Dagens status – ELISABETH

ELISABETH

Dagens status

– Jag hade inte räknat med att det skulle vara så psykiskt jobbigt att sluta amma. Åke försökte äta av mig hela dagen igår och var så himla, himla ledsen stundtals. Jag grät när han grät och känner mig som världens elakaste mamma. Leif får ta ett stort lass och vara den som bär honom mest och gör det mesta faktiskt dessa dagar och jag är så rädd att Åke ska sluta älska mig när jag inte längre har mjölk att erbjuda

– Brösten lider verkligen! Igår stod jag i duschen i två omgångar och klämde på mitt vänstra stackars bröst som var SÅ ÖMT. Idag går jag omkring i sport-bh och hoppas på lite bättre känsla.

– VI HINNER INGENTING! Med en bebis är schemat verkligen pressat, det ska ju ätas och sovas ungefär hela tiden och däremellan ska vi hinna renovera kök också. Dessutom har jag konstant Youtubekanalen och bloggen i tankarna och försöker tänka på vad vi ska filma härnäst, att jag måste försöka fota mycket och komma på bra ämnen att skriva om. Att skrapa ihop något kreativt från det är i princip omöjligt just nu. Sen är vi båda såna att när vi gör saker, till exempel i Umeå, tog jag aldrig fram kameran när vi träffade folk, det finns liksom ingen tid för det och därför blir det noll material. Försöker konstant få Leif att hjälpa till lite mer med idéer och fotohjälp men det är i nuläget jag som drar det tyngsta lasset med dessa kanaler och det tär lite på mig och oss. Under morgonens promenad vad jag därför ovän på Leif nästan hela vägen och mina axlar extra spända, som därför ledde till huvudvärken jag nu sitter här med.

Hur gör ni för att få livet att gå ihop?! Jag fattar ej! Alla hinner ju måla om huset, träffa vänner, gå på bröllop, klippa gräset, fixa håret, bada, baka, städa och samtidigt njuta av livet. HUR GÖR MAN?! Ge mig den hemliga formeln, snälla!

Tack och lov ska vi träffa Åkes härliga bebisvänner med föräldrar idag och tanka energi. Det behövs, känner jag!

DSCN3684

 

DSCN3688

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Giselle

    Kära rara! Lägg inte din tid på saker som i slutändan inte är viktigt! Jag skaffade eget företag med en butik, med nyöppning när min yngsta dotter var 3 veckor. Jag är överambitiös person med barn tidigt och nu när mina döttrar är 7 och 5 år kan jag stundtals tänka på mig då, sönderstressad och skulle bolla med nyfödd, en 2-åring, en dålig relation med fadern, en smalare kropp, ett företag där jag själv skulle jobba 80 %, leverera snygga kreativa sminkningar och PR för min butik ( sminkbutik )- listan är lång..!! Jag kan gråta fostrande för det, för nu.. 5 år senare ångrar jag så grovt att jag tog så mycket före än min mammaroll..! Jag får aldrig tillbaka den tiden med mina tjejer som små.. Och mitt enormt dåliga samvete för att jag tyckte att min yngsta var ” besvärlig ” när jag jämförde med storasyster …- ja, klart hon känns som besvärlig när med nummer ett hade jag all tid i världen för henne så jag kunde sitta i lugn och ro, med bara fokus på henne..

    Det här vi mammor gör konstant, det dåliga samvetet.. Bland det svåraste att stänga av, men fick jag göra om det hade jag lyssnat mer på den just då. För nu går det så fort och bara att se bilder på dem som små, när jag minns exakt hur jävla kaos det var då, gör mig alldeles ledsen. Att jag skulle vara överallt och samtidigt räcka till som mamma.. Jag önskar jag gjort annorlunda, och idag är mina flickor min huvudprioritet. ALDRIG ska något, något eller livet- komma i vägen för mina barn.

    Så snälla, släpp saker som kan släppas.. Ta kål på det där onds samvetet om att vara överallt och ta en sak i taget. Missa inte vackra stunder av din familj på grund av att du känner dig sönderstressad..

