Jag vill förtydliga lite angående sonen.
Jag är definitivt inte en sån förälder som tror att mina ungar är små änglar och aldrig gör något fel. Tvärtom. Min första fråga är alltid: Och vad gjorde DU då? Jag backar i nio av tio fall upp läraren, och lägger mig i princip aldrig i undervisningen.
Jag låter lärarna sköta det de ska, sitt jobb. Det gör jag med största förtroende, för jag anser att de allra flesta lärare är på rätt ställe och gör ett bra jobb.
MEN. När en lärare medvetet medverkar till att en elev, i vilken årskurs det än må vara, även på universitetsnivå, inte klarar av sin kurs, då tycker jag att det är SKIT.
Som lärare hör det väl ändå till att tas med (skit)ungar? Det hör väl till att individanpassa så att alla elever kan tillgodogöra sig undervisningen? Det hör väl till att bemöta alla elever på ett schysst sätt?
Och nog fan tycker jag att fingertoppskänsla hör dit. Det gör det i alla yrken som har med människor att göra. Tänk om en läkare struntade i att vara lyhörd, det är då det missas diagnoser. Tänk om förskolläraren inte var det, utan drog alla ungar över en kam. Det funkar ju inte! ,Att bara sätta sig med ungen och checka vad problemet är är ju en början. Jag var riktigt skeptiskt till vad jag fick höra först, och bad om lärarens version av det hela. Men när han bekräftar att han avvisar min unge varenda jäkla lektion av den enda anledningen att han har sin mobil i fickan, helt oanvänd så blev jag sur. Med all rätt tycker jag eftersom ungen inte är myndig, och jag inte fått veta ett dugg.
Jag tycker att han är en korkad skitunge som inte kan lämna in den där förbannade mobilen, men när han av nån anledning inte kan det då? Ska man inte som lärare försöka komma fram till en acceptabel lösning för alla parter? Vi snackar om små klasser här för övrigt, så det handlar inte om hundratals elever.
Övriga lärare har uttryckt att så länge de inte ser mobilen så är det inget problem. Och mobilen ligger långt ner i en jackficka, på ljudlöst och ”stör ej” läge. Gör mig tokig när jag försöker få tag i honom eftersom hah inte hör. Så NEJ hans mobil stör ingen, allra minst läraren, Läraren har ett behov av att statuera exempel, och att utöva sin makt.
Den här läraren har sen även dragit upp min son på fötter genom att dra i hans hoodie. Ruskat om honom för att få honom att plocka upp mobilen, som då LÅG UTE I SKÅPET. Tagit ett rejält tag i jackan och lyft upp honom från stolen där han satt och sen tryckt ut honom genom dörren.
DET är då fan inte okey.
Inte ens för mig. som nog är det minst lättkränkta människan som går på den här jorden.
Så, det jag menar är inte att min son är nåt slags oskyldigt offer i detta. Jag har haft så många duster med honom och jag vet exakt vilken pain in the ass han kan vara, han kan reta gallfeber på en. Men jag menar, och det står jag för, att som lärare så kan man inte avisa en elev, lektion efter lektion efter lektion utan att försöka komma fram till en lösning. Var lite lösningsfokuserad i stället för att utöva makt. Om han inte lämnar ifrån sig mobilen de första tio gångerna så kommer han mest troligt inte att göra det den elfte. Något måste förändras. Det gäller att ta reda på vad som är problemet.
Min son har hänvisat till det här avtalet. Hur svårt ska det vara att skaka fram ett nytt då? För jag skiter i att nån av er sa att det inte är juridiskt bindande, må så vara, men upprättar man ett avtal ska det gälla.
Från båda håll. Annars finns det ingen anledning att slösa skrivarfärg och papper på det.
Jag måste stötta min son i det här. För det är fel.
Att läraren inte svarat på mitt mail, där jag bad även honom närvara vid mötet, är fel. Att rycka i någon och tvinga ut dem, är fel. Att förutsätta att min son har mobilen på sig är fel. Förvisso skulle jag göra det jag med, men det är ändå fel.
Den här ungen har ingen diagnos, hade han haft det hade det säkert varit en annan femma, för då minsann hade det tagit speciell hänsyn. Han kanske har nån bokstavskombo, toppat med lite av varje inom autismspektrat, för det är så han uppför sig, men det är inget problem med lite fingertoppskänsla och lyhördhet från skolan. Så jäkla besvärlig är han inte. Men envis.
