Hej hopp!!
Äntligen har jag kvicknat till på riktigt, och nu är det dags att gå och sova…hm :)
Började dagen med allmän ruggig känsla för att gå vidare till febrigt som blev illamående för att nu framåt nattkröken känna mig piggare än på hela dagen… Jorå men det är ju roligt.
Jag förstår Corrinda, som inte riktigt kunde precisera hur hon mådde när hon var dålig tidigare i veckan, för det är inte solklart. Men nu kanske det kan få vara bra?*Hoppas*
Mina stackars barn har fått massa skopor med ovett idag, jag har varit på ett sjujäkla humör. Irriterad till max, och då är det som att barnen omedvetet snappar upp det och gör allt för att jäklas. Trixie och Lovelia skulle städa sitt rum – och varje gång jag tittade in så lekte de.
Robban hör aldrig vad jag säger utan jag måste alltid upprepa och förtydliga.
Jordan – ja men han är ju alltid en huligan ;) men idag var hans bus mer irriterande än vanligt.
Janelle fick en jäkla uppsträckning helt i onödan, och Patricia mumlar i skägget så jag inte hör vad hon säger.
De enda som klarade sig undan var Corrinda och Novalie som inte var hemma :) Lucky girls.
Dessutom vägrade Jamie att sova om han inte satt i min famn, han kände väl av mitt humör förstås, men det gjorde ju att till och med den lilla bebisen fick skäll!! Inte som de större såklart, men lite snäsig och fräsig var jag mot honom..
Vad gör han då??? Jo han tittar upp på sin förbannade morsa som bannar honom och LER med hela ansiktet :)
Rackarns charmtroll , och det funkade ju såklart :)
För att spä på det hela så var tingen emot mig åxå. Skulle sätta ihop den ommålade tripptrappen, och det funkade ju inte alls :(
Och så vidare i en evighet.
Begriper inte varför vissa dagar är sådär? Men i morgon är en annan dag, och då jäklar vill jag må bra, jag vill att solen skiner och jag vill vara på bra humör, samt hinna massor av sånt jag ville idag men inte kunde/orkade!
Jamie:
Han är nu 8 veckor :)
Han är underbar, och jag älskar honom så!
Lilla gubben .
I vårt hus bor det även två prinsessor:
Prinsessan Trixiebelle och Prinsessan Lovelia :)
De är åxå älskade såklart, precis som alla barnen! Även om jag blir galen på dem och gapar och skriker..
Jag åkte iväg med Robban på tennis, och sen var jag inte lika sur när jag kom hem, men trött, så jag och Jamie slumrade i fåtöljen medan de andra kollade på en film. Ja mitt på dagen – jag mådde ju dåligt ;) Då är det minsta motståndets lag som gäller och bara de är tysta och stilla så är jag nöjd.
Masade mig upp och skjutsade Novalie på kalas och fick med mig alla småtroll i bilen, de tycker om att få följa med, och så länge som det bara är att ta på skor så får de hänga med. När det är påklädning en kvart sen i vinter så vill jag inte ha med dem :)
Lite middag och sen TV soffan med Fångarna på fortet tillsammans med de fyra minsta, det var en mysig avslutning på en crappig dag.
Jag vill tacka er som kommenterat om Patricias dyskalkyli , det är bra med olika vinklingar och era erfarenheter ger mig olika funderingar att grubbla på:)
Jag ska maila till nån på skolan, vem vet jag inte riktigt – matteläraren? Rektor?? och be om ett möte så vi kan diskutera fram en lösning som funkar. Om det går att välja bort matten så skulle det vara den bästa lösningen just nu, för som det är idag, och har varit de sista åren, så drar den ner henne i allt. Hennes humör inte minst… ;)
Utan den skulle hon kunna fokusera på de andra ämnena.
Jag vet att hon behöver den för att kunna plugga vidare, och vi har tjatat om att de ska välja program som ger högskolebehörighet, men hon ska må bra här och nu åxå! Hon vet inte vad hon vill bli när hon blir stor heller så det är ju ingen morot för henne att försöka.
Men vi får se vad de säger. Vilka alternativ som finns, och ta ett beslut därifrån.
Vet ni???
Imorgon är det sista Vinterviken!
Det säger ju inte er nåt ;) men det är nån slags marknad. I morgon är det sista för den här omgången, och det betyder att Perra inte behöver åka hemifrån 05.00 på lördagmorgon för att stå på Bondens marknad i Stockholm hela dagen, sen åka hemåt, men åka förbi här och fortsätta upp till kokeriet fem mil bort, packa ur allt för att sen packa i ett nytt lass till Vinterviken…och komma hem vid 22.00.
Fatta vilka arbetsdagar!!
Nu blir det ”bara” varje lördag och iom det ”bara” 6-dagars arbetsvecka :)
Så jäkla skönt!
Nu ska jag pussa på Jamie, och sen gå och röja det sista i köket innan vi kryper till kojs.
Natti natti :)
Carola: Visst på en trotsig 3 åring!!
Men INTE mot en som är under 2år skulle jag vara det!
å definitivt inte till en bebis!
Då hade jag funderat om jag hade skaffat för mkt barn spec iaf jag hade lika många som du.
Carola: Nej och det är väl tur det:) Jag antar att du begriper att jag inte snäser elaka fula ord och långa haranger, utan att det rör sig om ett suckande : Åh men Jamie, sov nu då… eller liknande.