    PS, jag läste din text om Zara Larsson. Du är en kämpe, och ni kan du uppfostra din son rätt- att älska och respektera kvinnor i världen. Han kommer att få så mycket fina bra grunder och förutsättningar från dig- så stark som du är!
    Kram

  2. Anna jamil

    Känner igen mig så väl i det du skriver att man inte hinner med. Livet med bebis är fullt upp å så styrt kring barnet å dens ät å sovschema. Å sen tillkommer ju en massa annat som magont, tandsprickning, sömnbrist (hos hela familjen!!!), magont å mkt mkt mer. Allt det här gör en utmattad. Å fast man gärna vill hinna med precis ALLT så går det inte.
    Jag stressade mkt till en början när ja försökte fortsätta leva som förr men jag har lärt mig att det inte går. Jag kan inte flänga som jag gjort förr. Jag måste säga nej till mina vänner/familj, jag kan inte alltid vara tillgänglig för aktiviteter eller barnvakt som förr!! Jag är själv mamma nu å jag måste följa min sons rutiner. Självklart följer vi med om vi kan men jag njuter just nu av att säga nej å fortfarande må bra å inte ha dåligt samvete över det. Just nu har Melvin tandsprickningen från helvetet å min man går på kryckor å jag njuter av att bara (nästan bara) vara hemma med Melvin. Vi leker, sjunger, vaggar, tröstar å det är underbart.
    Så mitt tips till er är att njuta hemma, njuta av varandra hela familjen å försök känna harmoni. Då kommer det andra på köpet senare. ❤️❤️

  3. Caroline

    Hos oss blir det så att en tar hand om barn och den andra fixar och donar. Vi byter panel på vårt radhus just nu och har delat upp det så att mannen bygger och jag målar. Känns ok eftersom även jag får komma ut och göra annat när det är målning på schemat. Men det är inte lätt att hinna allt! Vi har ju dessutom flera (3 st) större barn som behöver oss typ hela tiden.

  4. Jenny Sköld

    Vad fint alla skriver! Jag brottas med precis samma saker som du Elisabeth. Tänk om Gunnar slutar älska mig när jag slutar amma… Känner mig stärkt av att läsa de fina kommentarerna och ditt blogginlägg. Heja dig! Du är världens bästa mamma till Åke!

  5. Anna

    Vad skönt att det är fler än jag som känner så! Tack!! Man kan känna sig så värdelös när man ser vad alla andra hinner ibland… Och så kommer det dömande blickar ifall man ger barnet burkmat eller så, eller det kanske bara är som man upplever det för man har dåligt samete egentligen. Men tiden/orken räcker ju inte till!
    Med två små barn hinner jag precis ingenting. Men kommer det folk hinner man ju oftast röja det allra värsta, så oftast ser ju ingen det värsta kaoset hehe.
    Du är fantastisk och en så bra mamma och människa iallafall! Kram!

  6. Evelina

    Har ingen formel att erbjuda tyvärr då jag inte hinner nåt heller :-/ Grymt jobbigt då man vill såå mycket! Vad gäller amningen så förstår jag dig till fullo! Även om man nånstans vet att man inte är en dålig mamma så är det känslan som dominerar vid såna tillfällen.
    Kramar! <3

  7. Anonym

    Jag hade hatat den som sa detta till mig då jag fick mitt första barn. Jag var precis som du och hade inte tid med något, men jag stressade även upp mig för minsta lilla, hann inte ens gå på toa när jag vara hemma själv!!
    Man sätter verkligen barnet i första rummet, som det ska vara MEN man måste även tänka på sig själv, må bra för att kunna vara en bra mamma!

    Man ska få sitt andra barn först sägs det ju och det är verkligen sant. Även om man inte har tid med något nu så prioriterar ett exempel ett toa besök.

    Till amningen kan jag tyvärr inte ge så mycket tips. Jag hade problem med amningen hela tiden, att amma för mig var den psykiska terrorn. Sluta var en lättnad!
    Men jag känner igen känslan även om den är i en motsatt situation! Du kan inte dra ner långsammare? Låta han amma lite lite innan ett mål mat. Bara så du slipper spänningarna i bröstet åtminstone?

