Okey, nu har jag hört några av er säga Nix till svart slirre på konfirmationen, mamma och pappa är inne på samma spår, men jag fattar inte riktigt.
Jag tycker att jag ser unga fräna hippa killar med vit skjorta, svart slips och nån form av kavaj, mer eller mindre dagligen. Eller nä, jag är ju mest hemmavid;) men de gånger jag klär mig som en vanlig kvinna (Fantomenflört) och går på stan.
Googlade, med bildsök, och fick fram mängder av casual bilder på framför allt unga killar med svarta slipsar.
Begravning…? Vit slips för nära anhörig, ja. svart för övriga, men det är inte enda tillfället man får ha den.
Vett och etikettsnubben jag fick upp när jag sökte sa att det var en smak och modesak, men att det liksom inte fanns några strikta etikettregler runt det längre.
Det är ju inte som att vi inte har slipsar, min pappa har väl en miljon i olika varianter så det är bara att hämta, och en del…ehum…””glömde”jag slänga ner i de svarta sopsäckar jag ”packade” någons kläder i, de snyggaste ;) Helt med tanke på att jag har tre söner:D
Robban vill gärna ha svart, Patricia som är ung och cool, säger att det är så man ser ut när man är ung, och tja….vi får se helt enkelt vad det blir:)
Idag så har det varit fantastiskt väder!
Vi sov länge, och sen var det seg morgon i soffan, innan det var frukost och lite plugg. Ungarna ville göra nåt, men jag kände att jag var tvungen att städa ute. Varmt härligt väder är väldigt mkt trevligare att städa i än regn och rusk;) och det är snart dags för kalas. De fick gå på en picknick, jag köpte kubb häromdagen, de där torra smuliga kakorna, och de älskar dem, så de var lätta att muta. Jättelångt gick de…hela vägen till slutet av gräsmattan där vi har en soffa och bord;)
Jag har sopat terassen, fått hjälp av Corrinda att bära ut de två borden, fått hjälp av Jamie att bära ut alla stolar
snubblat över alla förbannade pantflaskor…. dammsugit upp alla fågelfjädrar, skurat av bord och stolar, fixat i ordning återvinningen OCH släpat ut det i bilen så det är på plats om jag får för mig att åka till soptippen..annars får jag åka runt med det i bilen;) plockat, grejat, tvättat och så vidare och så vidare. Pust:)
Extremt färgglad outfit hade jag idag;)
Älskar mina arbetsbrallor, från Jula, som jag köpte förra året! De är tåliga på alla sätt och vis, och har massa fickor man kan stoppa saker i, och när man ska ligga på knä och skruva ihop ett altangolv som vi snart ska göra till husvagnen, så kan man trycka in knäskydd åxå. Asbra köp, rekommenderar dem starkt:) Finns i flera färger och längder.
Ungarna som velat hitta på något, hade plötsligt alldeles för roligt på studsmattan, så de vill inte alls sluta, inget synd om dem alltså.
Jag funderade på att testa få igång gräsklipparen…men eftersom det varit sån blåst och massa storm under hösten/vintern/våren så ligger det så mkt småkvistar över hela tomten. Småkillarna är sen åxå just små killar och älskar pinnar, så det drösar av sådana med;) Det måste med andra ord plockas pinnar( och kottar!) innan det kan klippas gräs. Jag vet inte om den startar heller, det är ju lika spännande varje år! Håll tummarna:)
Sopa, skura, bära, sortera, kasta.
Nu är borden och stolarna framme, grillen utrullad, och husvagnsgrillen står intill, för jag var tvungen att lyfta ur den ur vagnen för att greja lite. Husvagnen står utan drag och icke nedvevade stödben, men med stöd av benbockar. Snart borde draget vara färdigrustat, så vi kan skruva tillbaka det, och så besikta vagnen igen så grinpellarna på bilprovningen blir nöjda;) (jaja, jag vet att det är bra, men vem jublar över en ombesiktning?)
