Jaha ja, då var det dags igen! Utomhusnattning.
Inga konstigheter där inte tycker Rufus som konstant är varmare än varmast. Helst vill han somna i en frysbox… I brist på detta så sitter jag helt sonika och sjunger på farstun för den som eventuellt vill höra på tills han somnar.
Antar att detta inte är helt ovanligt för barn med adhd – det är liksom full gas jämt, klart man blir varm.
Just i denna stund ljuder ” En sockerbagare…” över södra Lidingö… Inte alls rogivande får jag för mig men Rufus har alltid älskat min sångröst. Den pojken är så unik på många sätt vill jag lova.
