Efter dagmamman så åkte vi och matade fåglarna. Problemet var att vi inte såg en enda fågel och det vi hade med oss i matväg var blåbär…
Till slut så kom det en anka simmande. Mat – tjo ho!
Det såg så himla kul ut när man såg ankans besvikelse över valet av kost från vår sida…. Blåbär?! Den stack som en avlöning kan jag säga!
Franka tittade förvånad och ropade: Ankan, blev du sur? Vad kan jag göra för dig?
Det är väldigt kul när ens egna uttryck ”går igenom” så att säga.
Hände även häromdagen när vi åkte bil och Franka plötsligt lite hetsigt och kort säger: KÖR!
Tydligen så säger jag så….