Barnen tjatar om att grilla, och jag förhalar. Är jag verkligen den enda människan i Sverige som inte älskar grillat? Det är gott, absolut, men det är inte riktigt värt allt krångel kan jag tycka;)
Jag har inte varit betrodd med grillen förr. Som hos så många andra familjer så förvandlades någon till grillkung när det blev vår, och jag kunde få ”slippa laga mat”. Eller hur? ;)
Först ska köttet putsas och marineras och läggas i nån bunke, det slapp jag,(oftast) och så själva grillandet.
Men allt annat då? Göra sallad, göra potatisklyftor i ugnen ( vi kan väl göra egna, det är mycket godare och tar just ingen tid alls ju, jag grillar ju så det kan väl du greja?) fixa sås, duka bordet, och gärna stöka undan all disk i köket åxå. Medan någon ”sköter grillen” aka sitta med ett glas vin/whisky och titta på den, samt vända nån köttbit då och då….Plus att efteråt, då hade ju han lagat maten…så då fick jag röja… Jorråbarasåatt;)
Nä, det där har jag genomskådat för länge sen, men inte till fullo begripit hur soft det är att vara den som ansvarar för grillen, OM man har kökspersonal.
Om man inte har det, blir det dubbelt så meckigt att laga mat på två ställen.
Nä, grillat är gott, och jag är bra på det dessutom, men jag skulle vilja kunna klona mig för enkelhetens skull;)
Patricia tycker om att laga mat, och fixar grillen, så är hon hemma är det easypeasy.
Men den här helgen blir det inget grillande av. Idag hade jag tagit fram lax, och fiskpinnar till de där finsmakarna man omger sig med;) och in med allt i ugnen, tjhoop, färdigt.
Vi var tvungna att handla, och alla fem små skulle med, så in med dem i bilen, och ner till ICA, där de var som lammungar på grönbete…sjövilda!? Hej och hå, vad hände?
Godishyllan lockade mest, och även munkarna. Novalie hade bett om en sån i matsäcken tidigare i veckan, och eftersom det var nåt lockpris på fem för nånting, så köpte jag det, alla ungar älskar munkar. Sen åt Jamie upp tre;) ensam, under bordet. För ett tag sen åt han upp ett sånt där nät med chokladpengar, och gömde ”skalen” under soffan…. Han sitter gärna och smygäter cornflakes direkt ur paketet, även det under bordet. Han är för tillfället en helt vanlig godistjuv.
Idag hann dock övriga barn få varsin munk:)
Ingen panik här inte, alla på en gång:)
Sen var det godis, film och jag tror att de allihopa kollade på olika plattor…säkert olika filmer åxå;) verkligen härligt när man kan göra saker ihop;)
Jag och Patricia satt i köket och snackade, innan jag och Corrinda slog på nån svindålig film, som sen bara stod på, medan vi gjorde annat.
Hon vill åka och köpa kläder till konfirmationen i morgon, och det kan passa. Om jag inte har helt fel, säker kan man ju inte vara eftersom jag inte fått höra något…så kommer någon och leker lite med sina barn i morgon. Fyra missade umgängen…vad är det som säger att han kommer på det femte, när han inte sagt nåt? Men, uppepå allt så ska jag väl vara tankeläsare åxå. Eller inte för då slår paranoian till ;)
Vi får väl se, men om så är så funkar det ju att jag och Corrinda åker iväg. På frågan om hon inte ville vara hemma och hänga med honom fick jag ett surt ögonkast och ett : Varför skulle jag vilja det?
Ja, säg det ;) men hon får ju bestämma själv. Det kan bli utmärkt, då kan jag kanske hinna med att köpa avslutnings/konfirmationskläder till de små åxå:)
Plugga åxå….:/ men än är det tid kvar:)
Nu ska jag skriva vidare på min historia till kursen, vi hörs!
Natti natti :)
Jag lär fortsätta städa, både ute och i poolrummet, plus inne, men det är skönt att det har kommit en bra bit på väg nu.
