Hur jag än sitter eller ligger är det helt obekvämt. Om jag ligger på sidan får jag ont i höfterna. Om jag ligger på rygg blir jag direkt yr och på mage går ju självklart inte. Att sitta går också rätt dåligt eftersom mina lungor är mindre än någonsin och bebisen större än någonsin. Att luta sig bakåt när man sitter resulterar också i yrsel. Att sitta utan stöd i ryggen gör att ryggen vill gå av. Det börjar helt enkelt kännas nu! Däremot känner jag mig fortfarande rätt smidig i resten av kroppen, förutom att fogarna bråkar lite onödigt mycket.
Ska bli så himla kul att kunna kramas rakt på Leif och inte behöva sidokramas! Samtidigt njuter jag verkligen av denna tid jag har kvar med magen. Började inte riktigt acceptera den förrän kanske i vecka 30 den här gången, kanske ungefär då jag började inse att det faktiskt kanske skulle gå bra. Därför är jag inte så less på den än. Den växer inte så mycket längre heller, det stod i någon app att barnet nått sin målstorlek nu, så jag passar på att klappa och klämma lite extra nu på slutet!
Kan dock inte låta bli att känna mig lite träffad av den här bilden. Ungefär så ser jag ut när jag försöker sitta bekvämt!
Haha, underbar bild! Angående ditt senaste klipp och hög mage. Två dagar innan min förlossning träffade jag mormor som sa ”men oj, magen är ju fortfarande SÅ hög, det dröjer nog MINST ett par veckor till”. Gick hem till sambon och i princip grät, men TJI fick hon. 8 dagar innan bf kom vår lilla skatt :). Snaaart är du där på andra sidan med bebisen i famnen, då blir det (tkr iaf jag) lättare att skratta åt allt som är så jobbigt på slutet.
Haha, så kul att du var lika känslig som jag! Mormor vet inte alltid bäst!