.

Jag tog med Doris, som ju älskar att åka bil, och så tuffade vi i väg. De skulle sluta 12.45, och jag var där tidigare, men de hade redan slutat. Trixie och kompisen kom precis uppför slänten med sin packning. Jag behövde bara stanna till och släppa in dem, och så hem igen.

De berättade vad de gjort, bland annat detta, Backstapling.

Trixie lyckades stapla 22 backar ovanpå varandra innan hon ramlade ner:) Rekordet på Alnäs låg på 40+…. vafan det är dubbelt så högt som detta!

De är säkrade ordentligt med linor.

Hemma fick jag för mig att jag hade evigheter på mig tills Jamie skulle hämtas, men det var ju typ 20 minuter, så jag fick trampa på lite. Men det hade jag ju inte behövt för när jag närmade mig skolan så hörde jag ett jädra tjatter uppifrån fotbollsplanen och där stod ju hela skolan.

Eftersom ungarna pratat om brandövning så fattade jag ju att det var det. Jag smög förbi och väntade vid klassrummet, tänkte att det är lika gott att låta dem göra klart. Inte hämta en unge mitt i, så de fick knas i sina listor, och såklart för att Jamie skulle vara med hela tiden. Blir det skarpt läge är det guld värt att ha övat. Själva utrymningen var ju klar, men även tillbakagången är ju viktig.

När de var klara så cyklade vi hemåt.

Förresten så har jag kommit på varför fjärde september var så speciellt:)

Som jag klurade, och när jag äntligen kom på det så insåg jag att jag nog funderade lika mycket förra året…bra minne men rysligt kort.

Jag tog ju körkort:)

Nog tycker jag det är lite töntigt med alla de här bokstäverna. Tungt släp tex… skillnaden att köra med inget släp alls och sen koppla på en kärra, den är hundra gånger större än att köra ett tungt släp. Jämfört med ett vanligt.

För det första krävs inget extra kort, har du bara tagit körkort och har en hyfsat stor och stark bil kan du dra runt en stor husvagn. Men har du inte extra-bokstaven så får du inte dra aningens tyngre än vad det nu är gränsen går. Ren idioti. Först gången jag körde med släp hade jag pappa med, och jag var skiträdd. Första gången med husvagn ska vi inte tala om. Det är ju helt galet egentligen.

En annan sak som är galen, det är sizen på ”mina” spindlar …..

Det är hörnet på ett fönster där, och ja det är dammigt men tumlaren står precis där och dammar. Kan jag skulle på i detta fall, men sanningen är att jag inte dammar speciellt ofta:) Tar dammsugaren på det värsta;)

Spindeln tillhör de större jag sett, men den här storleken är vanligt förekommande i mitt hus. Jag blir inte lika rädd eller äcklad nu som de första femtio gångerna jag stötte på en, men jag uppskattar det INTE. Blir rent av förbannad. Vad fan har ni i mitt hus att göra?

Fuck off or…die;)

Spindelmos på gardinen är ju precis vad man ville ha:/ men hellre det än en giganto springandes runt. Jag dödar alla spindlar inomhus, utan pardon. Har de inte hört de ryktena i spindelkretsar än så är det inte mitt problem;)

Mamman- the spiderslayer.

Men gardintvätt står på att-göra-listan..

Som om jag inte har nog med tvätt men detta klassas väl kanske som självförvållat.

Vi tränade med Olle idag. Corrinda som inte kunnat boka eftersom hennes kort gick ut, har nu förnyat det, så vi åkte tidigt för att norpa en av de icke-bokningsbara platserna. Jamie och Loppan ville med, så vi satt där och hängde en stund. 30 minuter närmare bestämt, och i ärlighetens namn så lade jag mig ner på bänken och blundade. Så trött, och så grymt stel i hela baksidan av kroppen.

Davids pass dagen innan satt och gjorde ont i hela kroppen, det är härligt, men förfärligt:)

Dagens pass var tufft, och jag var tvungen att backa lite på vikterna för jag var slut i vissa muskler. Typ alla;)

Mitt lillfinger som jag ju bröt i början av sommaren tar tid på sig att läka. Jag kan använda handen obehindrat utan att det gör speciellt ont, mer än när jag belastar hårt eller stöter i.

Men böjfunktionen är inte riktigt fullt ut, så jag töjer och tänjer och ska kanske kolla upp det igen. Det tar ju tid med ledbandsskador, men nu får det stila sig. Varje gång jag tränar så håller jag i tunga vikter, det är skivstänger, kettlebells, tunga sandsäckar/bollar eller vikter. Eller den egna kroppsvikten.

Varje gång så svullnar fingret lite och det gör såklart ont. Lillfingret och långfingret blir stela och sen värker det någon dag. Så löjligt egentligen, ett litet, eller två, fingrar.

Det ska ge sig, och det är bara att fortsätta böja.

I morgon ska Jamie vara ledig:) Jihooo, vi kör nog så att fredagar blir en ledig dag. Han trivs bra i skolan nu, men vill gärna göra saker med mig med. Och jag med honom, så vi kör lite kvalitetstid och Jamie/mammamys på fredagar. Är man minst så är man:)

I morgon ska vi ha kräftskiva för familjen, typ 17 personer eller vad det nu blev.

Tydligen blev jag framröstad som den bästa värdinnan, så det ska vara här hemma, vilket innebär att jag måste fixa:) Städa lite, piffa lite och så där. Sen ska vi hinna med att handla och fika också.

Men nu ska jag krypa ner bredvid Jamie och Doris, eller mellan dem kanske är mer korrekt.

Killarna har ett rum, och där tanken var att Jamie skulle sova också, men de där två kan ligga vakna och stissa upp varandra i timmar. Delar jag på dem så somnar Jamie på EN MINUT och Jordan på tre.  Just nu kan de inte sova ihop. Och jag har ju haft Jamie intill mig hela hans liv så jag misstycker inte.

Han har ju en hel 90-säng att sova på, bara att den står vid min.

Alltid retar det nån;)

Men sova var det…!

Natti natti ♥