Familjen Annorlunda

Åh ibland jävlas det, jag satt i förmiddags och skrev ett långt inlägg, postade och VIPS – borta:(

Normalt sparas det som ett utkast, men inte idag, allt är och förblir borta. Surt sa räven.

Jag kommer såklart inte ihåg vad jag skrev, men det var mest en redogörelse över helgen, jag försöker igen:)

Vi var på dop i går, i Stockholm. Med tanke på att Jordan blev sjuk i söndags så hade jag funderat på olika alternativ, men det fanns liksom inga. Alla var bjudna på dopet – mina föräldrar, syster, alla barn. Fanns ingen barnvakt. Men med en vecka på sig att bli frisk var jag inte så orolig för Jordans skull, mer för att nästa skulle insjukna.

Janelle sa under veckan att ifall det blev så skulle hon stanna hemma och ta hand om sjuklingar, så jag fick gå på dopet ♥ men det såg ut att krya på sig. Jag var i väg och shoppade lite outfits till gossarna, de hade inga skjortor som passade, och fyndade två murarskjortor som jag tycker är underbart söta, till dem på rea på Lindex. När jag sen kikade på H&M och hittade de här mjukiskavajerna:

Så var valet solklart, båda killarna tycker om att klä upp sig, och dessa kan man ju ha även som jacka. Från H&M, och det trevliga priset 99kr.

Varsitt par gympadojor fick de med, Jamie med minioner och Jordan med spiderman. Från H&M de med, jag har köpt många av barnens sommarskor där senaste åren och de är av bra kvalitet. Lätta att ta av och på dessutom:)

Jordan hann med en extremt välbehövlig klippning på fredagen, så han var redo. Lite förkyld och hostig, men annars ok.

På fredagens tacomiddag så började Janelle och Patricia prata om att det var synd om Trixie som skulle få vara ensam på sin gympatävling, som var på lördagen, samtidigt som dopet. Jag hade lyckats rådda med en annan mamma som skulle ta med Trixie, men tjejerna ville att lillsyrran skulle ha egen hejaklack, så de bestämde sig för att åka med henne dit i stället. Kallas syskonkärlek ♥ Janelle fick med sig min nyinköpt videokamera för att filma så vi fick se. Jag hade verkligen velat se den här tävlingen, det är alltid roligt att se, men i år har hon bytt skola som de tränar på, och det är enorm skillnad på vad de får lära sig. Vi kommer inte att byta tillbaka i höst, utan fortsätter här. Att få gå ut på golvet och känna att man gör ett bra jobb, att de tränat och övat tillräckligt, det är härligt. Så har det absolut inte varit på vår skola de senaste åren.

Lördag morgon allt såg bra ut, Jamie och Jordan sprang runt och fixade sig:) Jamie tog på sina tajtaste grå jeans, de är snygga tycker han, och så skjorta och kavaj, plus skor. De ville han helst sova med;)

Jordan tog sina Ossoami jeans som jag på fullaste allvar kan rekommendera varmt. Vi har haft dem i ett år drygt, och de får åka tvättmaskin typ en gång i veckan eftersom mina skitgrisar skitar ner sig, de ligger och rullar, klättrar i träd och ”berg” hasar på rumporna på diverse hårda underlag och kryper runt på knäna. Brallorna ser ut som nya. Helt amazing.

Jag lockade håret på Lovelia och Novalie, och tiden rusade på. När det var en halvtimme kvar ropade jag på dem att de skulle borsta tänderna och samla ihop sig. Jordan satt såhär:

Han är 6,5 år gammal, har varit hemma med mig till i höstas när han började förskoleklass, och han läser böcker:) Han har ett ordförråd som inte är av denna världen, och kan läsa alla ord jag frågar om. Även PRESIDENTKANDIDATEN ;) Han är vetgirig, och det tog inte ens en vecka i skolan i höstas innan han läste. Jag är grymt imponerad. Lika duktig är han på matte, det är definitivt inte min förtjänst för jag suger ju på det, men läsningen har alltid varit min grej. Han satt och läste en bok häromdagen, och slog ihop den när han var klar, studerade framsidan och suckade lite: Jaha, det var en Läsa-lättbok, inte undra på att det var så himla enkelt då;) Underbart med självförtroende.

När Jamie kom in i badrummet för att borsta gaddarna satte han sig på locket till toan, och sa lite försiktigt att han hade lite ont i huvudet…. och en blick på honom sa ju att ungen hade feber. På tio minuter gick han från skuttande duracellkanin på speed till däckad febersjuk? Hur är det ens möjligt ?

