Min mobil är full av lösryckta och märkliga anteckningar om småbarnsvardagen, som är tänkta bli till seriestrippar. Dock inte helt lätt alltid att förstå vad jag menade i efterhand…
Sen är det är ju långt ifrån alla dessa idéer som blir till seriestrippar, och väldigt långt ifrån alla som blir såsom jag tänkt dem. Jag kan vara sjukligt självkritisk. Minst en gång i veckan får jag totaldepp och tycker jag är sämst i världen och totalt värdelös. Ändå är det ju så väldigt roligt att rita. Jag mår så bra när jag väl är inne i själva rit-bubblan. Och sen betyder era kommentarer väldigt mycket, att få läsa att någon – ni – uppskattar mina teckningar, att de kan få er att skratta lite och känna er lite mindre ensamma. Det gör det värt allt jobbigt självtvivel däremellan.
Här ser ni hur en kommande seriestripp om det ständigt lika aktuella ämnet ”samsovning” blir till…
1) Först skissar jag med blyerts och fyller därefter i med pensel och akvarellfärger…
2) Första ”duttet” med penseln blir rätt grovt…
3) … och sen börjar jag jobba lite mer med skuggor och sen även fylla i konturerna med en ”fine line” tuschpenna. Sen duttar jag lite fram och tillbaka mellan pensel och tuschpenna. Har jag tid att vara riktigt noggrann kan det ta runt 3-4 timmar, men det beror helt på. I det ingår även inscanningen av bilden och fix med. pratbubblorna som görs i photoshop. Det är det det enda ”datajobbet”, resten är handarbete.
Slutresultatet av denna seriestripp ser ni överst i detta inlägg här
Och vet ni, nu är det inte alltför lång tid kvar tills Ett päron till morsa-boken går till tryck – i mitten av december! Kan fortfarande inte fatta det. Blir mycket pyssel kring detta nästa vecka.
