Igår hade vi ungefär en sekund på oss att få till en fin ”stillbild” till Youtube-klippet. Åke var på rätt risigt humör och jag ville börja klippa ihop allt i tid så att resten av dagen kunde vara ledig. Därför hann vi få tre bilder.
Den här blev den vi använde:
Så ljust och glatt! En hundradel senare ser det ut så här:
Haha! Så underbara miner vi har båda två! Hann knäppa en till uppifrån:
Tänk förr i ti’n alltså! Då hade man en filmrulle som man var fruktansvärt rädd om och typ alla bilder såg ut som vår andra bild, om inte värre! Det var också sjukt jobbigt när man hade längtat efter att få framkallningarna och så hade man hållit fingret för linsen på flera kort och/eller råkat öppna luckan till filmrullen innan den var tillbakaspolad och massa foton var helt vita. Plus att man precis då unnat sig att beställa dubbletter. Åhhhh, vilka ljuva men ej saknade minnen!
