Idag är jag stark. Kan andras. Hög energi är synd att säga men jag har inte ont i själen. Det bor ett hopp någonstans där inne. Är inte direkt handlingskraftig men jag fungerar. Måste skriva dagar som dessa för att komma ihåg att de också finns. Har bara en förmåga att skriva när saker och ting är mindre bra annars.
Hamnar i sådanna här små svackor ibland. Det gör alla då och då tror jag. Inget man behöver skylta med – men heller inget man behöver dölja tycker jag. Eller skämmas för. Du kanske också är där? Bra då är vi två som kan känna sisterhood! Och vet du, vi vet ju att solen kommer igen eller hur? Allt löser sig, det har det ju alltid gjort tidigare, inte sant?
Vi ska bara våga lita på det…. Lita på livet liksom. Att det är så här. Det går upp och det går ner.
Skillnaden är bara hur vi förhåller oss till det hela. Hur vi tar ansvar och omfamnar det hela. Välkomnar även dessa mindre härliga känslor. Annars växer dem är min erfarenhet…
Försöker fokusera på att göra saker jag mår bra av. Det blir lättare att formulera saker då för när jag försökte med: ”saker som gör mig glad” så tog det liksom stopp. Det blev alldeles tyst, kom inte på en grej.
Idag ska jag gå på middag hos fina vänner, läsa några sidor i en bra bok, styra upp en hel rad med grejer för stt skapa bättre ordning och struktur , rensa lite bland mina kläder och kanske måla lite på en tavla. Dessutom så kör jag tacksamhets övningar, sover, äter bra (inte alltid nyttigt – utan de som min kropp säger ja till) och undviker aktivt folk som eventuellt kan göra mig låga på ett eller annat sätt.