Jag vet att lärare får massa skit, jag har massor av vänner som är eller har varit lärare. Många har slutat för de orkar inte med föräldrarna. Jag älskar lärare med fet pondus, som bara äger klassrummet och det är de som får ungarnas respekt. Jag har svårt för mesiga lärare som kräver att föräldrarna ska gå in och agera.
Jag överlåter skolans värld till lärarna. Tills den gången det görs övertramp. Och det tycker jag att den här läraren gjort. På flera sätt.
Och då, men inte förrän då, går jag in och ryter till, Fast på ett rätt trevlig sätt, för det är sån jag är:)
Så. det var nog allt jag ville förtydliga.
Hej!
Jag har skummat igenom kommentarerna men inte orkat läsa alla så ber om ursäkt om du får dubbelt. Jag jobbar med ungdomar i Robbans ålder och tja han låter som en högst normal, tjurig, envis kille i tonåren. Han kanske har nån diagnos hit och dit som det skrivs om men i situationen ni befinner er i nu så spelar det faktiskt ingen roll. Jag är helt övertygad om att han får hjälp med psykolog om han behöver det och han tar emot det. Du är vettig :) Tror du det behövs så tipsar jag om Spången i Uppsala om inte annat.
För att återgå till Robbans dilemma så ja det är klart att han borde lämna in mobilen. Det vet du, han, jag och varenda människa på jorden. Det spelar ingen roll för även om han vet vad han borde göra så gör han inte det och han kommer inte ändra sig. Min erfarenhet som lärare med just tonåringar är att ibland får berget komma till Mohammed so to speak. Ganska ofta fakiskt. Ibland.(läs hela tiden!) får man inse vem som är vuxen i situationen och faktiskt ta vuxenansvaret. Det är inte att slita i en tröja eller skicka ut en elev som låter mobilen ligga tyst i fickan. Det är att boka in en möte och komma överens med ungen hur vi ska göra och vara beredd att lyssna på argument. DET är att ta vuxenansvar!
Min gissning är att läraren förmodligen fått ha ett snack med rektor om tröjdragningen och han har ögonen med sig. Det är det jag läser in mellan raderna när du beskriver reaktionen från skolan/läraren. Läraren har gissningsvis fått order om att knipa käft helt enkelt och låta skola sköta allt. Det är så det brukar gå till när en lärare inte skött sig.
När det är möte på skolan så är mitt tips att vara ödmjuk. Läraren har inte gjort sitt jobb ordentligt. Han har inte tagit vuxenansvar. Det har han nog fått höra också. Öppna istället upp för en dialog som kan leda till en konfliktlösning. Skolan och läraren vet att de gjort fel. Be också om en handlingsplan för hur Robban ska klara kursen. Sist men inte minst, Robban är skitless ja men ta reda på ordentligt om han klarar av att hörda ut de två åren som är kvar(Visst är han 00?) eller om han kanske skulle ha praktik ett år istf studier? Det är en möjlig lösning för många som då orkar ta nya tag och kämpa vidare. Däremot ska du inte godkänna att han går hemma och sparkar sig trött för det leder inte till nåt bra alls för just honom som du beskriver honom. Ställ krav men rimliga krav! Jag tror du fattar annars får du hojta eller maila :)
Och konsekvenstänkandet kommer inte före 20årsåldern när den delen av hjärnan mognat. Det är helt normalt och en förutsättning för mänsklighetens utveckling. Om vi inte hade vilda unga män som skyddade resten av befolkningen i krig utan eftertanke så hade vi människor inte blivit så långvariga på jorden. Idag är vi inte i krig och då är det en nackdel men biologin är inte så snabb :)
Hej! Min son fick sin telefon undanlagd under gymnastiken, fick tillbaka den med helspräckt skärm. Inget erkännande där heller…sonen var helt knäckt då han trodde vi skulle bli arga på honom. Han visste ju vad det kostar att laga? (han är inte så
gammal). Tycker inte de ska lämnas i skåp mm. Finns ingen försäkring som täcker…
Undanstoppade på alla lektioner eller lämnas synlig på katedern etc. Telefoner är en värdehandling idag, med bankid ex. För äldre elever ivarjefall.
Lycka till! Tråkigt med maktfyllda lärare, har stött på ett flertal….och även helt underbara!
