Ecochicas

Rufus satt i lördags morse i soffan och svalde och svalde.
Jag frågade var det var och ögonen vattnades och lilla underläppen började darra innan hela krokodilfloden kom.
Herregud, vad var nu detta?!
Med darrande stämma så förklarade Rufus dock en stor tydlighet att han tänker byta efternamn.
Han heter ju dubbelnamn Wågert-Kiss och nu hade det hänt, det som jag länge fasat för…

Under fotograferingen i förra veckan så hade fotografen tydligen ropat upp alla namnen och uttalat det ”Kiss” – han kunde ju inte veta att det är ett ungerskt namn och uttalas ”Kisch”… Alla barnen hade börjat skratta och skadan var skedd så att säga.

Åhh… lilla älskade vännen… Jag kunde riktigt se hur ont det där hade gjort.

Det är en fin balans det där hur man ska hantera det hela tycker jag.

Vi bekräftade honom såklart och sa att vi förstod att de gjort ont och att det är ok att bli ledsen. Samtidigt som vi försökte ingjuta lite råg i ryggen på honom – det är ju viktigt att man står upp för sig själv!
Jag skev även ett kort mail till fröknarna om det, bad dem inte göra en stor grej av det -mer att de skulle vara observanta framöver.

Nu vill Rufus byta efternamn till ”Vilda Musen”av alla namn… Jag och min tråkiga humor tycker såklart att det här är lite fnissigt (fast det visar jag såklart inte)…och jag tror att Rufus också kommer kunna skratta åt det när han blir vuxen.