Ett päron till morsa

Kära Päronmorsan-följare! Jag måste bara få skriva några rader om något väldigt avgörande som skett i veckan. Det har precis blivit klart att jag inte kommer tillbaka till mitt vanliga jobb efter tjänstledigheten. 41 år fyllda och efter 11 år som fast anställd journalist har jag bestämt mig för att släppa tryggheten och våga testa en livslång, ständigt undanskuffad, dröm om ett liv som tecknare. Jag kommer att starta eget och frilansa även som skribent.

Jag förstår att det låter sjukt naivt.

Men det fanns liksom inget val. Den ”inre tanten” i mig, hon som sitter på ålderdomshemmet – om jag nu får leva så länge – krävde detta. Det är när jag ritar och tecknar som orostrasslet i magen håller sig som mest stilla. Så har det alltid varit. Ändå har jag gett tecknadet så lite tid. Men nu är det dags att försöka på riktigt. Att utveckla Päronmorsan-serien också och se var den tar vägen efter boken och fortsätta rita nya seriestrippar till bloggen och Instagram, som jag också hoppas ska växa.

Har många tankar och drömmar kring detta. Jag måste ge det en chans. Och går det inte så behöver jag i alla fall inte ångra att jag inte försökte. Sorry för klyschorna som haglar nu, men det är så här jag känner.

Och när jag vacklar lyssnar jag som alltid maniskt på en av mina absoluta favoritlåtar av världens bästa Peter LeMarc.

”Det som håller dig vid liv”.

Så fortsätt längta, hitta mod.
Våga hoppas, våga tro.
Tro på drömmen, ta ett kliv.
Vält den värld du lever i.
Och va en galning, va naiv.
Det är det som håller oss vid liv.

Älskade Dolly Partons ”Try” funkar också fint för ändamålet.

Hoppas ni vill fortsätta följa denna lilla resa med Päronmorsan-serien.

Tack för att ni funnits och finns.