Så jäkla trött på en viss förälder jag måste samarbeta med i flera år framöver som tycker att man ska vända, vrida och ändra alla sina egna planer pga hans egna dåliga planering. I drygt 11 år har jag varit förälder och mitt liv hade sett väldigt annorlunda ut om jag kunde gå och göra precis vad jag ville, när jag ville. Ibland måste man till och med skjuta på saker man MÅSTE göra eftersom att man har barn och deras viktiga saker måste vara prio 1, ALLTID!
Sorgligt nog men som tur är så är jag så van vid detta att jag alltid räknar med att jag ändå till slut får ta sånt här. Det spelar ingen roll om jag jobbar, har egna läkarbesök eller ligger magsjuk. Jag har alltid varit van vid att jag inte kan lita på att den här föräldern tar ansvar över sånt här. Jag längtar bara till den dagen folk runt honom får upp ögonen.
Tror dock att det är väldigt vanligt vid separationer att ena föräldern (oftast mamman) får ta det tyngsta lasset. Och när en pappa väl tar hälften av ansvaret så blir han sedd som en gudagåva och världens bästa pappa. Bara för att han gör sånt som mammor alltid gör utan att bli glorifierade.
