Vi har skaffat katt. Sven-Bertil, 14 månader. Som om det behövdes fler ”moment” under denna sommar av ”flytta ut till landet”-flytt, renoveringar och en trotsig 2,5-åring 🙂 Well, det har väl gått hyfsat ändå. Även om det bitvis känns som att ha en ny bebis. I natt sov han PÅ mitt ansikte. Medan sonen varvade ”bökande grisen” med ”upp och ned-diagonalaren” 🙂
Att slänga in en katt i ovan ekvation visade sig inte vara så enkelt som vi trodde först 🙂 Mest energi tar dock detta med att förhindra att kattungen smiter ut, innan han lärt sig vad som är hemma. Samtidigt som sonen gör allt för att släppa ut honom – ”Hejdå, katten!” Katten vill uuuuuut!” Lite tendenser till syskonrivalitet kan onekligen anas här 🙂
