Ecochicas

Mini SATS

I dag tog jag mina minisar på ett gymevent signerat oss på Loppi.

SATS visade upp sin allra flådigaste sida – nya gymmet i Slakthusområdet vid Globen – superläckert!

Rufus provade att gå på Kids Parkour och tyvärr så gick det inte alls. Det känns som hela mitt hjärta ska ploppa ut när jag ser hans förtvivlan, ängslighet och osäkerhet.

Instruktören var jättebra men gick fort fram. Alla barn tycker det är jättekul och hänger med. Alla utom ett.
Det blir förnedrande och numera har jag lärt mig att ta honom bort från sånt där illa kvickt.
Han är inte dum på något sett men jag misstänker att han tror det -och känner sig dum.
Jag önskar att han var lite äldre ibland så han lite skönt kunde konstatera: Äh, jag provade men det där var alldeles för mycket kommandon och instuktioner för mig som har AdHd vet du, inte min grej – men det är lugnt, nu vet jag ju det!”.

Min vi är inte där än och han kniper min hand hårt och ber mig att vi ska gå.
Hans kompis Oliver är shysst och ser vaf som händer och det slutar med att de gör fri lek inne på Mini-Sats som är fritt från olika kommandon, stå på led och sånt. Det tycker han är toppen! Thank god!
Alba och Franka däremot tycker att det här med ”Born to move-klassen” är livet på en pinne!
Pappa Levente kämpar också på med att smyga som en ekorre, hoppa som en groda och allt vad de gjorde.
Sen var det trevlig goodiebag och hemgång.

Jag älskar konceptet mini sats – så smart, familjeträning i allmänhet och den här nya Born to move-klassen var som sagt en succe.”!

Jag och Ruffis pysslade på eftermiddagen, middag för barnen (om ingen åt eftersom SATS mellisen som det bjöds på snudd var FÖR god – de åt nämligen som tokar då, och inget senare!

God middag, godis och rödvin idag.
En härligt syndig dag!

I morgon blir det lite skärpning igen!

Folk frågar mig ofta hur jag och Levente ”som ju faktiskt ligger i separation” kan umgås och äta middag etc.
Ja du, det kanske är ovanligt?! Det är klart att vi tjafsar och ryker ihop – men det liksom funkar på så sätt och det är jag så tacksam för.
Jag hoppas att det alltid kan vara så – för barnens skull.
Och för min skull lite eftersom han lagar godast mat i världen….

Franka har hög feber nu i kväll. Måste sova nu för att orka med den här ev natten som kan bli stökig – och morgonen.

Sigge är iallafall bättre. Han är enormt hungrig hela tiden, men verkar inte ha lika ont längre.
Är det inte hunden, så är det ungarna som är sjuka… Hoppas verkligen inte att det blir jag snart!!

IMG_8096.JPG

IMG_8103.JPG

IMG_8110.JPG

IMG_8115.JPG

IMG_8119.JPG

IMG_8113.JPG

IMG_8124.JPG

IMG_8121.JPG

IMG_8128.JPG

IMG_8126.JPG

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Marie

    Jag var bara 4 år när mina föräldrar gick skilda vägar men dom har alltid varit mkt goda vänner 🙂 Aldrig ett ont ord om varandra och inga bråk. Bara för att man separerar behöver det inte bli tredje världskriget, nu på senare år när dom har blivit mormor och morfar så firar dom jul ihop igen 🙂