Carola: Ja ansvarsfrågan är ju en annan aspekt av det hela. Hoppas det gick bra med sonens telefon! Som du säger, så har de mycket av värde på mobilen idag. Och folk har långa fingrar…
Wow, jag blir förvånad av kommentarerna faktiskt…. Jag har en son som tycks vara stöpt i samma form som din Robban, med envishet o allt ? Alltså, min åsikt är ju att Robban har rätt , helt rätt att han står på sig !!! Ett avtal är ett avtal, då bör det skrivas om ifall reglerna ändras. Min son (19 nu) hade garanterat gjort exakt samma sak, har man skrivit på ett avtal så är det det som gäller, hade varit en principsak för honom. Läraren däremot…. Läraren har gjort en massa saker fel, verkar inte heller nu vilja hantera detta på ett vettigt sätt om han/hon inte ens vill träffa dig ? Stå på er !! Beträffande kommentarer om att han inte kommer klara ett jobb i framtiden… snälla nån, det är en skoltrött tonåring, det är klart han kommer fixa ett jobb !?Att man inte har ett mål i livet när man går i högstadium eller gymnasium, det hade verkligen inte jag o ngen av mina barn heller som hunnit dit… Det löser sig längs vägen liksom, o envishet kommer man långt på .. Lycka till både Carola o Robban !!!
Jag blir också väldigt förvånad över kommentarerna… och du har skrivit kloka ord :)
Ett av våra barn var också skoltrött så det blev ett friår mellan 9:an och gymnasiet och fick då jobba i en affär vilket resultera i att det blev handels och kontor som då var 2årig. Detta är 25 år sedan. Hade lite strul med att få fasta jobb men har alltid haft jobb och kunnat försörja sig. Har nu utbildat sig till undersköterska och har jobb. Så visst allt går med stöd hemifrån.
Du är helt otrolig carola dig hade jag behövt som vän när jag var ensamstående med min son som då var en strulig tonåring Men han kom in på gymnasiet fick bra betyg nu är han 23 år med ett bra jobb o egen lägenhet
Tack ??och skönt att höra :)
Skrev under förra inlägget och vill fortsätta på det temat lite… Din som låter som mina två, idag 21 och 25 år gamla. Den ena utreddes i mellanstadiet och fick diagnosen ”ingen diagnos men vissa svårigheter med sociala koder, lång före kunskapsmässigt inom vissa ämnesområden, för lite stimulans i skolan etc etc”. Hur som helst var båda pojkarna envisa till förbannelse, vägrade att vara med på foto, vägrade ta av kepsen, vägrade att måla vattenfärg med pensel (låter illa?!?) osv osv. Jag hade mina duster med lärarna, ensam då pappan tagit ”time out” från sina barn i o m skilsmässan. Mitt tips som lärare och som förälder är att inte göra detta till ett krig mellan skolan och hemmet, för det är ju i slutändan inte det som är viktigt. Det viktiga är din son; HAN är inte ett problem, hans BETEENDE däremot kan vara ett problem. Hans beteende kan vara provocerande, kanske är det medvetet, men han är en pojke, tonåring med allt vad det innebär. Man behöver ingen diagnos för att få hjälp i skolan, man behöver ingen diagnos för att få vara annorlunda. Jag kan, med facit i hand, säga att mina grabbar hade problem av olika anledningar. Den ena har en stark vilja och ett rättvisetänk som skulle få Nelson Mandela att blekna. Han hade kontrollbehov och behövde få ta egna beslut. I tonåren får man sällan det, du har skolplikt och måste göra som du blir tillsagd. Därför vägrade han det han kunde vägra, foto tex. För hans del lättade det när han fick börja bestämma själv, göra sina egna val. Han valde ett yrkesprogram och det var från början till slut hans väg, en lååång väg av olika anledningar, men den var hans och därför gick det bra. den andra sonen led av social fobi som ledde till en depression. Han vägrade till slut allt, klarade helt enkelt inte en del situationer men kunde inte förklara för utomstående att det var svårt. istället la ha till en attityd och ett obstinat sätt. Efter många och långa kamper hemma fick jag honom till BUP, medicin och samtalsterapi och släppte MINA (omedvetna) krav på honom. Han ville inte gå i skolan, ville inte behöva kämpa med de sociala koderna som han inte fixade. Han fick ett jobb på ett lager och trivs jättebra. Han sköter sitt jobb, tycker att det är tungt och lite tråkigt, men skönt då det är en enkel jargong, samma varje dag, inga överraskningar eller stora förväntningar på att han ska ”klara av” olika saker. Han har planer på att gå gymnasieutbildning i framtiden, men inte än. Våra bråk hemma tog slut samma dag som jag accepterade att han fick hoppa av gymnasiet. Han var då 17. Det är hans liv, hans beslut. Lyssna på