Familjen Annorlunda

Sådärja. Jag har en ny favorit:) Som lovat att vi får coachsurfa hemma hos honom ”nästa gång” vi åker till New York. Tog mig hela kvällen att fatta vad coachsurfa betyder, vet ni?

Karin kom hem till mig på eftermiddagen, jag stod och sminkade mig och hon dök upp nyfriserad och snygg♥ Vi har känt varandra i evigheter, och haft sjukt mycket kul under åren. Vi började som jobbarkompisar och blev supertajta dödspolare. Allt dumt jag gjort, har jag gjort med henne;) Nästan…hehe

Jag gjorde mig klar, lagade mat till kidsen och sen drog vi. Först en burgare på McD eftersom det var roligare än spagetti och köttfärssås. Jag har haft ont i magen i några dagar, inte speciellt allvarligt, men det är ju jävligt irriterande när den inte är i topp. Jag har ytterst sällan problem med min mage, den tål det mesta och säger inget ens om den bara får kaffe en hel dag, så det är ovant att ha ont. Tror det är för att jag är lite förkyld, inte mycket men det har väl satt sig där. Att äta lite och ofta hjälpte, en banan här, en burgare där;)  Efter all öl i går så är den nu i form igen:D Jo på allvar.

Vi messade med syrran och Karro som skulle möta upp oss vid Svandammshallarna och sen kvistade vi dit. huttrande för det var inte alls rart ute, och vi bestämde oss kvickt för att gå in. Jag messade dem deras biljetter:)

Älskar teknik när den funkar som jag vill:)

Messade dem båda att messa när de kom så skulle jag möta upp dem. Sen kom jag på att jag glömt mina öronproppar… Vissa ;) tycker att det är töntigt med sånt, men jag är rädd om mina öron. Jag har gått på massor av konserter förr utan proppar och det är inget vidare när det ringer i öronen flera dygn efter. Jag vägrar sabba hörseln, och ska jag chansa ska det inte vara Takida;) Frågade i baren och fick varsina par, sådana där skumgummiploppar som gör att man hör uselt, men man får putta in dem bara lite så de sitter som ett litet filter så funkar det. En öl och sen ställde vi oss vid scenen, lika gott som vi stod och hängde nån annanstans kan vi ju stå där, typ näst längst fram

 

Syrran dök upp och vi skulle fota mera. De klagade på att det blev smurffärger;)

Här blev syrran suddig, men det var ju ändå lördag så det var hennes suddiga dag helt enkelt;)

Karro kom hon med och vi stod där och snackade.

Ungefär på utsatt tid satte All is Left igång. Ett Sundsvallsband som var helt okey. Jag brukar oftast tycka att förband är skräp…;) men de här var bra. Tre gitarrer, och då brukar allt låta fint;) En vänsterhänt och det ser så coolt ut. Jag  önskade alltid att jag var vänsterhänt när jag var yngre men fattar ju att det kanske är bökigt när allt är anpassat efter höger.

Stampa, stampa, stampa sen då. Det är tufft att stå rakt upp och ner länge så det var lite gnäll på oss alla om att det var ont här och var.

Och lite drama.

Publiken var rätt blandad men det gemensamma för många var arrogans, egoism och fylla. Den kombon funkar dåligt på konsert. När stora gubbar äldre än mig börjar hoppa och bryr sig noll om vem de hoppar på…. eller står och viftar okontrollerat med armarna. Nja. Och gamkärringar som är så fulla att de inte är med, och spiller ut vin över folk.. Det var väldigt gruffigt på många håll.

Intill mig stod ett gäng tjejer. Ålder okänd men inte purunga. Den närmsta dansade fram och tillbaka, och varje gång hon drog åt höger så knuffade hon mig ordentligt. Varje gång. Och flera gånger så såg jag att hon tittade på mig, sådär som att hon ville ha en reaktion. Även hennes kompis gjorde det. Jag skiter i om folk bumpar in i mig på konsert. Jag tycker det hör till om man står på ståplats, och jag är inte alls sån att jag brukar klaga. Men detta blev liksom till sist för besvärligt. Hon var upp i mig hela tiden, en höft som tryckte undan mig, armar som viftade och så höften och armbågen igen. Hon hade gott om plats att dansa utan att knuffas så jag bad henne vänligt att försöka hålla sig på sin plats.