Ja, det är ju vad det är! Är förälder en god vuxen förebild så kan vem som helst anta rollen. Det går att leva i bitterhet i all oändlighet. Den straffar bara, den förgör!
Jag blir såå ledsen när jag läser vissa delar du skriver. Jag känner igen det så väl. Det är 10 år sedan för min del. Jag hade samma reaktion som dig. Kampen är vidrig! Sveket bränner! Barnen lider. Jag var övertygad om min kamp för barnen! Jag hade rätt i allt! Barn är lojala, vill vara sina föräldrar nära. Hur mycket jag än kände orättvisa och svek så fanns det något jag inte kunde ändra, barnens far! Han var barnens far! Det kan du inte förändra, inte för någon allra minst för barnen! Jag Ville ha medhåll i min bitterhet, jag önskade att barnen kände samma som mig. Jag ville ha det på mitt vis. Passade det inte barnens far så var det han som gjorde fel. Jag vände allt till min fördel alltid. Nu 10 år senare kan jag ångra så många saker! Kampen, barnens mående, allt! Det är inte värt något! Barnen får ett stort hål i hjärtat av kampen och vill inte ingå i spelet. Det är vad de har berättat för mig nu i vuxen ålder. Hoppas ni löser det tillsammans.
Anser du alltid att en förälder har rätt att kalla sig far till sina barn? Även när han ljugit lovat saker och skitit i det, barn som suttit och väntat en hel dag att pappa ska hämta dom men aldrig dök upp, tagit barnens födelsedagspengar och använt dom till cigg och öl! Nä för att FÅ kallas pappa ska man bete sig som en… En fin förebild som vägleder sina barn in i vuxenlivet och vara närvarande på gott och ont!!! Att tillverka barn kan vilken idiot som helst…. Men sedan kommer en ny liten person som behöver en förebild och är stolt över sina föräldrar… Tror tyvärr inte Carolas barn gör det. Men dom kommer att komma ihåg sin mamma som en som alltid fanns där både i regn och solsken. Och ja mina barn är vuxna idag och säger… Mamma hur orkade du? Mitt svar… Ja vem skulle annars gjort det!
Anna: Jag beklagar så det du genomgått! Du satte dock ord på exakt det jag upplever är vad som händer Carola! Att bitterheten (känns så hemskt att skriva det ordet men det behövs) tar över och hon inte (tyvärr) märker att det kan påverka andra :( Man kan så lätt bli förblindad av det agg man hyser mot någon att man inte märker att man själv sätter sig i sitsen som ”den elake”. Carola: du kunde inte ens nämna grillning i ett inlägg utan att kasta skit över barnens pappa. Det är vad jag syftar till. En sak om du skriver att nu har han gjort fel (du har något konkret och sant och det handlar endast om den saken han gjort), men att skriva om grillning och att åka och shoppa och i och med det kasta lite dynga på barnens far!? Där dras min gräns i alla fall, då är det verkligen som ett ”krig/pajkastning” mellan era barns mamma och pappa. Så onödigt enligt mig och tror du från djupet av ditt hjärta att barnen mår bra av det? Att det dessutom sker offentligt är ju bara det en betydande aspekt… Hoppas du kan förstå vad både Anna och jag menar och tar det för vad det är; all välmening! Klart att det är som du skrev ”min blogg mina ord” men hur låter det då? Och hur kan du vara så bergsäker på att dina barn inte läser bloggen, eller deras kompisar, eller andra i barnens närhet? Det är så många sätt som barnen kan få reda på saker och ting!
Haha, men allvarligt!? Fattar du inte ironi? Grillningen var en pik mot ALLA män som förvandlas till grillkungar på sommaren. Jag har skrivit samma sak ett antal gånger under vårt äktenskap, och det var inte något försök att kasta skit.
Det borde du förstå om du läser här! Jag är sjukt ironisk och raljerar hårt mellan varven, och förtydligar det hela med smileysar.
