När vi var på invigningen på Andys lekland som ju Loppi höll i, så fick barnen goodiebags med två fribiljetter i var. Vi var där i lördags, och eftersom biljetterna räcker till och med årets slut så tänkte jag att de sista väl blev oförbrukade. Lite tråkigt, men så är det. Men så sa Janelle att hon och Simon gärna ville följa med ungarna. Jag skulle slippa:) Men så blev det så att jag hakade på ändå, jag har ju testat att köra fel alla möjliga och omöjliga vägar dit, och nu hittar jag faktiskt:)
I dag var enda dagen på veckan som båda de två var lediga, så vi bokade in oss för en dejt. Och så for vi. Ytterligare en medveten kalkylerad risk. Som kändes jävligt onödig när det första som händer när vi kommer dit är att en unge kräks…. Skjut mig.
Mamman gormade på honom att inte äta godis, men tja… vem vet. Det är ju av exakt den anledningen som det är så förbannat tråkigt att vara på ställen med massa folk, speciellt ungar så här års. Folk är liksom oförmögna att hålla sina smittor för sig själva. Jodå han hade kanske ätit för mkt godis och det var anledningen, eller….och det här är så äckligt vanligt att jag nästan får horn i pannan, man ignorerar att ungen ser hängig ut för har man bestämt att göra något så gör man det. Alternativt så skiter man i de rekommenderade isoleringstiderna efter att man varit sjuk. Jag vet att det är surt som satan att ställa in saker, men sånt är livet.
Gör det bara och all vabb i samhället skulle fan minskar med minst hälften! Och det mina vänner gynnar alla:)
Nåja, visar sig om min risktagning bär eller brister…
Vi har haft en kul dag i alla fall!
Vi kom vid tvåtiden, och det var alldeles för mkt folk för att jag skulle tycka det var kul, men framåt kvällen avtog det. Janelle var och lekte med sina småsyskon nästan hela tiden, medan Simon och jag satt och tittade på:) Till slutet när det var glest i labyrinterna, då hoppade vi in åxå.
Jag tror att La Familia Wetterholm kan fundera lite på att öppna en pizzeria:) Det var rysligt roligt.
Här satt vi länge och beställde olika pizzor:)
De har ett antal rum med olika teman, typ pizzeria, veterinär, teater, bilverkstad, bibliotek och de är fint gjorda med rekvisita och det är jättekul att leka där, så det blir en bra kontrast mot att bara kuta runt och gapa och skrika i klätterbanorna.
Suddig bild eftersom jag var så fartfylld;)
Shiiiit vad jobbigt det är att springa i de här labyrinterna! Jag och Trixie jagade varandra, och eftersom jag bara totalvägrar att åka i de rör som skruvar sig ner så kunde hon komma undan där. Tur det för då fick man en liten andningspaus…Efter några ruscher upp och ner var jag totalt slut. Men det är kul, man får slingra sig och använda alla muskler. Undrar jag om det här kanske är något man skulle kunna utveckla för vuxna?
Hälsocoachen rekommenderar tre till fyra träningspass i labyrinten per vecka;) Kanske kan bygga en anläggning för vuxna? Med fränare utmaningar, högre klätterväggar, längre rutschbanor.. Så man utmanar sina rädslor samtidigt som man tränar. Som höjdskräck tex….
Fritt fall rutschbana…satan så läskigt ! Jag och Simon skulle åka, och han bara åkte över kanten, medan jag liksom höll mig fast i kanterna så långt det gick:) Väl nere så var det bara att springa upp igen, och inte förrän jag satt ner igen för att åka gång två kände jag hur adrenalinet kickat in och hela jag darrade:) Gång tre så vågade jag åka utan att hålla i mig alls, och sen fick det vara nog:)
Janelle vågade först inte, men sen så åkte hon massor:)
Vi gav upp vid halv sju, och hade då ränt runt där knappt fem timmar, ungarna var trötta och Lovelia hade slagit i huvudet, alla var törstiga och stället stänger sju:)
Körde inte fel på hemvägen heller, wow. Sist tog vi en sväng via Rinkeby och Tensta:) men denna gång blev det raka spåret hem.
