Rufus sa plötsligt i morse. Mamma, jag ska viska dig något! Inne på toa.
Väl inne på toa så ändrade han sig. ”Flickorna kan höra – vi går upp på mitt rum så viskar jag där!”
Okeeej…
Under högtidliga former så kupade han sin lilla halvlortiga hand över mitt öra och viskade
”Jag ska verkligen försöka att skaffa mig en tjejkompis”
Ok, men det låter ju jättebra Rufus, kul! Kommer säkert gå jättebra gubben!
Men det är ett problem väste han snart vidare.
Hon går i tvåan.
Fina lilla gullungen (som inte ens har börjat i ettan) har alltså gått och spanat på en tjej i 2:an och är nu är redo att ”make a moove”.
Och nu går jag här och oroar mig för att han med största sannolikhet kommer att bli superdissad och få sitt lilla rosa oförstörda hjärta krossat.., vet ju att de hör till livet men ändå… Kommer han att få men?
Bör jag förbereda honom? Känns ju inte helt rött – det sänder ju signaler om att jag inte tror på honom! Och i min värld så är han ju killen som har allt – också lite extras på toppen då så att säga!