Men grejen är ju att det alltid ska hackas på att jag har MÅNGA barn, för hade jag haft en äldre och så Jamie, så hade du inte ens tänkt tanken att det var antalet barn som var anledningen till det snäsiga, eller hur? Utan snarare tänkt att det berodde på trötthet av att ha en bebis kanske? Förkylningen?? Maken jobbar mest hela tiden så man är ensam?? Sånt är liksom lika oavsett antalet barn.
I DINA ögon så är de jätte jättemånga, men i mina ögon så är de inte det.
@Mamma Hanna:
Vissa människor borde inte ha barn alls…..
Att kunna visa och stå för att man är sur/arg/grinig är förbannat mänskligt och har ingenting med antalet barn! Stackars barn/baby som växer upp i en familj där inga känslor visas, eller bara vissa. Hur ska de lära sig om livet?
Det här inlägget kommer säkert att missförstås som att jag tycker det är OK att skrika och slå sina barn, MEN det säger mer om läsaren än om mig.
Carola: Fortsätt snäs åt ungarna ibland, de har ändå världens bästa mamma. <3
Carola: Tack <3
Kanske du har skaffat för mkt barn..
stackars bebis som måste ha en mamma som fnäser åt honom:(
huuja
Carola: Jajajajaja det är jättesynd om Jamie och jaaaaaa jag har för många barn, för de som bara har ett eller två barn är ju aldrig på dåligt humör och snäser….eller hur var det nu igen ;)
Konstigt det där att man inte anses vara som alla andra bara för att man har några barn mer än de flesta?
Jag är ju precis som vilken mamma som helst, har bra dagar, skitdagar och underbara dagar. Menar du att bara för att jag har nio barn så ska jag vara som ett mähä som aldrig blir arg? Blir du aldrig arg?
Jag är iaf bara mänsklig:)
Hej!
Underbart att höra att det finns fler med sådana där monster dagar!
Hade en sådan ”trevlig” dag igår. Hade lätt sålt alla på blocket. En sådan dag vill man att det snart ska bli kväll så man kan ta täcket över huvudet och få vakna upp till en ny dag. Som oftast blir mycket bättre :) Man känner då att man trots allt älskar dem allihop.
Efter regn kommer solsken!
Ha det bra!
Kram Linda
Carola: Blocket skulle nog översvämmas av ungar om man fick ;) Det är tur att det kommer en n y dag efter de där gnälldagarna!
Hej! Jag har också dyskalkyli. Vi löste matten med att jaf fick läsa matte A (den mattekurs som krävs för högskolebeörighet) på 2 år istället för 1. Sen behövde jag inte läsa övriga mattekurser.
Idag är jag 22 och har pluggat på uni, dock inte matte :-)
J
Hej Carola! Jag är en tjej på 23 år, och har en form utav dyskalkyli. Jag har dock inte fått någon utredning ännu men jag hoppas på detta att det kommer snart.
Din uppgift som förälder är att kämpa för Patricia, först och främst ska ni vända er till hennes mentor, om inte detta funkar får ni gå till Rektorn, förklara situationen och få dem att förstå att ni vill ha ett möte. Men om inte rektorn skulle lyssna så måste ni gå till rektorns chefer. På min blogg kan du söka på dyskalkyli och få fram lite om hur jag känner. Och min åsikt. Hoppas allt löser sig med Patricia och att hon kämpar som sjutton.
Jag vet att det är jobbigt, jag har kämpat hela mitt liv och det har varit svett, skrik och tårar från min sida men det har lönat sig. Om Patricia lär sig att hantera detta handikapp så kommer det gå jättebra ska du se =) Om hon vill prata/skriva/fråga så kan hon göra det på [email protected] =) Lycka till
Hur Patricia mår här och nu är det viktigaste. Det är här och nu vi lever. Så att välja bort matten just nu tror jag är det bästa alternativet så att hon har energi, ork och lust för att läsa dom andra ämnena. Sen kan hon säkert läsa matten på komvux eller liknande och kanske få speciell hjälp. Min dotter fick läsa en matte light variant för att få ett G i matte och hon lyckades till slut. Hon har också alltid haft mycket svårt för siffror.
OjOJ carola..vad skönt att höra att du är mänslig och ryter ibland…..din blogg är ju oftast ”rosenröd” och man funderar om det bara är en själv som har dagar då man är ett monster här hemma…men skönt att höra att man inte är ensam….det är tur att det går över fort…..
Hej. Nu har jag inte lässt kommentarerna till de förra inlägget men att slippa matten och fokusera på de andra ämnena låter ju som det bästa. Sedan kanske hon kan få en extra termin efter studenten och läsa bara matten på.
Men vad drygt du har det att vara själv så mycket. När man inte känner sig pigg blir det ju inte roligare heller. Hoppas din söndag blir bättre.
Hej.. hajade till på rubriken då jag har dyskalkely för mig tog det hela skolåret innan jag fick papper på att jag jag hade det… men det är ju olika för olika skolor så jag hoppas att patricia får papper på det snabbt och så..
vet inte heller inte om ni vet så mkt om det men i mitt fall så påverkar det mera vardagen tex när jag ska gå och handla, avstånd mellan olika saker mm men man kan ju också ha olika svårt!
hoppas det iaf löser sig för det bästa!