Precis som vanligt. Jag verkar aldrig kunna ändra på mig för vi är såklart ute i sista stund med julklappar i år också. Det är 24 kvar till julafton och vi har bara fixat några få klappar. Planen är att gå all in imorgon men frågan är hur vi ska hinna. Andreas ska iväg och hjälpa en gubbe med att hämta lite grejer i Strängnäs och sen ska han lämna James hos hans pappa samt hämta fotografier på Alicia.
Det var kaos uppe på gränby. Jag fick ångest hjärtklappning (inte riktigt så illa men nära på). En av Leksaksbutikerna måste man ta en hiss till för att komma in med vagn och när man ska ut igen så måste personalen låsa upp med en nyckel. Grejen var ju bara att det var extremt jävla mycket folk inne i butiken och jag tappade tålamodet efter att ha väntat på hissnyckeln i 2 (kändes som 15) minuter. Började tänka på fängelse, att bli inburad, dom höll mig här mot min vilja. Är det inte lite som kidnappning? 3 (kändes som 30) minuter hade gått och jag ryter något om ”fucking, personal, dumma i huvudet, hissjäveln” och precis då står det en tjej från personalen typ bakom mig som ursäktar sig. Så pinsamt.
Vi har valt att ha alla barnen varannan jul. Alicia kommer vi såklart alltid ha men killarna kör vi vartannat år med. Detta år är vi utan dom. Liam är här på förmiddagen men sen åker han till sin mamma. Benjamin åkte igår och James åker som sagt imorgon. Helt ärligt så är det ganska skönt. Det känns bra att dela upp det såhär tills dom är så stora att dom får välja själva. Det blir inte så mycket fokus på klapparna till killarna de åren vi inte har dom utan dom får lite grann. Däremot som tex nästa år så har vi alla barn samtidigt och då kommer vi köra ordentligt. Då kommer vi fira jul hemma och då blir det mer fokus på att skapa egna traditioner liksom.
Ikväll hade Andreas en kompis hemma på middag och nu är han iväg och pumpar på gymmet. Jag ska alldeles strax sova och längta tills all denna julskit är över. Hela vintern får gärna vara över för min del.
