Nu hade jag en sån där hämtning, ni vet. När orken och tålamodet bara inte finns och när gungandet, trotsen och vägen hem från dagis aldrig vill ta slut. Jag hör mig själv liksom utifrån, hur jag försöker låta som en bestämd och gränssättande, rekorderlig mamma, men varje försök till rytande bara låter… löjligt och lite fejk. (Gärna med lite extra onaturlig falsett i rösten i slutet av meningarna – stannAAA! NeeEEEJ!!) I alla fall är det inget som biter. Klockan som tickar. De ständiga Trots-stoppen. Mutorna. Blickarna från de som passerar (oftast fulla av medlidande, även om man själv lätt inbillar sig att de ska lyfta luren till soss…)
Och så den där avancerande magfösnings-tekniken där man försöker pusha barnvagnen – som bara vill kränga än till höger än till vänster – framåt, samtidigt som man krampaktigt försöker hindra sin 2-åring från att springa ut i trafiken. En sån hämtning. Hämtningen from Hell.
Hämtningen som känns mera som ett träningspass, svetten bara rinner. Haha
Haha jo tack… 3,5 åring och 2 åring som springer åt varsitt håll. En mot vägen ”ja ska stanna här bara” och den andra tillbaka mot dagis… Själv står jag med vagnen och hunden som skiter. Vet inte vem jag ska jaga först… Stoppar en vansinnig 2 åring som ett V i vagnen och en skrikande 3,5 åring på axeln och ”föser vagnen” som du beskrev… Haha svettig av tanken på att det är dags på måndag igen… =P
Haha, åh jag förstår verkligen, jag har åtminstone bara EN att hålla reda på! Och hunden som skiter, haha, det hade varit en kul detalj i en seriestrip 🙂 Vi kämpar på! 🙂
hämtar alltid tre barn 8,5,3 år så jag vet verkligen vad hämtning från hell är ….går alltid hem ca1km….. :-):-)
Åh, då förstår jag verkligen! Jag har i alla fall bara en att släpa..:) Nu är vi uppe i 1 h dit, 1 h hem, på ca 1 km 🙂
Ojoj vad jag känner igen mig (skrattar högt när jag läser) Skönt att det är fler som har det lika.. ^^
haha, jaa – skönt höra att man inte är ensam! Även om det ibland känns så när ”alla andra” tycks sitta fint i vagnen 🙂