Har fortfarande inte riktigt förstått det, men den här lilla ateljén på vår tomt är alltså min arbetsplats.
Det luktar nyinköpt akvarellpapper och nyvässade blyertspennor därinne.
I detta klyschigt stökiga rum. Som bara jag bestämmer över.
Oavsett vad som händer i framtiden är jag så glad att jag faktiskt vågade ta steget och öppnade den där läskiga frilansdörren.
Inte för att det inte finns problem med frilanslivet (hej, otrygghet och pengapanik!) men den här friheten betyder så väldigt mycket för mig just nu.
Aldrig mer ”semestern är snart slut”-ångest. Hoppas jag.
