Jo det kan vi väl?
Jag har fått flera frågor om just amning sista tiden, och så här tycker jag :)
Först ska jag villigt erkänna att hade vi pratat amning för säg, 10-12 år sen, så hade jag varit lite av en fanatiker, eller tja, det var väl kanske lite väl att ta i, men jag tyckte att det var viktigt. Det gör jag fortfarande, men jag har åxå lärt mig av livets erfarenheter att det inte alltid är så enkelt.
För MIG har det aldrig funnits några tvivel, jag vill och jag kan amma, och jag bara förutsatte att det skulle funka, och det gjorde det.
Alla gånger. Jag har som minst ammat i elva månader ( Patricia, som blev sjuk och vägrade äta ALLT i flera dagar, och tvärslutade) och som mest i två och ett halvt år ( tvillingarna )
Snittet ligger väl på ca 1 och ett halvt år…( finns det inget halvtecken på MAC???)
Jag har lagt bebisen till bröstet på förlossningen, och sen har de legat kvar där så länge de velat:)
Enkelt.
Eftersom man gärna dömer andra efter sig själv, så tyckte jag att de som inte ammade gav upp för lätt, minsta motgång och de slutade, jag såg det lite som att de inte ville, och att de tyckte det var enklare med flaska.
Jojo, precis så är det ju;) Inte.
Idag ser jag det lite annorlunda, jag tycker att alla ska göra som de känner är bäst för just dem, MEN jag tycker att man ska vara lite påläst om fördelar och väga för och emot innan man tar ett beslut att inte amma.
Alla forskare är ju överens, det är bara positivt, och naturen gör ju inte fel varenda gång de skapar ett flickebarn, vi är tänkta att kunna försörja våra barn med bröstmjölk, i flera år.
Sen finns det lika många anledningar som nyförlösta kvinnor att göra det ena eller det andra, och jag lägger mig inte i det.
Om någon ber mig om råd så svarar jag gärna, men jag kommer inte med kloka åsikter oombedd.
Jag tycker fortfarande att amning är det bästa, och skulle gråta blod om jag inte kunnat amma något barn.
Hur länge man ammar ska alla andra skita i. Det är du och ditt barn som bestämmer. Att folk kommer med påpekande om att man väl ska sluta nu, för barnet är ju si och så gammalt … le och säg nåt undanflyende, och sen gör ni som ni vill ändå ;)
Ta inte diskussionen, om ni känner att ni behöver försvara er. Eller tvärtom – ta striden om du känner för det.
Min mormor tyckte jag skulle ge Janelle kött och potatis när hon var två månader;) och det var ett jäkla tjat om att hon behövde äta riktig mat…och jag gav fan i det och ammade på:)
Ganska ofta så är det ju generationsproblematik, min mamma ammade mig i typ tre dagar eller så, och det var ju så då. På samma vis åt jag efter klockan, var fjärde timme, oavsett om jag var hungrig eller ej.
Jag själv skulle aldrig någonsin, never ever kunna låta mitt barn skrika av hunger för att klockan inte var matdags..
Jag har sett amningen som så himla mkt mer än bara mat, det är närhet och tröst.
Så det har varit mitt förstahands försök, är bebisen gnällig – ge bröstet :) Nio gånger av tio så blir det lugn och ro och harmoni.
Och så måste jag väl sticka ut hakan lite åxå… Jag har ingen förståelse öht för de som inte ammar för att de inte vill känna sig låsta…Vaddå? Låst är man ju ändå, man har liksom blivit förälder på livstid …och även om man ammar kan man lämna sin bebis om man nu absolut tvunget måste få vara ensam…
Eller för dem som inte ammar för att inte förstöra sina bröst? Kom igen…!
Men i stort så tycker jag att alla ska göra som de vill, se till att vara pålästa, och förberedd på att det faktiskt gör ont att amma i början..
Det går över. Och man slipper koka flaskor, köpa ersättning och allt sånt:)
Och för att förekomma…Jag vet att Mirka inte ammar Lilja. Vad jag tycker om det?
Jo, såhär: Mirka har gett amningen ett ordentligt försök varje gång. Det har aldrig funkat bra, utan varit jäkligt jobbigt, och hon har pumpat och grejat, vilket imponerar stort på mig, jag avskyr att pumpa och hade gett upp direkt om det blivit så…
Med barn nummer 12 tycker jag då att Mirka gör helt rätt val, varför skulle det funka klanderfritt denna gång? Mest troligt så hade det strulat och krånglat igen, och varför utsätta sig för det?
Bättre att faktiskt kunna få njuta av lilla prinsessan ♥
Så, jag har skrivit om amning många gånger förr, och känner att jag nog blev mer svamlig än vanligt, men hoppas att ni fattar hur jag menar :)
Jag vill inte skuldbelägga dem som inte ammar, men jagvill heller inte att man ger upp utan att ha försökt ordentligt.