På väg dit körde jag med strålande sol rakt i ögonen, och modd från framförvarande bil som smutsade ner rutan – typ noll sikt, och skitjobbigt. På väg hem var det kolsvart och det är ju jobbigt det med. Man inser ibland vad otroligt skönt det är att köra i dagsljus, men inte solsken utan nederbörd eller dimma och noll trafik:)
Men vi kom hem utan några problem, lämnade av Janelle och Simon hemma hos dem och så for vi via Ica hem till oss. Barnen käkade lite smörgås, jag tog risgrynsgröt, och sen ramlade jag ner i soffan och där sitter jag kvar. Kollar med ett halvt öga på 2012 på tv, och funderar på att gå ut en sista sväng med Doris när den är slut, om jag inte kan muta nån tonåring;)
I morgon är det dags att shoppa mat inför nyårsafton. Herregud. Ett helt år har gått igen!
2016…. Ett oskrivet blad. Jag gillar det gamla vana och trygga, så jag är inte alls speciellt förtjust i nystarter:)
Men jag har på något vis ändå förhoppningen att det ska bli ett bra år. Jag känner nånstans att det liksom är dags nu. Nej, inget har förändrats, jag har fortfarande ett helvete med att någon kniper igen och inte ger ett enda rakt besked. Det enda raka vore att göra det jag bett om sen start, men eftersom det är just jag som ber om det så är det omöjligt. Det är hopplöst, tröstlöst, menlöst, vettlöst och allt annat -löst man kan tänka sig, och det är klart att det skär som en jäkla kniv i mig. Jag tänker fortsätta att undvika att se honom så mycket jag bara kan även i fortsättningen, så mår jag bättre. Jag accepterar inte att jag ska stå i givakt och tillfredsställa idiotiska nycker, när inte samma sak gäller tvärtom. Så är det bara.
Men jag kan inte sluta leva, utan trots allt elände så måste jag göra det bästa jag kan.
Jag väljer att strutsa lite, köra huvudet i sanden, och låtsas som att vissa saker inte finns.
Exakt så är det. Jag kan inte göra något åt mina bekymmer, för det skulle i så fall vara jäkligt olagligt och innebära ett fett långt fängelsestraff:) och det känns som overkill. Det funkar inte för kidsen behöver åtminstone en förälder. Men att oroa mig över det jag inte kan påverka hjälper ju inte utan det gör bara att jag mår dåligt. Jag tar det allt eftersom.
En strid i taget. Just nu är det nån slags märklig vapenvila, men det kan ändras lika fort som en gris blinkar, så jag sover med mina vapen under kudden;)
Undantar man skräpet så känns det som att 2016 kan bli bra. Jag fick en fråga från en reporter vad jag förväntade mig under det kommande året, och såklart stod det tvärstill i huvudet, men en sak hoppas jag verkligen på och det är SOL och VÄRME! Det kanske är två saker..;) men alltså, sol. värme, friska ungar det räcker för mig:) Jag vill ha en härlig husvagnssemester, och jag vill ha lite medvind. Eller vafan, jag vill ha MYCKET medvind!!
Men vi börjar väl med att fira ut det gamla och in med det nya, och vi gör det i all stillhet hemma. Om nån känner sig ensam och vill hänga med oss så är det bara att hojta:) Vi laddar med god mat, bubbel av olika slag, massor av tomtebloss och så äter vi, kollar på Grevinnan och betjänten, spelar spel och är tillsammans. Det kommer en tid när barnen inte vill vara med morsan på nyår, men tills dess så tänker jag njuta.
Nu är filmen slut och Doris ska få gå ut:)
Natti natti :)
Jag måste bara fråga dig nu inför nyårsafton i morgon, är din hund rädd för smällare och raketer? För nyår är den värsta dagen för djur ägare…
Ingen aning faktiskt. Det återstår att se, men jag vet att det kan vara jobbigt för dem.
Det var jätteviktigt för barnens pappa att få fira nyår med barnen som vanligt vårt första år som skilda så nyårsafton var sedan länge vikt åt honom och vi pratade om det så sent som häromdagen. Nu ikväll fick jag reda på att han inte kommer och alltså blir jag och barnen sittandes själva – utan gäster, utan min särbo som bokade upp sig på jobb eftersom kvällen var bortlovad. Maten är inhandlad, förberedd och står redo för sista momentet i morgon kväll. Jag tror inte att jag har varit ensam vuxen på nyårsafton någonsin så det känns lite överkurs att äta fancy mat och dricka alkoholfritt vin solo. Blir lite trött på det här med bristande kommunikation – eller respektlösheten som kommer med det.