din son, fråga vad HAN vill. Låt honom komma fram till hur han ska lösa det, hur han ska genomföra det han vill. Respektera hans vilja. Ingen vinner på att han går en gymnasieutbildning om han inte vill det. Han kommer inte att klara sina kurser då och slösar bara tid. Han kan istället be att få en individuell plan och kanske bara läsa två, tre ämnen under en dag och praktisera resten av tiden. Skolan har alla möjligheter att ordna en studiegång som passar honom. Men då måste han känna att hans önskemål och beslut respekteras. Inget är förlorat om han studerar senare. Vi har en väldigt bra vuxenutbildning i Sverige, och för skoltrötta ungar kan det vara enklare att läsa på Komvux. Då läser man bara de ämnen man behöver och vill ha istället för att läsa hela program med idrott, religion, slöjd, geografi, hemkunskap etc. Låt honom använda sin envishet till något positivt, till att komma dit han vill. Behöver han hjälp med att ta reda på vad han vill skicka honom till SYV på skolan. Du kan inte förändra sonen, skolan eller läraren, men du kan förändra ditt sätt att tänka. Mitt råd till dig är GIVE HIM A BREAK :-)
Fast varför ska det göras undantag från en regel?? Hur ska man motivera att andra elever får lov att lämna ifrån sig men inte han, för man ska individanpassa efter behov?? Det funkar inte så med regler! Om han har ett sätt som är svårt att hantera, har han någon ev diagnos eller bara ren och skär vrånghet? Det spelar ju ingen roll, när man börjar bli så stor, snart myndig, så ska regler följas av alla. Hur ska han fixa ett jobb annars ex? Jag tycker det låter som att han (och du) behöver hjälp av något slag med beteendet, men det kanske ni får. Däremot är det väldigt INTE ok att dra en elev i kläderna oavsett!
Fast det är klart man kan göra undantag från regler , både i skola och på arbetsplatser?
Tror du på riktigt att ALLA på din arbetsplats behandlas exakt lika och har exakt samma villkor? Så är det iallafall inte på min , och jag jobbar som lärare. För mig är inte rättvisa att alla elever ska göra lika utan att alla gör efter sin förmåga .
Carola Åh vad glad jag blir att höra det här<3 Exakt så är det ju, finns få ställen som är exakt lika för exakt alla. Din rättvisa gillar jag:)
Fast allvarligt, det fattar jag väl att alla kan ha olika villkor! Gällande studierna/ arbetet eller vad det må handla om. Men vi pratar om att lägga en mobiltelefon i en låda?!! En regel, som de andra får följa! På en arbetsplats där alla hjälps åt att diska, men jag vägrar diska min kopp, för det stog inte i anställningsavtalet. Den nivån snackar vi här. Att studiesätt/arbetssätt/resultat/ mål kan vara individuellt i skola/ arbete, det köper jag också!
Fast är det ett undantag när det i ”avtalet” står som han gör?
Hej Carola!
Kan du inte tipsa mig, otränad 40 årig fembarnsmamma om passande aktivitet att börja med på Friskis och svettis? Hur började du?
Absolut!!! Återkommer om det :)
Skolans värld är i mina ögon en förberedelse på den vuxna världen, därför får han nog ta sig i kragen, inse att han snart är vuxen och följa reglerna. Annars lär det komma som en chock för honom att i den stora världen och arbetslivet kan regler och kontrakt ändra sig över en natt. Jag tycker dessutom det verkar vara ett konstigt sätt att kommunicera med läraren via mail, finns alltid utrymmer för missförstånd i det skrivna ordet och rekommenderar dig istället att ringa och prata eller boka ett möte. Vi vuxna sköter väl ändå inte våra konflikter via mail, varför göra det i detta fallet. Hade det varit min son hade jag tagit mobilen ifrån honom, slått näven i bordet och bett honom tänka över sin framtid. Hans ambition är väl att skaffa ett jobb och kunna försörja sig, inte sitta och spela tv-spel hela livet…..
Han har ingen ambition. Det är ju det som är problemet. Tro mig men jag har slagit näven i bordet, jag har plockat mobil, tv-spel och vad man kan tänka sig.
Även jag tycker det är förberedelse men att det även fortfarande finns utrymme för att mogna.
Mail är enda sättet att kontakta lärare, och jag har ju bett om ett möte.
I min ungdom har jag haft några riktiga skitsommarjobb och det önskar jag nästan alla för det finns inget som motiverar en till att studera som ett skitjobb. Men jag kommer säkert också sitta där snart och undra var ambitionen finns, som tur var har mina barn sporten som gör att de i alla fall kommer och ut rör på sig. Spelade inte han tennis? Finns det inget sommarjobb i tennishallen som gör att han får känna lite ansvar?
