Ecochicas

Låg länge och strök Rufus över håret i går när han tungt låg och snusade bredvid mig i sängen.

Lite hårgele dagen till ära eftersom det varit fotografering i skolan…

Pussade försiktigt, höll i lilla handen och kliade lite lätt på ryggen….

Min fina, lilla pojke. Tacksamhet. Älskar så mycket så hjärtat klämmer till lite.

Ni som har barn vet vad jag menar.

Hade och har en sådan fruktansvärd klump i magen. Som några kanske vet så har Magdalena Graaf förlorat sin son i måndags och skriver så hjärtskärande på sin blogg.

Det finns liksom inget att säga. Inga ord som räcker. Ingen tröst att erbjuda som lindrar eller hjälper.

Jag uppfattar Maggan som en tuff cookie som kommer fixa det här vad det lider- men just nu tycker jag bara så vanvettigt synd om henne, Isaks syskon, familj och närstående.

Jag tänker på den där dikten ni vet: ”Plötsligt så liksom hejdar sig tiden och något alldeles oväntat händer….”

Krama era ungar allihop! Säg att ni älskar dom.