Och vad händer? Tror ni hon bara nickar och gör så, som det alldeles normala vore?

Nä. Hon spänner ögonen i mig, knuffar mig och vrålar att hon får väl för fan dansa om hon vill??

Eh, ja? Varsågod, men du dansar ju liksom PÅ mig.?

En rad okvädingsord ramlade ur hennes mun, ” om hon gick på konsert så skulle hon minsann får göra som hon ville, jag skulle hålla käften, jag var dum i huvudet, och jag borde för fan flytta på mig då!!”

Hon var så jävla mycket ute efter att bråka. Efter att ha tagit emot ett antal knuffar av henne så lackade jag ur och knuffade tillbaka. Moget nä, men vafan man kan inte ta vad som helst av nån bitchig slampa som muckar gräl. Är det nåt jag inte gör så är det att ta skit och vika ner mig.

Hon blev ju totalt vansinnig såklart. Givetvis, det ingick ju inte i hennes plan att jag skulle bli förbannad, hon ville ju skrämmas och jävlas. Hon började knuffas och riva tag i mig. Och ja, jag försvarade mig. Funderade på om jag skulle praktisera en uppercut eller rak höger;) men då höll hennes kompisar tillbaka henne. Ordentligt, hon var helt galen, och nån höll även tillbaka mig så det såg väl ut som att jag kunde ge henne en match;)

Folk flyttade sig och lämnade plats, ni vet så där som det blir vid ett slagsmål.

Karin var bredvid mig, och det var alldeles för nära en töntig catfight där. Mitt framför vakterna dessutom.. idiotiska brudar.

Jag fräste åt henne att ge upp för helvete, titta på bandet och lyssna på musiken för det var väl ändå det vi var där för båda två? Sen vände jag mig bort och ignorerade henne. Vad hon gjorde?

Jo men gissa? Givetjävlavis så fortsatte hon att knuffas. Men inte riktigt lika mycket.. Jag hade inte förväntat mig något annat av en sån person. Enbart ute efter att jag skulle bli störd, och jajamensan jag vägrade såklart att flytta på mig. Och vann på uttröttning;) Rätt var det var hade hon försvunnit.

 

Och bara för att klargöra. Jag har absolut inget emot att hon dansade, inte alls. Men om man inte är ensam så måste man ta hänsyn till andra människor. Jag stod där och då kan man inte bara vräka undan mig. Jag har stått i många publikhav tätt hopträngd med folk, men aldrig någonsin träffat på en sån här apa som inte kan anpassa sig. Är det trångt så är det.

Jag slåss inte heller. Aldrig. Men om jag måste försvara mig så gör jag det. Och jag backar inte.

Så är det bara:)

 

När Stiftelsen spelade var folk hyfsat i gasen:) Det hoppades, det tjoades, det sjöngs med.

Jag har nog sagt det förr, men upprepar mig väl. Jag är inget fan av vare sig Stiftelsen eller Takida. Men jag tycker de är helt ok, och jag älskar att gå på konsert:)

Det är ändå väldigt roligt att stå där med folk som verkligen gillar de här killarna. Det blir röjigt och golvet sviktade härligt när alla hoppade.

De spelade sina låtar, och det var inga överraskningar med det, de levererade som de skulle:) Man blev glad.

Lite paus igen då. Syrran och Karro hade ramlat bak i publiken lite eftersom det trängdes rätt friskt, så de kom fram när Stiftelse-fansen gick för att dricka öl eller vad de gjorde, för det försvann massa folk. Vi stod där och snackade igen, berättade om idiotbruden och fick höra om andra idioter där de stått. Det var många orutinerade och egoistiska konsertbesökare helt klart.