    Detta med amning är verkligen individuellt och man mår bra av olika saker. Testa dig fram för amning har sätter sig på psyket!
    Tänk på dig och Åke!

  8. Sofia J

    Usch så jobbigt att känna så här!
    För det första kan jag absolut lova dig att Åke inte älskar dig mindre för att du inte längre ammar honom,däremot så är det ju något han är van nu och har gjort väldigt stor del av tiden i din famn.
    Med risk för att låta tjatig osv,men försök släppa det dåliga samvetet. Alla hinner INTE allt det där egentligen jag lovar! Och där det hinns “mer” så kanske det är för att barnen sover längre,mer, kan leka själv,dom delar upp arbetet mer,hjälps åt ner osv… oändliga anledningar att grubbla på. Alltså låt oss inte grubbla på det för då får vi slita vårt hår!
    Kanske istället fråga andra hur dom gör i olika situationer och kanske bli lite klokare på så vis kan hjälpa.
    Sen har jag upplevt tiden innan barnen har lite tydligare rutiner som jobbigast, och en sak som jag lärt mig nu är att försöka utmana mig själv lite mera. Och inte bara vara bekväm utan testa saker och situationer som annars känns obekväma. Och oftast funkar det fint ☺
    Hoppas verkligen att det lättar snart!
    Kram

  9. Sandra

    Det här kanske inte är till någon tröst eller så är det de. Men jag hinner absolut inget annat än att ta hand om mitt barn, framförallt sedan hon började krypa. Nu springer jag mest efter och ser till att hon inte utsätter sig för livsfara. När hon sover så har jag egentid och då tänker jag inte städa och plocka.
    Tiden då man hinner massor kommer tillbaka. 🙂

  10. Jessicaia

    Jag har bara gett upp att hinna med nåt. Jag tar hand om barn och djur, hinner jag (dvs barn är på tålmodigt humör eller sover) så försöker jag ta disk osv. Är maken hemma sköter jag om mig (dvs duschar ) eller jobbar ifatt hushållet. Träffa andra, resa… det går bara med planering, prioritering och hjälp av andra känns det som. Och ändå lyckas man ibland 🙂

  11. Maria "Mawiia"

    Men alltså KRAM först och främst!!!
    För det andra: de gångerna jag varit iväg på fest/kalas denna sommaren så har jag ju typ bara raggarduschat och klätt mig i det som inte varit HELT nerspytt/nerdreglat/luktat för mycket svett. Prio ett är ju bebis o livet går efter den mat-/bajs-/sovklockan. Det måste den! Usch, skit i att leverera kul klipp/bildfyllda blogginlägg. Vi är inte arga på dig, vi vill att ni ska få vara ni och behöver ni paus från dethär så ta det! Vi saknar er men vill att du/ni alla ska må bra!

  12. Kajsa

    Fina du! Jag tycker du är himla stark som gör allt det där, känner som du gör och vill dela med dig. Jag gruvar mig otroligt mycket för att sluta amma, vi har precis börjat fasa in lite måltider till Vivvi men amningen är fortfarande huvudsaklig föda och framför allt världens bästa tröst och sovhjälp. Jag tycker att det är pest att fasa in mat, jag vill bara ha henne nära och amma, livrädd att hennes värld ska bli så mycket större och att jag därmed blir allt mindre viktig. Men tror du inte att det kan vara tvärtom? Att ju större deras värld blir, desto viktigare blir vi? Jag försöker tänka att det tidigare är jag som varit hennes centrum för att hon inte vetat var hon själv börjar och slutar men nu vet hon ju att hon är sin egen, hon lär sig att hon är hennes eget centrum. Det är så COOLT, och det gör oss inte mindre viktiga eller oälskade. Det gör oss viktigare än någonsin <3

    Och apropå att hinna, jag vet inte om alla göra det. Jag tror inte det. Jag tror att det handlar om att sänka kraven, så mycket det bara går och sedan pussla. Jag har jobbat väldigt mycket under min mammaledighet, men då på mina egna villkor och kanske framför allt Vivvis villkor – när hon sover. Men, det blir ju då med datorn i knät i mjukisbyxor utan smink och inte strukturerat vid ett skrivbord. Att hinna måla naglar eller sånt har bortprioriterats och när jag känner att jag vill ha egentid för att ladda lite batterier slutar det ofta med att Vivvi badar badkar tillsammans med mig.

