Ett päron till morsa

Mellan ”felaktigt bredda smörgåsar”-utbrott och diverse påklädningskaos i hallen inträffar ju emellanåt även en hel del ögonblick av mer harmonisk karaktär. Som när…

1) … det plötsligt händer. 

2)… när alla vardagsbestyr plötsligt bara flyter. Maten som äts upp utan protester, kläder tas på utan tjafs och ett barn som till och med erkänner sin egen trötthet,,,

3) När allt faktiskt äntligen tajmar. Barnet somnar precis såsom ni beräknat. Och ni kan äta den där lunchen / göra whatever ni hade tänkt. Om än med viss stress 😉

4) När grinighet plötsligt bara upphör. Lika snabbt som det kom är det plötsligt bara borta. Den där stillheten som då uppstår. För att sen följas av nån underbart flummig, filosofisk livsfråga som får en att vilja ge ut en poesibok med samlade visdomar från ens eget lilla geni till barn. Ungefär lika underbar känsla som när ett potentiellt tjafs-moment avstyrs och istället blir till ett gemensamt trams- och flams-ögonblick när ni släpper allt och bara garvar läppen av er.

5) Alla stunder av vardagsgos. Den lilla handen som trygghetskramar ens tumme när snömonstret i ”Frost” dyker upp. Känslan när du får hålla ditt barn i handen när ni är ute. Inte på det där ”hund som drar i kopplet”-sättet, utan när ni lunkar framåt tillsammans och känner värmen från varandras händer.

Eller varför inte när du vaknar en trist tisdagsmorgon av gosig fot i fejset.

Japp, även det är ett halleluja-moment. Oftast.

Hoppas ni prickar in några av av punkterna på denna – självklart oändliga – lista av moments, i helgen! 😉