Jag var hemma hos Maja idag med killarna. Vi åt lunch och James fick lite tid med sina syskon. För er som inte vet vem Maja är, hur hon passar in i mitt liv och hur den här familjen ser ut, så ska jag nu förklara det.
Jag blev vän med Maja när jag var 14 år. Efter en stund så spenderade jag nästan all min vakna tid med henne. Vi köpte varsin hundvalp på samma dag och tog ”familjeutflykter” med hundarna till tex gärdet för att dom skulle få leka med andra hundar. Redan då förberedde vi kanske redan oss på vad som senare skulle ske.
När jag var 19 år så blev jag mamma till James. Redan under min graviditet så blev Maja tillsammans med han som gjort mig gravid.
Jag minns samtalet så himla väl. Jag hade redan på känn att det var på gång och när hon ringde mig och ville att jag skulle komma hem till henne för att prata så visste jag redan. Hon berättade att dom tyckte om varandra och undrade hur jag kände och hur jag skulle känna om dom blev ett par. Jag tror jag svarade att jag inte brydde mig om honom men att jag var orolig för att min och hennes relation skulle försämras när hon skulle bli styvmamma till mitt barn. Hon lovade att den inte skulle det.
De första 2-3 åren efter så försämrades vår relation mycket. Jag förstår att det är svårt att stå i mellan sin sambo och sin vän när det blir bråk, vilket det såklart lätt blir när ett barn oplanerat kommer in i livet. Min syn på ”barnuppfostran” var olik deras då jag var lite friare och mer av synen det blir folk av barnen bara man älskar dom (i ren Astrid Lindgren anda).
Det är Maja jag har ringt när jag behövt stöttning som ensamstående till James. Men det var också Maja som jag fick en klump i magen för när James bad henne följa med ut på isen när han hade sin första skridskoträning. Men den där klumpen i magen när Maja fick gå ut på isen med James förvandlades senare till fjärilar. Vem vill inte att ens barn ska ha en trygghet när hen är borta varannan vecka?
Vi sågs iallafall något år efter att jag hade fått Benjamin och satte oss utanför henne i 1 timme och bara pratade om allt som hade hänt och där började vi bygga upp relationen igen.
Hon stöttade mig igenom separationer både från Benjamins pappa och andra.
Genom tiden blev det mer som att jag och Maja var föräldrar åt James och det mesta som handlade om honom diskuterades mellan oss.
När jag sen gifte mig och blev gravid så var också Maja gravid och vi båda gick igenom att förlora varsitt barn. Sedan blev vi gravida samtidigt igen och födde med 8 veckors mellanrum.
När Maja separerade med James pappa så kom vi varandra ännu närmare. Vi hamnade verkligen på ”samma sida” och jag tror hon ännu mer förstod min sida av vissa saker.
Nu umgås vi så ofta vi kan. Vi pratar i telefon flera gånger per dag. Hon genuint bryr sig om mig och vill att jag ska må bra och jag har inte många såna människor runt mig. Eftersom att jag har en annan bonusmamma till min andra son Benjamin och eftersom jag själv är bonusmamma till min mans son så vet jag att den relationen jag och Maja har är ovanlig och speciell.
Det är tillräckligt krångligt att få allt att gå ihop när man har barn på olika håll. Att matcha in semestrar och julfiranden är svårt när man har barn med 2 olika och jag som har barn med 3 får krångla lite extra.
Jag vet att jag och Maja alltid kommer ha en relation till varandra och det gynnar både oss och barnen. Alla barnen blir på ett sätt syskon även om Alicia, Benjamin och Majas barn inte är syskon i blod så blir dom också bonussyskon på nått vis.
Detta skrev Maja idag efter vårt besök. Att hennes son viking tycker att Benjamin ingår i familjen . Hur gullig?!
Alicia, jag och Majas dotter Embla.
Det svåraste med att själv vara bonusförälder och att ha bonusföräldrar i sitt liv är nog att släppa taget lite och låta dom göra på sitt sätt eftersom att dom måste bilda en egen relation till ens barn. Det är svårt att inte ha kontroll över alla som kommer in i barnets liv.
Och som bonusmamma till Liam så har jag lärt mig att det är svårt att få en bra relation när man redan har egna barn för då ska man blanda ihop regler för bonusbarnet och ens egna barn, för allt måste ju vara lika eller hur för barnen hemma hos oss?
Majas blogg och hennes syn på vår relation kan ni läsa HÄR!