Men herrejösses hur löser jag detta nu då? Vi står klara att åka, och han är sjuk. Mamma och pappa kan ta min bil och få med de barn som skulle med, men åh:( Jag frågade Patricia om hon kunde tänka sig att stanna hemma med lillebrorsan i stället för att heja på lillasyrran, och givetvis ställde hon upp. En storasyster som var på gympatävling med Trixie, en annan storasyster som var hemma med sjuk lillebror. Fatta vilka fantastiska barn jag har ♥

– Mäh, det är väl självklart att man hjälper till! säger de ♥

Så, vi kom iväg, en decimerad skara. Jag hade bara Jordan, Lovelia, Novalie och Robban med mig. En ovanlig konstellation. Corrinda spelade basketmatch.

Dopet var i Högalidskyrkan, och vi hittade dit med hjälp av GPS, möjligen körde jag mot dubbdäcksförbud, men jag har svårt att se hur man ska kunna göra annat när man inte hittar och gpsen inte tar hänsyn till sånt? Möjligen gjorde jag det alltså, men jag förnekar all kännedom om det;)

Patricia messade en bild på Jamie:

Alvedon, rostad macka, våt kall handduk på pannan = tumme upp. Fattar faktiskt inte, men efter den där alvedeonen så försvann febern. Ibland känns det som att man liksom kan bryta feber om man är snabb med alvedon. Jag vet att det inte funkar så, men ändå så har jag upplevt det ett antal gånger. Jag tar inte fel på feber heller direkt. Nåväl, hade han fått följa med hade han garanterat kräkts av febern och blivit supersjuk.

Dopet gick bra, dopbarnet skötte sig utmärkt, och allt var fint och trevligt. Efteråt bjöds det på smörgåstårta (älskar!!) och smörgåsar till barnen. Det var de godaste smörgåsarna ever sa mina ungar:)

Efter kaffe och fika så roade sig alla barn på egen hand, skötte sig exemplariskt, medan de vuxna satt och babblade. De varvade utelek och innelek, i de fantastiska lokalerna, gott om stora ytor att springa på.

Lovelias lockar höll jättefint.

Min lilla prinsessa:)

Jordan har stora öron, men att få headsetlurar att sitta kvar visade sig vara ett mission impossible:)

Min lillprins:)

Vi var som vanligt kvar bland de sista, och hjälpte till att röja innan vi styrde kosan hemåt Uppsala igen.

Där snabbade vi på med middagen så vi skulle hinna bli klara i tid till melodifestivalen, och så bänkade vi oss. Vi hade tre stora favoriter, det var Frans, Robin Bengtsson och Oscar Zia. Man kan ju säga att vi hade rätt:) Jag älskar Frans låt, och även Robins, Oscars är jag inte jätteförtjust i, men nog är den bra. När Samir och Viktor badade nakna, och drog sin scenshow ännu ett snäpp längre och loosade även brallorna så skrattade vi länge:) Jag gillar de där två, de är sköna lirare helt enkelt.

Men Trixie då? Hur gick det för henne?

De tog två brons:)

En glad och stolt Trixie:) Jag har sett deras uppvisning på filmkameran, och de var superduktiga. Så himla kul!

Helgen har bjudit på vackert väder igår, och mindre vackert idag, men oavsett så går det nu åt rätt håll. Jag känner hur livsandarna vaknar, hur det spritter av liv överallt. Snön smälter och det porlar i stuprören, och så fryser det på på nätterna, men det hör till. Även om det kommer bakslag deluxe så är det ändå så att ljuset är tillbaka, jag såg hur fåglarna flög tillbaka i långa rader häromdagen, och det är VÅR!

Älskart! Jag surar förvisso som varje vår över våra grannars stora träd som skuggar vår tomt, grannarnas tomter är nästan snöfria medan våran har ett tjockt täcke kvar..surt. Men tar man lilla brassestolen och en kopp kaffe och sätter sig vid garageporten, eller i lä av min bil, så sitter man inte direkt illa till. Jag har inte premiärdruckit kaffe utomhus än, beroende på sjuka barn och massor att göra, men snart så. Har minsann hört att de lovar kanonväder framöver….längtar!

Nu ska jag hoppa i säng. I morgon har jag massor av plugg att göra, och jag menar massor. Blir lätt så när man dels skjuter upp det, och dels har strul med hantverkare…. som jag återigen kommer gorma på i morgon. Det börjar liksom bli väldigt fånigt nu, åtta månader senare så klarar de inte av att avsluta. Suck.

Min tvättstuga är ju klar! Förutom det mest väsentliga – det finns inget vatten… De nya maskinerna står i garaget och väntar, duschbländaren står och väntar, och alla element står och väntar…. Vi väntar på en rörmokare. Nu har jag nog fan väntat klart.

Och just det ja, förutom allt annat skit så blev min bil påkörd på en parkering i fredags! Föraren smet, jävla idiot, men en medmänniska såg det och satte en lapp på min ruta med registreringsnummer och beskrivning av vad som hänt. Mohahaha. Måste ta tag i det med.

NU är det sovdags!

Natti natti :)