Det är lätt att bli lite ”yrkesskadad” under de där första året med en bebis i hemmet. En del vanor sätter sig i både muskelminne och hjärna och kan leva kvar även när barnet hunnit upp i förskoleåldern. Såsom…
1) Överdriven informationsförmedling
Behovet att ständigt meddela om du är på väg in i ett annat rum lever kvar länge – och även i vissa sammanhang utan kids.
2) Att vagga allt med hjul
Lever kvar långt efter att vagntiden är över.
3) Plötsliga och obefogade ”Titta!”-impulser (gärna med en liten touch av bebisspråk)
Vilka ”vanor” lever kvar fortfarande hos er?
Glöm inte kika in här på bloggen i morgon, då blir det en stor sammanställning av årets alla ”emojis för småbarnsföräldrar” som jag ritat förslag på 😉
Missade ni förresten den senaste seriestrippen om hur mysigt det egentligen är att baka med kids så hittar ni den här
Haha älskar dina strippar och relaterar till så mycket! Det där med att vagga kundvagnen känns så igen. Handlar jag utan barnen ibland så kommer jag på mig själv att vagga mjölkpaketet eller liknande omsorgsfullt som man vaggar sin bebis! Man blir skadad 😀
Haha tack snälla du, så kul att du vill följa serien och bloggen! Och ja visst blir man lite skadad, haha, vaggning av mjölkpaket – underbart 😉 😀
Precis den toalettinfon ger jag jämt ?????? Sjuk igenkänningsfaktor på de