I dessa ”idol”-tider kom jag att tänka på en mycket tidig seriestripp som jag ritade och som anspelar på det här med hur svårt det är låta trovärdig när en liksom tvingas ”markera med rösten” när ens kiddo inte lyssnar… Vet ju att det inte hjälper att skrika, gäller att försöka behålla lugnet och allt det där, men ibland går det ju liksom inte att INTE bli irriterad och då låter det alltid så himla onaturligt för mig.
Kan ni känna igen er?
Vad säger ni – ”Idol: The Parent Edition” kanske vore nåt? 😉
Tror inte det skulle gå så bra för mig dock, haha.
Seriestrippen är ritad i lite äldre stil och från den tiden jag inte hade så bra scanner, men tänkte att den kunde få dammas av lite i alla fall 😉 Återkommer snart med fler nya seriestrippar – som vanligt!
På måndag blir det t ex en uppföljare till den här äppel-seriestrippen som många av er verkade tycka om…