Vad det gäller att jag skulle vara bitter edyl.. Nä, jag har inte tid med det, och jag är inte någon person som orkar ens vara förbannad speciellt länge. Jag blir sur, gapar och skriker och så är det bra. I detta fall är det som så att han ideligen gör idiotiska saker, som jag inte vill berätta om av hänsyn till honom, han förtjänar den förvisso inte, men sån är jag. Om han gjorde NÅGOT rätt en enda gång… Men inte. Och nu är det inte bara vad jag tycker utan vad alla som är runt omkring och på något vis har nån insikt tycker. Jag är ledsen men du har fel, från början till slut.
Å andra sidan kommer du aldrig fatta det, om du inte hamnar i mina kläder, så fortsätt du att tro det du tror :)
Jag TROR ingenting, vad menar du nu? Jag UPPLEVER något som något…Äsch, jag försökte i alla fall i all välmening att få dig att få upp ögonen att man kan TOLKA allt så olika och att du inte ska få för dig att ALLA som läser din blogg är helt och hållet med på vad du menar. Det kan bli väldigt fel och tokigt i slutändan när det gäller känsliga saker med många inblandade (framförallt barn), därför kan det vara bra att vara uppmärksam på vad och hur man skriver offentligt. Det är också lite det jag kan tycka känns tråkigt, jag är inte otrevlig, jag försöker innerligt få detta att bli så tydligt det bara kan bli att jag menar i all välmening men du skickar svar som ”Jag är ledsen men du har fel, från början till slut. Å andra sidan kommer du aldrig fatta det”. Jag är extremt öppen för att försöka förstå andra, är du? Kan du se det ur någon annans synvinkel? Kan du sätta dig utanför dig själv och läsa dina texter och kanske upptäcka att ALLA inte förstår hur du menar och vad du vill ha fram av det? Nåväl, lycka till med allt! Önskar dig allt gott.
Jag har vänt vridit snurrat och funderat på saken upp och ner. Jag valde att gå ut med det för att JAG mår bra av att slippa alla frågor, allt tissel och tassel. Jag skriver som jag gör, merparten fattar, vissa gör det inte. Alla får tycka som de vill, och jag väljer att visa upp en sida som mörkas. Det är att han har alla rättigheter och jag bara skyldigheter, jag ska tiga och bara lida. Det behöver bli en ändring, för vi snackar inte barnens bästa, utan pappans bästa.
Om då han hängs ut lite.. Oj vad jag inte kan bry mig mindre;) det är smällar han kan ta som hindrar mig och barnen att göra det vi vill.
Jag tycker inte heller att jag har skrivit direkt elakt utan om MINA känslor. Det mesta är ironiskt, och om du inte fattar min ironi uppfattar du det annorlunda, och det kan jag inte göra något åt.
Håller också med ovan skrivare mfl. Jag skyddade barnens pappa och även barnen från sanningen… Han var/ är djupt alkoholist han lurade i barnen allt möjligt varför jagvtog barnen och flyttade ifrån honom… Jag var otrogen , vin kärring( jag är nykterist) kriminell, allt!! Tills en dag jag fick nog pga sonens beteende gentemot mig… Pappa ljuger aldrig! Jag la korten på bordet och berättade( tonårsbarn) idag ser dom själv vilken person han är, men fy vad jag har slitit ont med att alltid varit den onda. Bättre att berätta sanningen för barnen än att ljuga för att skydda en idiot!! Barn är smarta och till slut kommer dom på saker och ting själva och då kan mycket ha blivit trasigt pga man har undanhållit sanningen! Kan inte Karl berätta själv och ha stake till det kallas en sån Karl ynkrygg i mina ögon!
Carola: Kram till dig! Jag tror helt och fast på att vara ärlig, mot sig själv, barnen och samhället. I längden är sanningen alltid det som lönar sig, om inget annat så känslomässigt. Jag har absolut inget för att jag skyddar en mes, jag gjorde det av kärlek till en början, men när han trampat sönder allt, och började kasta skit på hela vårt liv tillsammans, hittade på efterkonstruktioner om att jag tvingat honom till barn osv…då dog den kärleken rätt effektivt.
