Ecochicas

Min kvällslektyr just nu består av ”Mer Känsla för barns Självkänsla” av Petra Kranz Lindgren, ”Trotsboken” av Malin Alfven samt  ”501 tips som underlättar föräldraskapet” av Katarina Markiewicz.

Tvillingarna har nämligen gått och blivit helt sjukt trotsiga – dubbeltrots alltså…. Det har kommit så hastigt! Det är bara ”kan själv” hela tiden och minsta lilla grej som går fel leder till jordens utbrott –  eller man skulle kunna tro att det handlade om jordens undergång stundtals… Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt. Alba är så sjukt lik Levente – precis lika jädra envis. Han är bland den mest uthålliga och envisa människa jag känner. Hade man sagt till honom – gå till Norrland NU så hade han gjort det, utan att stanna typ. Och Alba är av samma skrot och korn. Det går inte att avleda eller muta den där lilla damen inte.

Berättade jag när vi skulle fika för någon vecka sedan? Det blev ett jädra liv om vem som skulle sitta fram i bilen (en idel källa till bråk för övrigt…) – och Alba var så fast besluten att hon inte tänkte dela med dig – t.ex att låta sin syster få åka fram på hemvägen från bageriet. Nähä då, då satt hon hellre kvar i bilen – ensam och sur. Men på ”sin” plats där fram. Det spelade ingen roll att jag satt och vinkade i fönstret och viftade med den ena tårtbiten och glassen efter den andra som vi andra satt och mumsade på – hon vinkade bara tillbaka och gick sedan lugnt tillbaka för att ”vakta” sin plats….

Petra Kranz Lindgren skriver så klokt nedan:

Så hur skall man som förälder möta barn som kan och vill själva, som uttrycker egna uppfattningar på tvärs mot omgivningens och som blir arga och besvikna när besluten går dem emot? Den förälder som på traditionellt manér letar efter ett ”verktyg” eller en ”metod” för att ”hantera trots” hittar förmodligen strategier som att avleda barnets uppmärksamhet, att ignorera det trotsiga beteendet, att låta barnet ”lugna ner sig” på sitt rum eller att titta barnet i ögonen och samtidigt säga ”nej!” med skarp röst.

Om föräldern istället fokuserar på vilket behov som barnet försöker tillgodose genom sitt beteende blir förhållningssättet ett helt annat. Då möter föräldern barnet genom att hjälpa henne att tillgodose det behov som ligger bakom beteendet. Föräldern strävar efter att ge barnet större inflytande över sitt eget liv och skapar möjligheter för barnet att uppleva sig som duglig, kapabel och kompetent. Den underliggande tanken är att om barnet får hjälp att tillgodose sitt behov av självständighet på konstruktiva sätt behöver hon inte ta till destruktiva strategier. Annorlunda uttryckt, barnet slipper ”trotsa”.

Här är 10 tips jag plockat ut från böckerna: 

Låt barnet bestämma fler saker själv än vad hon fått göra tidigare: om hon skall duscha före eller efter middagen, vilka kläder hon skall ha på sig, om hon vill följa med mamma till mormor och morfar eller stanna hemma med pappa.

Ge barnet ansvar. Fråga henne gärna! ”Finns det något här hemma som du skulle vilja ta ansvar för?” Jag minns ett tillfälle när min son var fem år och jag ställde den här frågan till honom. Han svarade genom att gå och plocka ut alla skor ur hallgarderoben, skura skohyllan och väggarna i garderoben och sedan ställa in alla skor i fin ordning igen. Gissa om hans upplevelse av att vara duglig, kapabel och kompetent ökade i och med det!

Fråga barnet om råd. ”Tycker du att jag skall välja den röda eller den ljusblå skjortan idag? Vilket halsband tycker du att jag skall ta?”

Ge barnet förtroendefulla uppdrag. ”Tror du att du skulle kunna gå in och köpa en liter mjölk om jag väntar här utanför med lillasyster?” Låt barnet svara i telefon, hämta saker i mataffären, hjälpa dig låsa bilen, sköta låneapparaten själv på biblioteket osv.

Lär barnet nya färdigheter. Smöra smörgåsen, sätta på dvd-spelaren, skicka sms till morfar, baka en sockerkaka. Här kan det också vara värt att fråga barnet: ”Finns det något du inte kan som du skulle vilja lära dig?” Man kan få de mest underbara svar. Tänk på att ta dem på allvar! Vill barnet lära sig flyga till månen får ni bryta ner det i genomförbara steg där första steget kanske innebär att ni går till biblioteket och lånar en bok om astronauter. Vill barnet lära sig göra frivolter kanske ni börjar med kullerbyttor?

Mutor är inte så farliga. 
Det handlar ju helt enkelt om förhandlingar och det kommer han ändå att få göra resten av livet.

Ta konflikten innan den startar. 
Vi brukar faktiskt alltid säga till barnen innan vi går in i affärer att vi inte ska köpa någonting till dem. Om de då opponerar sig så tar vi konflikten innan vi går in. Det funkar oftast – inte alltid…

Bekräfta barnet. 
I trotssituationer är det viktigt att bekräfta barnets känslor. Om barnet är argt och säger eller skriker ”Jag vill inte”, säg: ”Jag förstår att du känner dig arg och inte vill men…

Skaffa en ”källarlåda”. 
När barnen är tillräckligt stora måste de lära sig att plocka undan efter sig själva. Annars slutar det med skilsmässa för att mamma och pappa bara går och plockar hela tiden. I vår familj plockar vi undan varje kväll tillsammans. De leksaker som inte plockas upp lägger vi i en speciell låda i källaren och det dröjer minst en vecka innan vi lämnar tillbaka leksakerna.