Tycker så synd om dig som ska tampas med detta själv är svårt nog när man är två. Har pappan inget som helst intresse för hur det går för sina barn? Vad jag förstått har ni gemensam vårdnad och då får man ta skiten också och hjälpa till när det kärvar.. Kram på dig och hoppas att det blir bra i slutändan.
Om det bara är en kurs som han ev blir underkänd i så skulle inte jag oroa mig. När jag gick gymnasiet för tre år sen kunde man ha underkänt/F i två kurser a 100 p styck och gick ändå ut med godkänt betyg från gymnasiet. Jag fick F på idrotten men har ändå godkänt slutbetyg. Förövrigt låter läraren som en idiot. O jag förstår Robban, jag har alltid haft svårt för auktoriteter o ännu svårare för auktoritära idioter, jag hade nog hamnat i mindre skit i tonåren om jag inte huggit emot varenda gång nån vuxen/ lärare/whatever sagt åt mig vad jag skulle göra… Men men.
Tänker som dig, man kan inte försöka trycka in alla ungar i samma fyrkantiga mall. Som lärare får man välja sina strider, och undvika att hamna i dessa maktkamper. Jag är själv lärare och man får de elever man får och måste då anpassa sitt förhållningssätt efter eleverna. Jag kan varken önska bort eller ändra på dem, däremot kan jag ändra på hur jag bemöter eleverna och på min inställning.
tycker läraren får tänka efter vad som är viktigast – att vinna den här striden eller att alla elever kan delta i undervisningen.
Bekräftar läraren att han ruskat om Robban i kläderna,tryckt ut honom genom dörren osv? Just det borde läraren veta är fel sätt att försöka få sin vilja igenom.
Haha nä just det låter han stå helt oemotsagt. Vilket i mina ögon är ett slags bekräftelse för om han INTE gjort det skulle han mest troligt vara noga med att framhålla att så var det inte alls.
Han bekräftar att han varje gång avvisar honom om han inte lämnar mobilen. Och att han alltid förutsätter att han har mobilen på sig. Sonen har ibland lagt den i sitt eget skåp, istf det avsedda i klassrummet, men det duger inte. Då åker han ut ändå
Håller med dig,hade det inte funnits nån sanning i det Roban berättar/säger till har hänt så hade läraren redan i första mailet tydligt påpekat att han inte ruskat Robban i kläderna o vidare lett/tryckt ut honom genom dörren,utan istället gett sin version av det hela. Många gånger tycker ja läraren har alldeles för lite att säga till om,för att så fort de säger nåt så kommer en mamma/pappa springande o direkt gapar att min lilla söta son/dotter skulle aldrig göra si el så utan det är alltid nån annans fel men i detta fall så har läraren gått på tok för långt,i ett enda syfte,att visa sin makt,att han bestämmer,punkt slut. Ja blev själv kallad till ett möte med min dotter för många år sen,tillsammans med rektor,skolsköterska,andra lärare m.fl. redan innan mötet gjorde ja klart att oxå berörd lärare skulle vara med,o det blev ja lovade. Blir ju en aning lättare om läraren själv får säga sin bild av det hela istället för andrahands info. Men när vi väl kom till mötet så visa det sig att den berörda läraren inte skulle vara med,det behövdes inte för de andra hade tidigare pratat med läraren. Ja sa då lugnt o tydligt att då blir det inget möte,hej då sen gick vi därifrån. Så kräv du att den läraren som Robban inte kommer överens med SKA vara med, Borde ju egentligen räcka med dig,Robban o läraren. Stå på dig!
Det verkar tyvärr vara så att ditt barn inte vill/orkar gå i skolan och har hittat det perfekta sättet att slippa, och samtidigt flytta fokus och ansvar på detta ’misslyckande’ till någon annan, i detta fallet en lärare han inte klickar med. Hoppas att han snart nog inser att det här tramset bara och endast drabbar honom och hans framtid och inte någon annan. Hoppas att det löser sig…
Jag är ledsen men efter att ha läst bägge inläggen om detta anser jag att det största problemet är din son.
Att bara för att konsekvent vägra att lämna mobilen till läraren är så dumt, även om jan inte fyllt 18 riktigt än är han snart myndig och bör ha ett eget sunt förnufy och något slags konsekvenstänk.
Nu är det 15 år sedan jag själv gick i skolan och jag vet att klimatet har hårdnat rejält, att vara lärare är nog väldigt svårt.
