Ett päron till morsa

Känner sån enorm tacksamhet. Vet inte hur många gånger jag kramat min snart treårige son sen jag kom hem från jobbet denna tunga dag.  Säger att jag älskar honom om och om igen medan vi äter vår fredagspizza med extra oliver som han själv har önskat. Tacksamheten av att jag får se honom gå där…

  Alltså, den där CHOCKKÄNSLAN efter hemkomsten från BB. Champagnen hade varit på kylning i ett halvår, men när den väl skulle fram, så satt en bara där skräckslagen och utmattad i soffan och stirrade. Eh, hallå, vad händer nu liksom? Tänk om vi gör nåt fel! Har vi kokat/steriliserat allt som finns i lägenheten…