Ett päron till morsa

Det här med att ”vinka hejdå” och separationsångesten vid lämning…  Innan du vet ordet av så är det en själv som står där med näsan tryckt mot fönstret och vinkar till ett barn som inte kunde bry sig mindre. En bitterljuv liten känsla och en påminnelse om hur snabbt allting går. Värt att påminna sig…

Kanske är det bara jag, men den där grinden på förskolan, alltså… förnedringen 🙂 Ännu fler seriestripar hittar ni även på instagram.com/ettparontillmorsa och facebook.com/ettparontillmorsa  – följ mig gärna där!  🙂