Att din sons lärare föste ut honom ur klassrummet genom att ta tag i hans kläder en gång tycker jag inte är så jättefarligt, dock kan jag förstå om din son tycker att det var pinsamt och därför gör en större grej av det än det är?
Jag håller med den som skrev att många ungdomar är ett gäng slapprövar, så jäkla jobbigt är det inte att gå i skolan.
Hur ska det gå när dessa ska börja jobba sen?
Klarar man inte av att sköta sin skolgång ocj ta order från en överordnad, hur sjutton ska man då klara att sköta ett arbete?
Jag håller med. Han är ett stort problem och borde kunna anpassa sig. Men han kan inte det. Han är extremt fyrkantig. Det går liksom inte att ändra på folk, pressa in dem i mallar. Jo många men vissa funkar det inte för. Han har inget sunt förnuft och konsekvenstänk, men berätta gärna hur jag ska lära honom det! Jag har ju alltid haft problem med honom men skolan har alltid försökt hjälpa honom. Inte stjälpa som den här läraren.
Han är udda, det märker man snabbt. Han är en superkul unge också, men udda. Det måste man ju få vara utan att bli dåligt behandlad.
Och det har han blivit.
Och nej det är inte okey att slita och dra i folks kläder! Vad skulle du tycka om din chef gjorde lika med dig?
För länge sen frågade jag dig var din äldsta son är. Han nämndes nästan aldrig och verkade inte vara med er andra på saker ni gör tillsammans. Tror att du svarade att han hellre stannar hemma. Nu skriver du att han är ett problem och att han är udda vilket låter så sorgligt. På headern/fotot (som jag förstår har några år på nacken) tycker jag han ser både ensam och deppig ut. Kanske han behöver en manlig förebild, Någon att få snacka med. Sköt om er familjen.
Ingen kan ju säga att det direkt var toppen för honom att pappan stack på det sätt han gjorde. Han är med oss, eller har varit iaf nu får man sällan med någon av tvillingarna , men han avskyr att fotas så han syns sällan.
Han är inget problem för mig, för jag har för länge sen fattat att han är udda och en annan sort än de andra ungarna, och jag ser det inte som något negativt. Alla är olika :)
Men han gör problem för sig själv och behöver då lite stöttning .
Han skulle absolut behöva fler manliga förebilder än de vi har, men nu finns det inga att skaka fram ur rockärmen ;)
Robban är precis lika älskad som alla barnen men istf att tvinga in honom i något han inte är så får han vara den han är, och då blir det bra:)
Men han har alltid hatat skolan, som vissa gör :)
Den där läraren ska anmälas. Punkt.
Anmäla och anmäla..: Jag blir så trött på alla anmälningar som ska göras.
Alltså JAG tänker INTE anmäla, om nu nån tror det! Däremot tänker jag inte acceptera att min unge behandlas illa. Jag tänker ställa upp för honom nu på samma vis som alltid, och som för alla barnen. Det tycker jag är min skyldighet som förälder. Han är fortfarande ett barn, och jämfört med hans tvillingsyster så är han långt ifrån lika mogen. Det kommer, det är jag helt övertygad om, men om man ständigt behandlar honom på ett oschysst sätt så kommer det sätta spår. Som man blir behandlad behandlar man andra… och jag vill INTE att han i framtiden uppför sig som den här läraren. Punkt.
Ja, det kan man bli. Men det är kränkning, mobbing och misshandel. Det är inte OK nånstans.
Stå på dig Carola. Och allt stöd till Robban. Blir så för…… när jag hör hur läraren trycker ner Robban. Denna lärare är nog en väldigt feg , och har säkert varit mobbare hela sitt liv. Innan gömt sig bakom kamrater och nu som vuxen tror han att lärarrollen skyddar honom.
Fy fan…
Kram till dig Carola och dina barn
Avtalet är inte juridiskt bindande men Skollagen är det och den trumfar alla former av avtal som skolor hittar på för att lösa mobilproblemet. I den står att elever får endast avvisas från ett klassrum om eleven stör undervisningen i den grad att den inte kan genomföras. Du har enligt Skollagen inte rätt att som lärare ta egendom (i det här fallet mobil) från elevens kläder/väskor o liknande. Då räknas det som olaga intrång iom att kläder o väskor är personlig egendom. Med andra ord kan en lärare be eleven att lämna ifrån sig mobilen men gör inte eleven det så kan läraren inte göra nånting så länge inte eleven använder den på ett sätt som stör undervisning och resten av klassen. Enligt skollagen är även lärare o rektor skyldiga att anpassa undervisningen så att varje elev uppnår godkänt betyg. Om det uppdagas att en elev inte kommer uppnå godkänt SKA särskilt stöd inrättas.
