Familjen Annorlunda

Jag fick en inbjudan av Bonnier:)

Till en Världsrekorddag,  Guinness World Record Day, på Kulturhuset.

Robban och Corrinda har varit väldigt fascinerade av Gunness rekordbok och lånade hem den i omgångar från skolbiblioteket för nåt år sen, så jag trodde att det kunde vara en roligt grej för dem, och även de mindre. Nu var Corrinda med en kompis familj i deras stuga i Dalarna så hon missade det hela….men så blir det ju ibland.

Jag tog med min syster och Robban, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie och så tog vi tåget till Stockholm. Jordan hade aldrig åkt tåg förr så han var eld och lågor :)

Givetvis provianterade vi på Pressbyrån, svindyrt men gott;)

Och vad det gäller dyrt, så funderar jag lite över SJs personal. Jag gick in och frågade på stationen hur jag billigast tog mig till Stockholm med två vuxna och sex barn. Två barn upp till 16 år åker ju gratis med betalande vuxen, det vet jag, men jag hade liksom två barn över då, och visste inte riktigt om det fanns andra alternativ än att betala en vuxenbiljett till.

Alltså låta Robban vara vuxen och ta med ett barn;)

Jag tänkte att det kanske fanns barnbiljett eller så. Nej, jag åker inte tåg så ofta att jag har koll på sånt;)

Hon sa att det var tre vuxenbiljetter som gällde, och sen sa hon att varje resa kostade 202kr.

Jag hajade till för sist jag åkte, för några veckor sen, så kostade en enkelbiljett 82 kr…det var väl ändå en faslig höjning? Det blir ju över tusen spänn tur och retur då, och då kan jag ju lika gärna ta bilen och parkera i p-garaga a´352kr;)

När jag sa att det ju kostade 82 kr sist så säger hon: Ja men det är ju om du betalar i automaten där ute! och pekar sju meter bakom mig.

Min lilla undran är då, att om jag säger att jag vill veta billigaste sättet att ta mig till Stockholm, varför skulle jag då vilja betala ett hutlöst pris över disk med kort till henne, istf att gå sju meter och använda apparaten? Med samma kort.

Alltså jag fattar inte.

Jag kanske hörde fel och det var 102kr? Men ändå, det var kanske inte hutlöst då, men inte det billigaste. Jaja, SJ är ju kanske inte impopulära utan anledning;)

 

Väl ombord på tåget så var det knökfullt! Shit, alla skulle till storstan idag:)

Jag hade ju vagn, men hade varit lite klok och tagit den man lätt fäller ihop, så den fick stå vid bagaget och vi satt i andra änden av vagnen. Knappt vi fick platser, vi skulle ju ha några stycken.

Jordan fick ett eget säte, såklart när han längtat efter att åka tåg, men JAmie fick sitta i knät. Vilket han ju inte gjorde utan han travade fram och tillbaka och charmade ( möjligen trängde sig på en aning ibland;) ) övriga passagerare.

Han ställer sig framför nån han vill ha uppmärksamhet av och så kikar han lite snett samtidigt som han ler med hela ansiktet, och han får alltid ett stort leende tillbaka :)

Jordan och Lovelia letade efter spökhuset i tidningen..:
och Jamie provsatt alla möjliga säten, när han inte käkade bulle:

Framme i Stockholm så gick vi till Kulturhuset. Jag har aldrig varit där förr faktiskt så det var lite spännande. Lite grinig blev jag att man inte fick ta in barnvagnar dit där världsrekorden var…eller det i sig kan jag ta, jag vet att det beror på brand risken och utrymningsvägar osv, men att det var ok att ta in vagnar om barnet i den SOV….men inte om barnet, som i Jamies fall, råkade vara vaken just när vi skulle in….han skulle sova, men hade inte hunnit somna.

Vad är skillnaden OM det skulle börja brinna liksom?