Det släcktes ner lite och nästa artist började kliva på,  plötsligt så blev det värsta kaoset framför mig, Jag tittar precis bort och fattade inte vad som hände, men Karin sa att nån dam framför tuppat av. Oj då.

En minut senare var det dags igen, hon föll ihop och tjejerna runtikring vrålade på vakterna som av nån anledning inte var precis där de varit hela kvällen, exakt framför den här tjejen, Det tog ett tag innan de kom rusande och då hade hon redan tagit sig därifrån, skapligt vinglig och matt, generat leende. Ingen aning om anledningen till svimningen, men det kanske var för mycket stå = allt blod i benen, som gjorde det för hon verkade inte berusad.

På scen stod då plötsligt en ensam kille vid keyboarden. Ryan Star ♥

Aldrig hört talas om som artist,, mer än att han hjälpt tAkida med sitt ”amerikanska sound” men oj så jag gillade:)

(Inte bild från konserten.)

Ja, och förutom att han var stilig så var det bra drag i hans uppträdande, det var fart när han rusade runt och hoppade varvat med stilla toner när han stod vid pianot. Bra röst. Whats not to love? Att han dessutom varit förband åt BON JOVI gör ju att det är omöjligt att inte gilla honom, om Jon gillar honom så gillar jag honom. Det är sen gammalt;)

Jag har alltså en ny favorit:) Hey Ryan Star welcome ♥

Han var rolig också, kunde snacka och här kom alltså det där coachsurf in:) Han sa att vi alla givetvis fick coachsurfa hos honom när vi kom till New York. Efter långt och länge fattade jag att det är nån form av sätt att resa, att man kan hyra in sig på folks soffor alltså. Nån form av Bed and breakfast typ. Möjligen minus frukost jag vet inte;) Men jag funderar på att ta honom på orden, för i så fall kan vi åka till NY i höst;)

 

Ryan sjöng sina låtar och sen råddade de om på scenen igen för Takida.

Och Takida är Takida:)

Jag hade slut på mobilbatteri som vanligt och den låg och laddade i väskan med powerbanken, men när Ryan kom ut som lite förstärkning var den färdigladdad;)

Förra gången jag såg Stiftelsen så lade jag ut en bild på killen längst till vänster på instagram och frågade vem det var?  Han kom in och det blev sånt jubel och jag hade noll koll, men fick svar direkt från flera att det var Chris Rehn, som då alltså spelar i Takida. Mixar friskt mellan de olika banden:)Takida var bra, inget snack om den saken. Jag kan absolut se dem igen:) De är riktigt grymma. Älskar hans röst, den är som len honung.

Och….:)

För en gångs skull stod jag perfekt och kunde praktiskt taget bara ta emot plektrumet.

Syrran har ett från Robbie Williams och det smäller ju liiite högre, men jag får vara nöjd med Takida;)

 

Vi samlade ihop oss och gick till baren och drack tre glas vatten var, typ. Och sen ner till tröjförsäljningen där Ryan som av en händelse stod och var trevlig;)

Jag är ju inte den som tycker det är så speciellt att snacka med ”kändisar” Jag tycker alltid att det känns så fånigt på nåt vis? Och jag törs inte:)  Men Karro är inte den som är den och gick fram och började snacka. Han signerade ett kort hon hade, och jag stod och skulle fota dem, när han plötsligt kom och ställde sig supernära, ( ja han luktade gott) visade kortet och frågade hur hon stavade sitt namn. ”She refuse to tell me her real name!” Have I spelled it wrong?”

Ehh men öhhhh? ;) Jag vet inte, och det hela utmynnande i att han i stället målade ett helt konstverk.

Han stod en lång stund och ritade små figurer på kortet och vi snackade, och han var ruskigt trevlig:)

Ska kanske överväga att prata med folk i framtiden.