Du kan läsa mer om detts i Skollagen Kap 3 och 5.
Din version av saken visar att Skollagen inte följs. Stå på dig Carola både för dig men främst för din son då det är hans utbildning och framtida möjligheter som hotas.
Ps. Har följt din blogg länge o sett er i FA men aldrig kommenterat tidigare. Är nyexaminerad lärare och gått kurs i skoljurudik så kände stt jag hade saklig information att erbjuda.
Fråga av ren nyfikenhet, hur fungerar det med skillnader i lärarens skyldighet mellan gymnasium (som inte har skolplikt) och grundskolan?
i mina öron låter det som en maktkamp..& läraren har bara bestämt sig för och vinna den…?
Herregud en telefon…super allvarligt ! Lika töntigt som att bråka om keps el mössa….kan jag tycka… Välj striderna liksom..
Däremot om barnet stör lektion med kepsen telefon etc..helt annan sak….
Sonen vart av med sin mobil engång (15år) ..& fick ej tbks den efter lektionens slut utan vi föräldrar var tvungna att hämta den hos rektorn..?!?! & skolan stängde kl 17…..vi hann ej…. Hemskt ledsen men jag tycker inte att det var ok……bara demonsterara makt..skapar bara dåliga relationer lärare/elev..i onödan..! Visa respekt så får man respekt tbks..!!!
Eller som i dotterns klass…läraren tappar en mobil i golvet ! Skärmen spricker……. Vem bär ansvaret?! Skolan? eleverna ? Läraren vägra ens kännas vid att hon hade haft sönder den…..
Då tappade hon den ändå inför en hel klass..?
Shysstaste hade då varit ..shit jag dappade mig..förlåt..jag tar kontakt med dina föräldrar.. Olyckor händer……men man gör rätt för sig!!!
Håller helt med dig i allt. ? och just ansvarsfrågan gällande mobilerna har jag hört diskuteras på många skolor.
Jag har haft bekymmer i skolan med min äldste son, som idag är 22 år. Det jag då fick till mig är att läraren inte har samma ansvar som en lärare i grundskolan. Man får såklart inte bete sig illa och rycka kläder! Men man har inte samma ansvar att ev individanpassa. Definitivt inte individanpassa så pass att man ska slippa regler. Mindre ansvar har läraren förstås för att utbildningen är frivillig, det är eleven själv, inte läraren som har ansvaret för att fullfölja. Och så är eleven myndig en stor del av utbildningen också. Ja, det var det jag fick till mig.
Tusen tack för detta? ska kolla paragraferna! Svårt att läsa hela, jag surar ur över språket;) Jag fattar det utan större problem men det är så högtravande och onödigt mkt krångliga ord?
Jag önskar dig all lycka till som lärare:)
på skolan där jag jobbar(dock ej lärare utan i matsalen) så har vi också mobil förbud. Alla telefoner skall lämnas i ett såkallat ”mobil hotell” som sen förvaras i vårt kansli :) har funkat jättebra för de flesta men självklart finns de de som inte lämnar den ifrån sig. Men vi skall inte gå in i någon ”duell” har vi gemensamt kommit fram till :) och det tas kontakt med föräldrar att personen ifråga inte lämnar in den :) absolut inteutkastad från varje lektion :(. Det finns också de som tar med sig 2 telefoner och lämnar in den ena så att personalen tror de lämnat in sin riktiga ;) den har vi genomskådat men går ändå inte in i några dueller så om den ligger i fickan ej använd är det ju inget problem igentligen. Tips till pojken din ta med en gammal telefon och lämna och behåll din riktiga ;)
Haha smart :) ska kanske tipsa om det ?
Men så som ni jobbar känna klokt :)
Jag tänker inte diskutera mobilförbudets vara eller icke-vara, det får stå för skolans policy. Däremot verkar avsaknaden av kommunikation mycket märklig. Jag har pluggat i 18 år nu, med universitetsstudier inräknade, och min erfarenhet är att i de allra, allra flesta är lärare/kursansvarige mycket villiga att i viss mån individanpassa undervisningen så länge man ger förklaringar och konkreta lösningsförslag. I mitt fall har jag förvisso haft diagnoser i form av psykisk ohälsa att hänvisa till, men det har sällan ens behövts så länge jag kontaktat personen ifråga och förklarat att ”jag vill verkligen att det här ska gå bra, men jag klarar inte av att göra precis såhär, skulle vi kunna göra såhär istället eller har du något annat förslag?”. Så ja, jag är mest förvånad över att läraren inte är mer öppen för diskussion, för det känns som om det skulle underlätta för alla inblandade. Visst, det går kanske att hänvisa till att all utbildning efter grundskolan är frivillig och att eleven/studenten därför får finna sig i vad kursansvarige bestämmer om den vill läsa kursen ifråga. Men bristen på kommunikation känns ändå förvånande.
