Ecochicas

Jag hade ett väldigt speciellt möte den här veckan som alltså också skulle få rum bland alla event och allmänt koas som råder både ”internt och externt” hos Wågert kan man säga….

Det har blivit så tydligt för mig att jag verkligen är så enormt sårbar just nu – jag är inte rustad för vänner som äter energi eller andra saker som rubbar mitt sårbara inre. 

Och tyvärr så finns det bara ett sätt att skydda sig – att vara sjukt sann mot sig själv, backa och vara väldigt, väldigt  varsam med mig själv.

Inte alls så lätt alla gånger kan jag säga. Det tröttsamma är att det  inns ju ingen annan än jag som kan ta ansvar för detta. Ingen. Fan också. Kan inte bara någon annan göra allt det där jobbiga? Eller kan någon  helt sonika bara  läsa mina tankar och liksom fatta ?! Hur svårt kan det vara?

Och inte finns det någon jag kan skylla heller på….det är ju så skönt att kunna skylla på andra för att slippa ta ansvar själv, eller hur?

”Men han är ju helt dum i huvudet, det får han ju faktiskt fatta”…. Och ibland kanske man skyller på vädret, samhället…. Det är inte klokt vad man kan hålla på istället för att ”face the music” och ta ansvar själv.

Tydlighet min vänner…. Det stavas tydlighet. Mot en själv och andra. Och jag veeeet, det är precis döläskigt och samtidigt befriande.

Det ÄR svårt att stå upp för sig själv, erkänna för sig själv och andra hur man känner – att vara sann mot sig själv  helt enkelt. Som löken på laxen ska man  dessutom hitta modet och leverera detta budskap – och inte minst kunna hantera konsekvenserna…

Jag var så nervös inför mitt möte så jag kom på mig själv och sitta och ”åla  mig” på  stolen… Och var det ryckningar i ansiktet jag kände?!
Efter 40 minuters bla bla bla bla tog jag mod till mig och levererade mitt budskap med ett darrande inre. 

Satt mest och tittade ner i bordet medan jag pratade – men jag gjorde det. Och jag dog inte.

Ibland behöver man bryta mönster. Gå rakt emot vad hjärtat säger för att skydda sig själv. 

Det kostar på att vara modig och sann – men jag vet att det här är rätt.

Bra gjort Charlotta! Är stolt över dig.

Säger ingen annan det så får man säga det till sig själv vet du… Ha ha!