Noll stake = ynkrygg även här.
Kram till dig!
Kan bara hålla med de som skriver om sina erfarenheter att inte dölja för barnen vem det är som krånglar. Det handlar om tillit och förtroende – mina barn förstod så småningom att jag jag dolde sanningen om deras pappas beteende och vad jag ansåg om det, och varför, men tilliten fick sig en törn. De trodde att jag svek dem när de var yngre, eftersom jag inte sa vad jag kände. De är nu vuxna och kan förstå varför, men då kände de sig mycket svikna och utlämnade.
Så Carola, fortsätt att gå din egen väg. Barnen måste få känna att de kan lita på dig i alla väder. De är inte dumma, de förstår.
Och ni som hela tiden klankar ner på Carola. Ni har uppenbarligen ingen erfarenhet av vad hon går igenom, hur ensam man blir och hur orättfärdigt systemet är. Den dagen ni har den erfarenheten och dessutom vet vad barnen anser och känner – den dagen kan ni kanske öppna foderluckan. Ni kanske kan använda den till att forma vänliga, stöttande ord till en medsystrar som kämpar hårt.
Carola: Tusen tack! <3 Jag känner så intuitivt att det är fel att mörka saker för barnen, eftersom jag är helt övertygad om att det gör dem mer illa än sanningen. Sanningen kan vara vidrig, men är ändå alltid just sann. Man kan ta itu med den, och lära sig leva med den. En lögn, om så än vit, är inte sann och så småningom kommer det alltid fram, och då måste man ändra allt man trott på, allt man agerat efter, allt man känt. Och vad det gäller hur lagen hanterar det hela, så är jag förskräckt, jag har alltid litat på att det blir rättvist och schysst, men nu inser jag att det hade varit så mycket bättre för mig om det var jag som rest mig upp och lämnat, då hade jag haft bara rättigheter och inga skyldigheter,och rätt att strunta i allt utom det jag själv vill.
Du har nog helt rätt i att innan man suttit här själv fattar man inte, jag hade det definitivt inte.
Kram och tack <3
Håller med Sara om att man aldrig ska försöka dölja eller täcka en svikande förälders handlingar. Har nyligen varit igenom ett mål på familjerätten där allt jag undanhållit från min son drogs fram i ljuset (mot min vilja kan jag säga) och det tog hårt på honom att jag aldrig sagt hela sanningen om hans far. Nu kan jag se att det inte fanns någon anledning att utelämna det negativa. Bättre för barnen att få veta vad som hänt så de inte skuldbelägger sig själva – för det är det barn gör annars.
Carola: <3<3<3<3
Tycker inte Carola är nedlåtande! Den som är nedlåtande är fadern som ständigt sviker sina barn! Varför ska C skydda honom när han beter sig så fel mot barnen gång på gång! Av erfarenhet kan jag säga att man ALDRIG ska försöka dölja eller täcka en svikande förälders handlingar. Det kan tyvärr slå tillbaks hårt.
Carola: Tack <3 Jag tror att det är mycket pga att man anses ska hålla truten som det blivit så här, pappor, ( och även mammor!) tillåts bete sig illa mot barnen eftersom den andra föräldern ska hålla tyst, för barnens skull…? Vad hände med att ta ansvar för sina handlingar? Att tala sanning? Man kan ju börja med att berätta för sina barn vad det är man vill, inte att som i detta fall, fortfarande efter drygt två år inte ha sagt flasklock…! Vad ska då jag göra? Hålla tyst? Låtsas som inget? Hur är det möjligt att folk ens kan tycka att det är vad jag borde göra…hur skulle det påverka barnen? Han säger inget, då måste liksom jag tala om det jag vet, eller tror, för hur skulle det annars bli? Hur skulle barnen då må? Av att leva i nån hittepå-värld, där alla ler och låtsas att det är som det ska vara, fast en förälder har försvunnit.