Vad jag fattar så har det förekommit väldigt lite kommunikation mellan de två. Mest : lämna mobilen . – nej jag har ett avtal.. och så vidare.
Det förvånar mig med.
Nu har jag haft barn på just denna skola förut och det var väldigt märkligt då med. Väldigt många fel begicks som sen ungen fick svara för. Uppgifter tex som lämnades in, som jag VET lämnades, som sen försvann.. inte bara en gång, och gjorde att den ungen fick massa rester. Fast uppgifterna var gjorda och inlämnade. Det var väldigt märkligt och alla skyllde på varandra. Och på ungen. Självförtroendet på henne förstördes ordentligt. Så jag var inte Happy Happy över att sonen kom in här. Men tänkte att det blir nog bra.
Och nja ;)
Förstår inte när du säger att du inte fått veta. I ett halvår har du vetat att han inte varit närvarande. Tycker du att skolan, i en automatisk frånvarofunktion, ska lämna tilläggsiinfo för varje barn. Tycker själv att det är mer rimligt att föräldern frågar sitt barn. När hen fuller 18 får man inte ens info om frånvaro. Oavsett vad man tycker om mobilregeln finns den säkert där av en anledning.. Ett av mina barn gick på engelska. Där skrev föräldrar och barn under ett kontrakt. Toppen. Även om det inte är juridiskt bindande så är det moraliskt bindande och ger en tydlig info till alla om vad som gäller. Det är bara att tugga och svälja.
Jag har ju vetat att frånvaron är hög. Vi har diskuterar det massor och han fattade allvaret när CSN försvann. Sen dess har han försökt och mkt av ströfrånvaron är borta. Men jag får inte via smset reda på mer än att det förekommit frånvaro. Inte hur mkt. Det har jag aldrig sett. Jag har /haft tre ungar i gymnasie tidigare och då har jag blivit underrättad av skolan i ett mkt tidigare skede.
Det är bara att logga in så ser du varje lektion han varit borta ifrån. Oavsett avtal kan en skola ha regler, precis som en familj och ett arbete. De gäller då oavsett avtal. Trist att det blivit som det är men det viktigaste måste väl vara att se framåt och inte kasta skit på den skola som du för sonens bästa borde samarbeta med,
Men på allvar nu. Kastar skit?? Man måste väl reagera på konstigheter? Hut ska det annars någonsin kunna bli en förändring?
Kanske bara är jag som inte förstår hur att blogga om eventuella felaktigheter med tidigare barns skolgång på samma skola för nuvarande barns skolfrånvaro till en lösning. Sorry, känns inte särskilt konstruktivt att peka finger.
För att peka ut måste man rimligen namnge skola och lärare. I Uppsala har vi hundratals skolor..
Du tycker inte att det är ett enda dugg alarmerande att historien upprepar sig? Om än på ett annat vis, men det handlar fortfarande om dåligt beteende från lärarhåll Det gör nämligen jag.
Det mest konstruktiva du kan göra är att dra upp saker i ljuset, granska dem och se om de funkar eller ej.
Jag tycker att du oftast verkar så otroligt klok och rejäl på alla sätt och vis. Däremot förstår jag inte argumentet gällande mobilen ”om man av nån anledning inte vill lämna den”… Vilken anledning skulle det vara i så fall som är så livsviktig och vattentät? Hur skulle man kunna motivera de andra eleverna i så fall?
Jag förstår om han inte vill lämna den i skåpet, det gör inte mina ungar heller för på deras skolor klipper man helt enkelt upp låsen och själ…
I hans fall handlar det om i mina ögon trams. Men läraren har ju inte ens frågat. Det skulle kunna finnas mängder av anledningar som eleven kanske inte känner sig bekväm med att prata om. I sonens fall handlar det om att han anser att han har rätt och läraren fel pga det här jäkla avtalet. Han är infantil men det är ändå korrekt. Hade det aldrig upprättats hade det inte varit något problem.