    En annan sak som fungerar för oss (kan bara skriv om hur det är för just oss, det är säkert olika för alla) det är att inte ha fasta rutiner efter klockslag. Vi är förvisso väldigt bortskämda med en mycket nöjd tjej som aldrig haft ont i magen eller så men vi har helt lagt bort kraven på att ha kontinuerliga rutiner. Vi tar dagen som den kommer, ligger kvar ganska länge i sängen, promenerar mycket med hunden och ger Vivvi mat när hon börjar leta med huvudet eller verkar lite småmissnöjd. Hon får sova när hon somnar vilket ha lett till att hon ofta sover hela nätter men är vaken hela dagen. Det i sin tur gör att vi kanske inte hinner med alla måsten men vi försöker känna att det är okej. Vivvi ligger nästan aldrig själv för då är hon oftast missnöjd och med en liten palt i famnen får man inte mycket gjort annat än att umgås med henne, så är det och det är okej <3 Formeln för oss har varit att försöka släppa på kontrollen helt enkelt – superläskigt! Men SÅ skönt när man väl lyckas.

    Du är VÄRLDENS BÄSTA MAMMA till Åke, och Leif är VÄRLDENS BÄSTA PAPPA till Åke. Hela ert liv cirkulerar runt honom, ni öser honom med kärlek. Ni älskar honom, vakar över honom och oroar er för honom konstant – han är en lyckosam liten busunge <3

  13. Emelie

    Hejhå!

    Har loppi problem igen ? Eller är det bara min telefon ?
    Det går sååå himla sakta att ladda din blogg , det hoppar hit och dit, fryser och hackar. Det blir ett projekt att läsa dina inlägg
    Men eftersom jag fullkomligt älskar att få följa familjen Lindroth så kämpar jag varje dag för att få hänga med
    Kram till er

  14. Anna-Maria

    Om vi säger såhär, jag har tänkt preciiiiiis sådär om just er. Hur hinner ni med? Ni verkar hinna med så mycket och ha ett himla fint liv. Där ser man hur skruvat allt kan vara på sociala medier Jag känner precis som dig!! Hur faaaaan hinner folk allt samtidigt som de har en liten bebis? Vi har en 1-åring och det är rent av kaos. Självklart kaos på ett bra sätt många gånger men de där myyyyysiga fikorna, sköna strandbesöken osv är för oss obefintliga. Allt vi gör är att springa efter våran vilda onge Så jag har tyvärr ingen magisk formel hur man hinner med allt utan jag försöker acceptera att just nu ser livet ut såhär. Svårt ibland och lätt ibland. Tycker du är grym hur som helst och det du gör nu räcker gott och väl o du, jag har inte ammat 1 dag och min dotter älskar mig ändå Åke älskar dig!!

  15. Johanna

    Jag förstår dig verkligen, hur gör alla andra? Jag har en bebis som dessutom inte somnar på promenader utan skriker som en dåre efter en stund. Magknip. Vilket gör att jag inte ens lämnat huset den här veckan.

  16. Malin

    Precis så kände jag också förut, alla andra gör massa kul, renoverar, tränar, bakar och allt vad det kan tänkas vara. Men med två småbarn, gubbe, hund, hus, jobb och annat så hinns inte allt detta med. Det handlar om prioriteringar och acceptans. Min man sa till mig, det är bara att acceptera och inse att såhär ser vår situation ut just idag. Med dom orden så kunde jag känna en form av tillfredsställelse. Man ska inte behöva känna den där pressen och stressen när man är mitt uppe i livet. Dom som hinner allt det där andra, ja va roligt för dom, men ingen vet vilka förutsättningar de har för att kunna göra allt det där. Jag känner mig iaf mycket lugnare som mamma, fru och vanlig person när jag liksom accepterat läget. Du verkar vara en supertjej/mamma/fru. Så ta det lugnt och acceptera att vissa dagar är rent kaos men försök att se det fina eller roliga i det ändå! Ha en superfin helg