För en fungerande amning är faktiskt helt underbar. Och det är ljuvligt att få flaskmata en liten bebis åxå.
Japp :)
Jättefint skrivet! Och prestigelöst att våga ändra uppfattning. Jag har själv gjort samma sak, fast tvärtom :) Jag har haft svårt att förstå varför någon skulle vilja amma, eller ännu värre TYCKA OM det. Självklart färgad av hur hemskt jag (och barnet!) mådde medan jag försökte få amningen att fungera.
Alla mödrar är kompetenta nog att få avgöra när de försökt tillräckligt länge eller åt andra hållet, när de faktiskt vill fortsätta efter ”standardmånaderna”. Man gör det som funkar för familjen som helhet! Mår mamman bra så mår barnet bra.
Jag tycker det är helt upp till var och en om man vill amma eller inte, ingenting som någon annan behöver ha en massa åsiker om. Jag har helt valt bort amning då jag känner att det är det bästa både för mig och för mina barn. Jag tycker inte att man ska behöva ha dåligt samvete eller känna sig misslyckad för att amningen inte fungerar. Visst är amning jättebra på många sätt men det funkar inte för alla.
Hej hopp! Måste ju lixom kommentar när du pratar om mitt ämne :-) älskat ju amning som ämne! Du har rätt. Jag som jobbar m bebisar o således amning kan ju se hur attityden till kan skilja sig åt. Tror att mkt ligger i det du säger om att se till att vara påläst innan! Om fördelar, om problem början mm för sen när man kommer där efter ett par dagar utam sömn ( även det blir ju bättre m tiden) o bebisen bara skriker man är trött o hormonerna är i ett virrvarr så är det inte läge att läsa på då behöveran kunskapen redan. Man får ofta ont i början dels av att ha en bebis som suger. Där blir som skavsår, sen svullnar brösten upp i spänner o kan göra ont pga mjölkproduktionen kommer igång. Går ofta över på en vecka kanske två. kan oxå göra fruktansvärt ont för att man får sår vilket alltid! Beror på att bebisen har ett felaktigt tag o här önskar jag att ALLA kundefå hjälp o kunskap för det är rel lätt att ändra bara man vet hur . sen som en sista sak jag måste flika in. Det är jättevanligt att bebisar de första veckorna mest ammar på nätter o är som vaknast då oxå jättevanligt att de är vakna o inte vill göra annat än amma melkan ca kl 17-22. Varför vet jsg inte men det är så så var rörberedd på det. Sen så tipsar jag om amningshjälpen.se massor m info o man kan öven ringa/mejla för att få hjälp!
Ursäkta mig Hannah! Har missat all biologiundervisnig? Att vi ÄR däggdjur, och de ammar sina ungar, sen kan vi ge ersättning isf om vi vill till skillnad från våra ”släktingar”. Så JA, vi är ämnade att amma.
För övrigt kunde jag inte skrivit inlägget bättre själv!
Exakt!!! Huvudet på spiken igen , kunde lika gärna ha varit mina ord :)
fast råmjölken kan man iaf ge tycker ja, även den som är sjuk och måste börja med sina mediciner igen kan ge råmjölk, annars är man faktist bara ego tycker ja.. har du varit gravid i 8-9månader kan du gott ge råmjölk i 2-3dagar lixom.. sen är ju delamning mkt bättre än inget.. väntar nummer 2 nu efter 5år och ska absolut amma till varje pris, precis som ja gjorde med första, slutade dock redan efter 10mån, för då bets hon så jäkligt och ville inte riktigt mer, hon gillade vanlig mat.. så denna gång ska ja nog inte va lika snabb att ge smakisar och hoppas kunna amma iaf ett år, gärna mer..
Amning är det naturligaste som finns.
Jag håller helt med dej i den här frågan. Jag tror att det är många som ger uppför lätt men sen finns det även många som kämpar och kämpar men aldrig får det att fungera.
Jag har två barn. Nr 1 gick superbra att amma när de första smärtsamma dagarna var över. Jag hade massor av mjölk. Med barn nr 2 gick det inte fullt så bra. Det gjorde ont precis hela tiden och det kändes som om jag inte hade tillräckligt med mjölk. Jag höll ut i 4 månader innan jag böt till flaska.
Jag undrar, du skriver att kvinnor är tänkta att ge sina barn mjölk. Vem menar du har tänkt det? Gud? Eller tänker du att naturen tänker i sig?
Carola: tja.. Vem vet:)? Men det känns som en konstig fråga att kasta tillbaka till mig? Kan du någonstans protestera mot att det är så det är tänkt? Varför producerar kvinnor mjölk efter en graviditet om inte tanken är att någon ska livnära sig på den?
Naturen, Gud, vem bryr sig, huvudsaken är ju att det funkar :)