Jag tror att sanningen alltid segrar. Och jag har varit ärlig mot barnen, och mot mig själv, och även mot honom.
Är det verkligen för barnens bästa/att tänka på barnen när du skriver så nedlåtande om deras pappa så här i vart och vartannat inlägg?? Han lämnade dig (hemskt tråkigt, verkligen!) men mår barnen verkligen bra av att båda deras föräldrar beter sig omoget åt?
Nedlåtande? Vart och vartannat inlägg? Nädu. Jag säger bara att det är svårt att ha någon som absolut inte säger ett skit till mig, om något, som ska styra ta mig sjutton hela mitt liv. Vad skulle du tycka om att få ett mess från Arlanda att dina barns pappa sticker till Thailand i sju veckor…hur tror du barnen känner? Att missa umgänge på umgänge och sen inte ens meddela att han kommer.. Hur fan ska jag kunna planera något? Barnens planer? Allt styrs av en person.
Jag är inte nedlåtande, jag är rätt saklig :)
Och att han lämnade mig… Jag kunde inte bry mig mindre! Det är nog det bästa som kunde hänt mig :)
Jag förstår att det är svårt för dig att tolka det du själv skriver, du är ju aningen partisk ;-) hehe. Men det är så jag tolkat det, att det känns som det är ytterst nedlåtande. Verkligen som att läsarna ska få en bild av alla hans fel och brister och ogilla honom lika mycket som du gör. Det är tråkigt om det är så för barnen ska inte behöva höra/läsa (det du skriver nu kommer ju finnas kvar på nätet) allt dåligt om sin pappa. Menar inget elakt med detta utan bara en tankeställare att du kanske inte menar att få det att vinklas som så och då kan du ju vara uppmärksam på hur du skriver/vad du väljer att skriva om just gällande barnens pappa. För det är ju just barnens pappa det handlar om och inte bara ”idioten till exman” eller hur du uttryckt dig.
Min blogg, mina ord. Barnen läser inte, och drabbas inte. Övriga behöver helt ärligt få höra hur det får gå till i Sverige, in the name of the children.
Läs det nedlåtande om det känns så, men kom inte och säg att det är dåligt för barnen att jag är öppen och ärlig. Det som är dåligt för dem är deras pappas beteende.
Så det är BARA deras pappas fel allting? Inget du gör kan någonsin vara fel? Det beror väl också på hur du uttrycker dig och vad du väljer att skriva om? Vissa saker passar sig faktiskt inte eller rättare sagt är rent av olämpliga att skriva om (offentligt, för alla att ta del av) när det handlar om vissa saker där flera människor är inblandade. Bara en tanke.
Helt ärligt nu- jag gör inget fel i detta!
Jag har massor av fel och brister, men gällande detta gör jag inget fel.
Ja, alla kan läsa.. Oj då. Såhär funkar jag: om jag blir behandlad med ärlighet och respekt så är jag snäll och trevlig. Om jag behandlas som skit.. Nä då är jag inte mitt vänaste;)
Då kan du kanske räkna ut hur jag blir behandlad ? Bara en tanke alltså ;)
Fast att grilla till 10-12 pers. Tar ju Liiite tid!
Om inte Carola har typ 3-4?grillar igång! Så jag förstår vad hon menar att det blir jobbigt!
Att grilla behöver verkligen inte vara besvärligt, vi marinerar aldrig köttet.
Lyfter ur det ur förpackningen och lägger på grillen och kryddar. Har samtidigt en plåt med pommes , klyftpot eller färdigköpt potatisgratäng.
Ser till att det blir klart samtidigt.
Enklare kan det inte bli tycker jag.
Vad sägs från myndigheternas sida när han uteblir? Hör farmor av sig någon gång till er? Han verkar bara vara pappa när han har några minuter över. Botten!
Svart slips är snyggt!
Svart slips i kyrkan är inte samma sak som att ha svart slips på stan. I stan är det helt ok och mode, jag tycker själv det är fräckt! Men i kyrkan, nej. Det symboliserar ju sorg, inget man vill förknippa med konfa. Men alla gör ju som dom vill såklart!
