Fick ett intressant boktips häromdagen – ”Lek istället för bråk – 64 lekar för att förenkla vardagen med barn”, författad av Lisa Mannberg och med jättefina illustrationer av Yellowviolet. En alldeles underbar inspirationsbok till olika lekar att ta till i vardagen när det blir mut- och hot-torka!
Kolla in boken mer på http://www.lekistalletforbrak.se
Tänkte att jag exempelvis skulle testa ”RUTSCHKANAN” i samband med overallpåklädningen. Att låtsas att kroppsdelarna ska åka rutschkana in i olika rörrutschkanor – dvs armar och ben. Så att jag slipper köra med dessa metoder…
Jag tänker väldigt mycket på att jag vill stoppa tiden just nu. Att det går för fort. Kanske kan tiden saktas ner lite om vi börjar försöka göra de här stressmomenten i hallen till mer lek och mindre stress. Tänker försöka i alla fall.
Det känns som om att min son ska flytta hemifrån typ i morn. Sen såg jag fantastiska ”Vänligen Lars Lerin” på SVT, avsnittet med Helena Bergström, och hon pratade om precis detta. Den gamla (sanna) klyschan om att passa på att njuta när barnen är små. Jag blir så vemodig när jag tänker på detta. Att jag inte alltid ska få sova med en liten varm fot, sparkandes mot revbenet, haha. Men alltså på riktigt, jag får panik av tanken just nu.
Fick verkligen ett litet bryt när jag hittade den där dammiga gamla nappen i helgen…
’
Känner ni igen detta ständigt närvarande vemod, mitt i småbarnslivets kaos?
Vad har ni för tankar kring det?
