Alicia har den senaste tiden varit riktigt svår att ha att göra med. Hon ka få riktiga aggressionsutbrott (ni som har sett mina storys på Instagram fattar vad jag menar).
Hon kan vända sitt humör på 2 röda och gå från att pussa och vara gosig till att bli förbannad, bita och slåss. De senaste 3 dagarna har varit värst. Det har varit skrik från morgon till kväll.
Idag efter middagen så hade Liam lämnat en stort, tungt glas på soffbordet som Alicia plockade upp och kastade rakt i bakhuvudet på Benjamin som satt ca 1 halv meter ifrån. Glaset krossades mot hans huvud och jag blev livrädd. Jag satt i ett annat rum och kom utspringandes. Lyfte först bort Alicia från soffan som var full av glas och gav henne till Liam. Sen lyfte jag över Benjamin som gallskrek. Benjamin har riktigt hög smärttröskel så det krävs ganska mycket för att han ska gråta. Medans jag kollade Benjamins huvud, som, som tur var klarade sig förutom en stor bula så skärmade James av platsen med allt glas så hundarna inte skulle gå dit. Sen städade vi upp tillsammans. Alicia blev ju såklart också ledsen. Tror inte hon förstod hur illa det skulle gå.
Jag läste iaf på ikväll om utvecklingsfaser i denna åldern och visst stämmer det. Så mycket skönare att ha lite fakta i ryggen som gör att man förstår mer om varför hon agerar som hon gör. Kan rekommendera alla föräldrar att läsa på om olika faser. Från att barnen föds och fram.
Här nedan står en sammanställning av denna fas Alicia genomgår nu.
Då barnet är runt 34 månader kommer det enligt en av gren av utvecklingspsykologin in i ”Närmandefasen”.
Barnet blir mer medvetet om sin egen individualitet och att det kan försvinna och och komma tillbaks igen. I denna fas söker sig barnet tillbaka till föräldrarna. Enligt Margret Mahlers teorier närmar barnet sig modern känslomässigt efter tidigare frigörelse.
En hotande insikt om att föräldern är separat och inte alltid håller med barnets vilja påverkar barnets känsla av ”allsmäktighet”. Barnet upplever därmed sig själv som en självständig person. Det kan vara svårt för barnet att hantera det nyupptäckta oberoendet och det kan leda till gnäll och aggressivitet. Barnet blir mer beroende och klängande i förhållandet till föräldern. Att barnet ”skuggar” föräldern är inte ovanligt. Men beteendet kan också bli det motsatta, att barnet blir obeslutsamt om det ska lämna (gå och leka) eller stanna. Barnets medvetenhet om sin egen självständighet gör att det känner rädsla för att förlora föräldern men också en rädsla över att förlora sin nyvunna självständighet.
Kulmen av detta når sin topp vid 34 månaders ålder då barnet kan gå in i en kris. För att bearbeta denna krisperiod kan barnet använda sig av det som Mahler kallade ”tvång”. Detta innebär att barnet tvingar föräldern att delta i sin upplevelse oftast genom aggressivitet eller förtvivlan. Det är viktigt att föräldrarna är tålmodiga och har förståelse under denna period då en reaktion av irritation och brist på tålmodighet kan verka hämmande för barnets utveckling. Språket och minnet utvecklas mycket under denna period.