Det är så coolt/snyggt med svart slips så låt killen ha det om han vill! Så kul och läsa ditt förra inlägg att han ens ville ha slips :) Alla tjejer hade vita kläder på sig medan jag hade ljusgråa linnebyxor och limegrönt linne med vitt kofta -2000 Bara för att mamma ens skulle få in mig i kyrkan :P Gillar inte folkmassor…
Lycka till med födelsedagarna och konfirmationerna!
Grillat är gott men lite överreklamerat kan jag tycka. Nästan hysteriskt på sommaren med allt som ska grillas. Lika gott och enkelt att steka eller använda ugnen eller göra goda sallader. Dessutom meckigt som du säger när man nästan uteslutande är mer eller mindre helt ansvarig för maten och att då springa ut och in mellan kök och grill är inget jag tycker är roligt. Har försökt få till inköp av gasolgrill för att förenkla något men nä tycker mannen som ändå inte är så behjälplig i vare sig kök eller grillande.
Munkar är så gott, ska försöka mig på att baka egna nån dag.
Trevlig söndag och inköpsrunda.
Varför fråga mannen om inköp av en gasolgrill? Du tjänar väl egna pengar så köp en själv… Så kan han grilla på sin grill och du på den nya. ;) mina intjänade pengar= handlar vad jag vill :) så gör iallafall jag.
Haha, helt rätt!
Ska ”någon” plötsligt bara kunna dyka upp för att nu passar det? Får det gå till så här?? Om någon nu kommer och ni andra åker och handlar hoppas jag ni inte åker tillbaks hem förrän flera timmar efter avtalad tid. Varför bara låta hans regler gälla? Han kan knappast lämna dom ensamma. Fast med den knölen vet man ju inte…
Strunta i grillen, överskattad aktivitet *s*
Ha en fin vår & sommar!
Jajamen så får det gå till! Han får göra som han vill, det är inte mot lagen att utebli.
Om jag däremot tar barnen och åker iväg .. Då jäklar blir det liv i luckan och det används emot mig. :(
Systemet är helt sjukt! Och hela tiden sägs det att det är för barnens bästa..? Egentligen handlar det om pappans bästa det är helt uppenbart inser jag ju längre detta pågår.
Är det för barnens bästa han knappast träffar dom samt bara stack iväg flera veckor? Håller myndigheterna med ”någon” i sådant uppträdande?
Men om DU uteblir, är det då emot lagen?
Jag hoppar jämfota av ilska!
All heder och beundran till dig!
Jag hoppar jag med
Grilla är meckigt med 2 kök, förstår dig. Men någon gång är det värt besväret :-)
Måste du alltid stå tillgänglig med barnen när han inte ens hört av sig? Särskilt när han dessutom har ställt in flera umgängen.
Jag tycker att grillat är gott men det är nog egentligen mer känslan av att det är sommar som gör att det är mysigt att grilla. Sen bor vi i lägenhet så det är gasolgrill eller elgrill som är tillåtna på våra balkonger men det blir bra resultat med det också. Jag köpte en elgrill från weber i födelsedagspresent till min man förra året och den var jättebra, det blir fina grillränder och köttet går snabbt att tillaga där om man lägger på locket också, till exempel grillad entreote tar ca 5 minuter att bli färdig om man vill ha den medium.
Annars kan jag hålla med dig om att grilla kan vara lite omständligt, men med vår elgrill blir det smidigt och bra, har dessutom köket i direkt anslutning till en av balkongerna så det är inte långt man behöver ränna med alla tillbehör osv.
http://www.diningandcooking.blogg.se
Oftast har konfirmanderna kåpa och därmed inga klädproblem. Det finns inte längre några stora no nos vid konfirmation. Jag tycker det är roligt att killarna vill ha kavaj och slips alls. Låt honom ha det som han känner sig bekväm i.
Ska själv hålla utkik efter liknande arbetsbyxor, bra tips!