Lite filosofisk såhär på kvällskvisten;)
Nädå, men vissa dagar känns just som bara …dagar. Man fyller dem med absolut inget alls, inget av värde iaf, och vid kvällens slut så undrar man varför man ens bemödade sig med att kliva upp.
Ja, nu har ju jag en stor familj som inte riktigt tillåter att jag bara ligger kvar under täcket hela dagen, inte ens när jag är sjuk funkar ju det! så upp måste man ju, och sköta om barnen och huset måste man åxå. Men förutom det vardagliga så gör man inget annat.
Om jag radar upp allt jag gjort idag så blir det ändå en lång lista, men det känns som att jag inte gjort ett dugg :)
Jag vet att redan i morgon kommer det ändras för då börjar äntligen kyrkis! Både på förmiddagen för Lovelia och sen på eftermiddagen för Jordan :) De har längtat kan man lugnt säga.
De här veckorna innan alla aktiviteter kört igång så känns det ofta som att det inte händer så mkt, för när allt väl är påbörjat så är det skjutsa/ hämta/lämna mest varje dag, och så ska man hinna med allt annat åxå.
Jag gillar ju när det blir lite lugnare, men nu känns det som att det är hög tid att få komma ut lite och prata med folk :)
Idag var Patricia ledig från sin praktik, och passade på att plugga massa hemma ist, men vi tog en liten paus för att gå en promenad med småkillarna i varsin pulka:)
Det var premiär för Jamie i pulka och han ser jäkligt skeptisk ut just här….men han gillade det! När Patricia slutade dra och stannade en stund så pekade han framåt och Dä dä dä!! :)
Pulkan är trasig i botten, så den måste kastas, det rasslade in en massa snö under fårfällen, men den andra babypulkan var full av is…Tror att jag kanske ska köpa en ny till honom? Får kolla vad de kostar för vi använder den ju säkert inte så ofta;)
Jordan föredrog att ligga ner;
Även den här pulkan var lite trasig…hm….men de åker mest på madrassen eller tefatet så det är mest till promenader den behövs. Kanske ska vi köpa en ny till honom med, för det är ju rätt mysigt att gå på promenad med dem, och jag har ju ett gäng villiga dragare;)
Novalie var hemma från skolan idag, hon känner sig inte helt hundra, och då lyssnar jag ju såklart, speciellt eftersom hon klagat lite över att det är obehagligt att äta? Dock så äter hon som vanligt bara hon börjar, men nåt är det ju. Bättre lite vila hemma, och pulkaprommisar med syskonen:)
Jamie satt stilla som ett ljus hela tiden, inte en ansats att krypa ur, bara den där vänsterarmen som han var tvungen att ha utanför och känna på snön med :)
Jag borde ta med ungarna och pulkorna i bilen och åka hem till mamma och pappa nån dag, de har de bästa pulkabackarna precis bakom knuten! De är inte så höga och inte så branta att ungarna kan åka själva, och gå upp själva. Dessutom kan man gå hem till mormor och morfar efteråt och kanske få varm choklad, hehe….:)
Vi bor i ett område som ligger i skogen, vi har massa träd men inga backar, jo en jättejobbig uppförsbacke hela vägen hem till oss, men inga pulkabackar.Det blir inte av att vi åker så mkt då av förklarliga skäl. Ska jag packa in allt i bilen så blir det liksom mer av en utflykt, istf att bara klä på sig och dra iväg. Skillnaden är enorm:)
Hemma igen så somnade Jamie gott i sin säng, och Patricia pluggade, Novalie och Lovelia och Jordan kollade på film/surfade, så jag kastade ut granen.
Det tar ju sin lilla tid, först plocka av alla kulor och jox, sen alla ljusslingor, och så ut med den, och sen ska det ju sopas i en evighet för att till sist dammsugas. Det var en kungsgran, och den var ordentligt tung när jag bar in den….nu vägde den inte mkt alls :) Stendöd. Alldeles jättedöd. Fast hade den goda smaken att hålla kvar de allra flesta barren på grenarna:)
Smulan passade på att klättra hela vägen upp, de brukar alltid göra det, och jag gillar ju inte alls när kulor och ljus gungar, men idag fick hon klättra i fred:
Sen lade hon sig tillrätta på den högsta grenen och låg där och spanade:)
Fina Smulan:) Fina Zlatan var inte inne just då, men nu ligger han och gosar här bredvid mig. Vi har nog de ljuvligaste katterna i hela världen.
I lördags var ju hunden Wilma här, och Smulan kom traskandes intet ont anande, och WHAT!! en hund? Stor svans och rest ragg, men inte ett ljud, och hon satt fint i famnen på nån av tjejerna:)
Vi hade en helt galen katt innan vi fick barnen, och hon var på allvar helt sjuk, för hon anföll folk, låg gärna under soffan och högg i folks fötter… Hon högg mig i handen en gång så jag fick åka och få stelkrampsspruta och blev sjukskriven en vecka eller två…Men hon var underbart söt och fin mot oss, för det mesta, när hon inte bet mig då….
Iaf så har hon ju satt mina ramar när det gäller katter, och hon hade aldrig i helvete tolererat en hund, hon hade gett sig på den ovillkorligen, och jag blir lika förvånad varje gång våra gulliganer inte reagerar med totalt vansinne i sådana situationer:)
Jag älskade den katten ändå, och hon var fin på de flesta sätt, men med det väldigt opålitliga draget som alltså mynnade ut i galna attacker, var vi tvungna att avliva henne när Janelle började krypa runt. Tänk om hon hade gjort henne nåt? Det hade vi ju aldrig kunnat förlåta oss själva, och fast det var skitjobbigt, så var det tvunget.
Jaja, de här två är hennes totala motsats, och de gör aldrig barnen nåt, om de så knölar ner dem i en dockvagn eller bär runt på dem så de blir två meter långa så gillar de bara läget. De älskar att vara med och leka med ungarna:)
Efter julgransstöket, så bar jag ner allt i källaren, granen står ute för transport till tippen, och lär väl stå där till våren, minst, brukar bli så..;)
Ett pass cirkelfys hann jag med åxå, och det var ju som vanligt både tufft och roligt. Jag kände mig inte helt i form, lite dåligt humör idag kan man lugnt säga, men det är ju fint att få ut lite aggressioner på skivstången:)
Hemma hade Robban och Patricia bakat scones!
Det går ju inte att motstå, och det gjorde jag inte heller, utan stoppade glatt i mig:)
I morgon är det en ny dag, och det är mkt som behöver göras. Borde hinna handla men vet inte riktigt när det ska ske, men det löser sig. Borde vika tvätt, och skura golv åxå, men tja….;)
Vi får väl se vad det blir, nu börjar det bli sovdags iaf !
Natti natti på er alla ♥
Vi hade också en opålitlig katt när vår treåring va runt 2. katten verkade inte alls må bra i själen utan kunde bli helt vild och galen, eller han va väl det mer eller mindre hela tiden. vi besökte tom en veterinär några ggr. vi fick också avliva den och det var ett jätte tufft beslut. Sen jag skulle aldrig förlåta mig om den skulle ha gjort illa våra barn. sånna där dagar du besriver har jag också ibland, helt värdelösa och på dåligt humör blir man. jag får ofta dåligt samvete över att dagen kunde ha varit mindre värdelös om jag bara gjort nått med den. fast man ändå gjort alla ”måsten”. Hoppas att imorgon blir bättre!