Jag ska göra som du och njuta av att spendera nyårsafton med mina barn. Nästa år blir ett toppenår, jag känner det på mig :)
Hade alla 4 barmbarnen här för ett par månader sedan. En av dom började hänga och inte ville inte äta strax innan de åkte hem. De hann inte mer än hem så var det dags att spy. Både hon och hennes lillebror spydde hela natten och hade sedan feber ett par dagar. Men ingen av oss andra, varken de andra 2 barnbarnen som ju hade lekt hela eftermiddagen med dom,, vi farmor och farfar eller barnens föräldrar som ju fick ta hand om dom blev sjuka. så, det är inte säkert att man blir det. nu hoppas vi ni klarade er och så får jag önska Dig och hela din fantastiska Familj Ett Gott Nytt År.
Du är enorm, jag tycker verkligen det. Jag kan sätta mig in lite i vad du gått igenom. Likvärdigt hände mig dagarna innan jul 2012. Min man gick bakom ryggen med en annan kvinna. Usch vilken sorg trodde ärligt jag skulle dö av smärtan. Men med 2 barn i tonåren så va det bara att skrapa ihop själv. Mycket hände under den tiden. Vi ansökte om skilsmässa men vi fullgjorde den aldrig. Vi hittade tillbaka till varandra. Men det tog tid att läka i hjärtat och själen. Jag kan bli osäker än idag. Alltså du är grym som fixar allt trots. Följer din blogg och du har fått mig att bli starkare i mig själv. Ta ingen skit någonsin. Kärlek och respekt/Anna
Önskar dej och dina barn ett fantastiskt 2016. Det är ni värda. Och vet du, Carola, du skriver den bästa bloggen i Sverige!! Så ärlig, underbar, vardagliga bekymmer och glädjeämnen! Det vrider sig ofta i magen och jag gråter av den vanmakt du beskriver. Och jag ler och känner glädje när du beskriver din kärlek till din familj. Hur du står som tigermamman och viker inte en tum för dina värderingar och det du tror på. Du är så mycket Mamma så du om någon borde få pris för bästa blogg och Årets Mamma! Gott Nytt År! Fortsätt att vara dej själv härliga du! Kram från en trogen bloggläsare
Håller helt med, bästa mammabloggen, tack Carola och gott nytt år till dig och barnen <3
Så jäkla bra skrivet!!
Håller med i vartenda ord!
Carola for president;))
Jag hoppas och tror att 2016 blir ett toppenår för dig och familjen din på alla sätt och vis. Ha en skönt avkopplande och rolig nyårsafton. :)
Hoppas och ber att allt löser sig för dig under 2016.
Att du vet att huset är ditt och kan andas ut,och att allt som har med Gr…n att göra blir klart så du slipper honom i ditt liv och kan få må bra <3<3<3
Ja 2016 måste ju bara bli ditt år <3 för det är du så värd :-D (y)
Du är bara för underbar Carola! Tack för att jag får följa dig i din vardag och allt som händer.
Hoppas nu att 2016 blir bättre och att det ordnar upp sig med allt.
Många kramar till dig du fina.
Ps. Om du kommer till Göteborg någon mer gång så hoppas jag kunna få träffa dig. Ds.
Han vid namn vi inte nämner. Har han träffat sin barn någon dag sen jul? Han borde vara glad och tacksam. Du hade kunnat göra hans liv så mycket värre.
2015 har varit ett riktigt skit år. Jag tror art 2016 kommer bli kanon.
Kram och ett varmt lycka till med allt.
Man får vad man ber om.
Ja, det här med sjuka barn. Jag hoppas och tror inte att föräldrar drar ut ungarna om det anar att det är sjuka. Åtminstone för deras egna barns skull. Jag menar, sjukt taskigt. Sen att man smittar andra är ju liksom steg två i stegen för visad hänsyn för andra människor. Så långt tänker inte alla, men hoppas hoppas verkligen att folk som sagt åtminstone låter barnen få stanna hemma om de är sjuka. :(
Carola! Tack för att du finns, du förgyller min vardag med dina långa underfundiga och ärliga inlägg :). Önskar dig massor med medvind 2016, det är du banne mig värd! Kram