När vi gick därifrån så vet jag inte riktigt vad vi pratade om men jag sa ju nåt om att han var lite het;) och Karro stannade direkt. ”Men vaddå? Är du allvarlig, tycker du det?? I så fall går jag och skaffar hans nummer nu”

Nämen han är ju typ gift, svarade jag men till hennes rygg, för hon gick tillbaka och snackade med honom. Jag ska se till att ha med mig Karro oftare, för nu är ju jag och Ryan ihop:)

Eller nä kanske inte, men det hade kunnat bli så, om han nu inte varit married;) Han tyckte att jag skulle komma så kunde vi festa hela natten allihopa och nu i efterhand undrar jag ju varför vi inte gjorde det? Var väl det där med Married som hejdade kanske ;)

Nåväl jag ska ju coachsurfa på hans soffa snart så… Fan borde med andra ord verkligen ha fått det där numret…! Tänkte inte på det;)
 

Jag fick precis den här skickad från Karro. Den är riktigt usel om man ville ha en selfie med Ryan;) men det var inte så det var tänkt, utan mer för att se att han stod och ritade… och DET misslyckades ju kapitalt;)

 

Syrran bakom;) och man ser ju att han håller i en penna i alla fall;)

Jag gillade alltså All is Left, Stiftelsen och Takida, men Ryan Star var fan bäst:) På alla sätt och vis.

 

Vi traskade därifrån och till O´Connors för här skulle stängas pub.

Karins kompisar hakade på och vi gick in, och direkt på toa. Sen letade vi reda på våra pub-polare, två av dem, som satt där och genast fixade stolar till oss. Beställde öl och satt och uppdaterade oss på vad som hänt sen sist, och sen började kvällens liveband spela. Nåt irländskt coverband, som var riktigt bra, Irländsk musik är härligt:) Klämkäckt och smittande.

Sen satt vi där och snackade och drack öl tills de kastade ut oss som vanligt. Alltså stängde puben.

Vi var såklart hungriga, vid närmare eftertanke hade jag ätit frukost, en banan, en dubbelcheeseburgare och pommes på hela dagen…. så det var ju inte så konstigt.

Inga problem att klämma i sig en Döner Kebab alltså.

En tjej i kön, som talade turkiska frågade om vi visste vad Döner betydde? Nä det gjorde vi ju inte, men nu har vi lärt oss att det är ”något som rullar”. Och även korrekt uttal, som vi genast praktiserade när vi beställde och fick cred av killen i kassan:)

Sen var det taxi hem och direkt i säng, där vi låg och snackade en kort stund innan vi tvärslocknade.

” Nu sover vi va?”

”Ja”…..snark.;)

Karin var ju uppe på skaplig övertid och skulle dessutom upp och iväg för att vara barnvakt idag, ska bli kul att höra om hon somnade när kidsen sov middag. Hon klev upp vid nio eller så, och jag vaknade till strax efter och klev upp jag med. Under över alla under, jag stiger upp när det fortfarande är morgon;)

Men jag ville ju snacka med henne så länge det gick innan hon skulle åka, så vi käkade frukost och drack kaffe innan hennes skjuts kom. Jag funderade på att lägga mig igen, men var ju pigg så det har jag inte gjort, och nu får det vara. Nån måtta får det vara:)
I stället har jag suttit och segat, kollat instagram, alla taggar från igår och nu sitter jag här med datorn. Inte så där vansinnigt pigg längre, men ska snart laga middag.

 

Lovelia har bakat chokladbollar till efterrätt:)

Vi hade som vanligt inget pärlsocker, så nu har vi tömt hushållets hela lager av strössel i stället:)

Jag ser på bilden att jag verkligen borde gå in in i killarnas rum och röja upp, de är värdelösa på det. Men det är ungefär där min nivå ligger just nu, så det blir utmärkt.

Sen blir det väl soffa och film och rimligen borde jag kunna somna innan midnatt idag, Man vet aldrig förvisso, men chansen borde vara hyfsat stor.

Ha det gott nu så hörs vi snart ♥