Sigge har bukspotkörtelsinflammation har det visat sig – stackaren!
Det är ingen rolig historia alls det där tydligen – väldigt smärtsamt för lille Siggelusen är det.
Det är ju ingen hemlighet att Sigge är en fruktansvärt bortskämd liten vovve – han har ju varit hemlös (adopterad gatvovve från Irland) och i allra högsta grad vårt första ”barn” – som ni vet så visade det sig vara svårt att få till några ungar för oss initialt och en dag sa läkarna till oss ”äh, strunta i det här nu, ta en paus från allt och ehhh… Ja, skaffa en hund eller nått”.
Och då gjorde vi det -och han blev därför hopplöst bortskämd… Stora delar av sitt liv vill jag gärna tro att Sigge är tacksam för detta.
Men just nu är han nog inte de. Det ringde nämligen från djursjukhuset i morse och sa ”Du, det här funkar inte. Sigge blir så stressad av att ligga i en bur på en plastmatta (om de kräks) – vi får hitta en annan lösning på det hela”.
Jag hade kunnat säga det där på direkten till dem igår när Sigge checkade in på sjukhuset. Levi hade dock släpat med Sigges korg och filtar men de fick man inte ta in tydligen och han var så dålig så vi tänkte ”äh, vi får prova med att låta honom bo över på sjukhuset!”
Sigge är ju van vid, och jag vet – det är ju lite skämskudde på detta – att bo i Lexingtonlakan i en säng med husse tätt intill sig….så att han inte diggade upplägget alls i går förstår man ju.
Så nu bor han här hemma, så åker vi fram och tillbaka till sjukhuset med honom för att tanka på med dropp etc
Som löken på laxen så gäller strikt diet för honom en lång tid framöver.
I know the feeling – tacka fanken för att han är låg.
