Ett päron till morsa

Ni vet den där rese-reklamen där det är ett sånt tjat om ”dågarna på dågarna”? Mads Mikkelsen dyker ner i det turkosgröna vattnet och ba´ ”… livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns”. Det där ekar ofta i min hjärna. (Även David Hellenius underbara parodi på reklamen) En dag och ett ögonblick jag definitivt aldrig kommer glömma är dagen när min son sa ”orden”. Här transformerat till en liten seriestrip 🙂

Alltså kärleken man känner i bröstet. Hjärtat ville bokstavligen sprängas. Från och med den stunden är det alltid ”åsså” på slutet, oavsett sammanhang och vem som sagt det först. 🙂  (Nog för att det är mest är jag som strösslar med dessa ord, men ja… 🙂 )

Här är några andra dagar, ögonblick, stunder från denna sommar som jag vill minnas för evigt…

… När min son står mitt i blåbärsriset, vänder sig om och ropar ”ja ska visa dej, mamma” med munnen, tröjan, händerna, öronen, håret, fullt av blått, blått, blått. Vad är det med barn och bär? Samma sak med smultron. Väcker nåt djupt fundamentalt inom en till liv.  Gullighetspanik all over!

… När han leder mig (”ja ska visa dej, mamma, ja det ska ja…”) fram på den lilla stigen genom skogen som han så väl vet leder ner till badviken, och jag ser lyckan i varje steg som de där skära små fötterna, fulla av stickor, tar. Hur han skuttar. Hur han sen slänger av sig alla kläder och skriker att han ska ”nakenfisa” och att han är en ”myra-haj”. Där och då upphör allt annat än hans glädje att existera.

… När han ställer retoriska frågor till sig själv som om det vore en föreläsning på universitetet – ”Vad heter min mamma då? Hon heter Teresa” ”Ska vi bada i sommar? Ja, det ska vi..”

… När han frågar ”känns det bättre nu, mamma?” när han själv har ramlat och säger ”Det är ingen fara, mamma”.

… Eller när han pratar som Yoda i Star Wars – ”Bättre det känns, mamma”

… När han säger ”flugplan” istället för ”flygplan”

… När han däckat i soffan alldeles för sent på kvällen, efter en sån där sommarlovsperfekt dag man minns från barndomen. Han luktar sol och nyklippt gräs och jag får bära in honom sovande till sitt rum. Att få bära sitt sovande barn. Att få bre täcket om honom.

… När han susar fram på sin balanscykel på grusvägen nedanför oss, det toviga håret inklämt under Dinosaurie-hjälmen och han ropar ”ja håller bansen – bansen, mamma!”

… När han för första gången bar ett par kalsonger. Blöj-avvänjningen har smugit i gång lite, och alltså, blotta åsynen av ens barn, utan blöjor, fast med småbyxor! Insikten om att han inte längre är en bebis. Vemodigt, men fint på samma gång. Lite samma sak som gullighetspaniken man får av att se sitt barn bärandes ryggsäck.

Det var några av mina ögonblick denna sommar, så långt, Mads 🙂 Ingen utlandstripp förvisso, men stunder att förevigt kapsla in i minnet. Och apropå det här med ”dagarna på dagarna”, har en gammal seriestrip på det temat också om ni vill kolla in här.

Fler seriestrippar på instagram.com/ettparontillmorsa och facebook.com/ettparontillmorsa.