Lade ut den här seriestrippen på instagram och verkar som att det är många av er som känner igen sig i det där vemodet. Tack för alla fina kommentarer! Det behöver förstås inte handla om just napp-avvänjning, utan mer om just den där känslan av att allt går liiite för snabbt och hela dubbelheten i föräldraskapet…
Så här går jag omkring och känner rätt mycket dessa dagar. Arbetet med Ett päron till morsa-boken gör att jag gräver mycket i seriestripps-arkiven och påminns om alla de där känslorna precis där i början. Ramlade igår även över en liten film jag klippt ihop om min sons första år, från de allra första BB-bilderna tills när han tog sina första steg. Alltså jag grät som en liten gnu. Kan någon stoppa tiden!?
Har NI andra exempel på dessa dubbla känslor som förälder? Kom att tänka på den här seriestrippen också, som ju egentligen handlar om samma känsla.
Hojta om ni har förslag på andra liknande paradoxala situationer, kanske kan bli en seriestrip! 😉
Nu ska jag rita vidare på nya seriestripar. Håll utkik, en ny kommer upp här i morgon, onsdag, och så blir det mer bakom kulisserna-bilder på bokarbetet.
Här hittar ni senaste seriestrippen förresten – ligger i topp på denna lista;
7 saker du INTE visste innan du blev småbarnsförälder
Följer ni mig på Bloglovin så ni inte missar en endaste stripp? Här kan ni göra det!
Hej så länge från målarverkstan! 😉
Jag kan bli sådär när det är dags att lägga undan kläder som blivit för små… Ha en fin dag! Kram
Haha, jaaaa, exakt så! Jag med! Klarar knappt av att öppna den där lådan längre 😉 Tack för inspiration och han en fin dag du med! <3
Jag kan märka på min man de gånger som antingen han rest bort alt. då jag och vår son A 3 år rest bort att min man verkligen tycker att det ska bli skönt med lite ”egentid”.. Dag 2 ser jag sedan på typ Facebook eller Instagram att han börjat gräva fram foton på A som han lägger ut, sedan börjar han ringa mer och mer och efter 4 dagar hör jag på hans röst hur han saknar A och även mig för den delen.. I somras ringde A honom lite spontant via mormors telefon och 1 timme senare satt han i bilen och kom till oss 65 mil senare..
Åh, haha, det där är ju så klassiskt alltså, känns verkligen igen här också! Det där med frossa i gamla bilder speciellt. Häromkvällen satt vi efter läggning och gråtmilda kollade bilder från spädbarnstiden 😉 Har gjort några stripar ungefär på det, mendet behövs fler på detta outtömliga ämne! Tack för inspirationen och ha en fin dag!
Mina tvillingar har inte tittat ut än, men jag kan redan nu(!!) känna ”Ånej, vad fort allt går”. Alltså redan ha ångest över att dom inte kommer vara små bebisar för alltid, haha, så knäppt!
Haha, åh fattar verkligen den grejen också! Så underbart med tvillingar! Har själv två tvillingsyrror <3 Kram till dig och kul du ville kommentera!