Jag köpte någon värsting dvd-box (inte så modernt i dessa Netflix-tider men iallafall….) med alla Astrid Lindgrens filmer. Grym!
Och denna plöjer tjejerna nu dag ut och dag in… De kollar säkert 1 1/2 timme varje dag på tv och då vill jag att de ska vara bra grejer och det är detta.
Som i ett led i ovan ”kulturutbildning” för två snart 3 åriga tjejer gick vi hela familjen på teatern och såg ”Vi på Saltkråkan”.
Jag har själv jättesvårt för teater ,tycker allt känns överdrivet – och ofta är det så pretantiöst så jag mår illa. Problemet är att jag så förbenat gärna vill tycka om teatern så jag fortsätter att göra tappra försök lite då och då…. Tyvärr har jag inte gillat någon föreställning till 100% än. Och det har hänt att jag tom inte förstått handlingen för det är så förbannat flummigt trots att alla aaaarrrrrtikulerar mer än nödvändigt.
Franka var iallafall hänförd till en början. Sen fick hon värsta brytet eftersom hon tappade nappen. Levente kröp mellan bänkraderna (jag är ju nyopererad!) och letade medan jag sjönk längre och längre ner i stolen desstå högre Franka skrek.
Det slutade med att de fick gå ut.
Alba tyckte att den var lite läskig – och jag och Rufus tyckte att den var…. tja, sådär!
Men mysigt att göra något ihop. Vi var på Big Burger innan (hua!) och det slutade med att den hemlösa tiggaren utanför fick sig ett riktigt skråmål….alltid något!
Sedan åkte vi till mitt älskade Fältöversten (ett köpcentrum i stockholm som är som mitt andra hem efter att ha bott typ 15 år vägg i vägg med det) – då blev Alba jätte, jätte trött!
Hon föll verkligen ihop, lilla plutten, och vi hade ingen vagn…. Men allt går att lösa!
Tack Ica för lånet!