Jag menar inte att låta som en gnällmoster:)

Nu var jag sådär jobbig att jag ställde mig precis utanför och skakade vagnen så han somnade, efter att ha haft en dispyt med damen i dörren, och så fort han sov kunde jag trava in…..märkligt ;)

Jaja, tyck att jag gnäller då, det kanske jag gör , men bara liiiite :)

 

När vi först kom in så stod barnen och bara kikade lite slött, fattade inte alls det roliga med att försöka slå världsrekord i tex Grodhopp…eller högsta tärningstorn, men efter att de provat på så var de fast och ville aldrig gå därifrån!

Här försöker de slå världsrekord i att trä 25 makaroner på en tråd på snabbast tid. 48 sekunder tror jag var VR.

Och här försöker vi med att få fast flest Post-it lappar på kroppen på 1 minut:

Även om det ser ut som att syrran hade flest, så slog jag henne med EN lapp:) dock inget världsrekord men väl systervinst;)

Lovelia älskade det här och stod och satte lappar på sig själv många , många gånger.

Tärningstorn var en annan gren att prova på:

 Jag är rätt imponerad av Jordan faktiskt!

Lovelia fick åtta tärningar_

I över tre timmar var vi där, och det var jättetrevligt:)

Guinness världsrekordbok följde med hem:

 

Jag får väl erkänna att jag gjorde det igen åxå.

Tappade bort Jordan.

Eller, tja….jag tappade väl bort honom, fast ändå inte;)

Han ledsnade lite och travade lite fram och tillbaka, ut och in i lokalen där vi var, och i andra änden var det nån utställning.( Jag ska inte ens försöka förstå den, men det var nakna människor i parti och minut. Eftersom jag är så okulturell så begriper ju inte jag sånt där, mer än att jag blir lite generad när jag plötsligt står framför en stor filmduk där det skuttar runt hel och halvnakna personer;)  Barnen tyckte det var extremt märkligt.Varför, undrade de, och tja…vem vet;)?)

Hur som helst så var han plötsligt borta, och efter att vi letat både här och var och på flera våningsplan, så frågade jag till slut en man som satt vid hissarna om han sett en liten halvhög person gå förbi, och det hade han!

Han var med vakterna:)

Han hade kommit till utställningen och de ringde efter vakterna för de trodde ju att han var vilse. Det var han ju inte, men jag är väldigt glad att de agerar:) Hellre en gång för mkt än för lite ju.

Så där fick jag stå och skämmas medan de ringde efter vakterna som kom ner för rulltrappan med min son, som glatt ropade: Hej mamma!! och Hej då!! till de båda väktarna…..hm.

Koppel kanske??  Gps? Blyskor? Tatuera in mitt mobilnummer i pannan på honom?

Shit jag är INTE van vid att mina barn drar iväg på egna äventyr för det har hänt väldigt sällan under alla år jag varit mamma, men på senare tid har min braiga statistik naggats ordentligt i kanterna av Jordan :D

Min filosofi, som funkat fram till barn nummer åtta, har varit att låt barnen gå iväg på sina små svängar för de kommer tillbaka om man inte jagar efter dem, att bli jagad är ju kul…och då drar de hundra gånger till bara för att..

Den funkar fortfarande, bara det att Jordan är betydligt mer våghalsad än övriga:=)

 

Trots den lilla incidenten, så hade vi en väldigt trevlig dag, alla barnen var nöjda och det var även jag och syrran.

Kulturhuset var ett majsigt ställe, som kanske måste utforskas mer…

 

På väg hem blev det fuskmiddag på McD igen. IGEN!!  Men det är lov:)  Snart är det vardag och då blir det inga utsvävningar.

Vi gick ombord på tåget i god tid och fick sitta tillsammans på väg hem, även om Jamie fortsatte sin charmintensiv:)

Han charmar syrran åxå:

Gospropp!!

 

Nu ska jag ta och krypa till sängs, sådär lagom äckelmätt av en halv miljon Dumlekolor som jag hittade igår i skafferiet. De hade åkt bakom en låda, och när jag råkade tippa ur en hel burk rostad lök så jag fick dammsuga ur alla lådor så fyndade jag..;)

Just nu känns det som att jag mått bättre om jag låtit bli dem;)  Hihi.

 

Fin kost idag btw….bulle och latte…mMcD…latte…dumlekolor….julmust…  Nä fy;)

Imorgon är det slut med sånt, då blir det back on track!

 

Natti natti :)