Ecochicas

Tantvarning på den här kommentaren: … Men det är inte klokt vad tiden går!

I veckan tog min systers yngsta dotternstudenten.

Det känns som man bytte blöja på henne i går. Eller det var väl kanske att ta i men var det inte typ bara för ett par två, tre år sedan?!

Tydligen inte…

Jag minns själv dagen man tog studenten. Mamma och jag hade köpt en vit klänning på NK och jag var den som bar skylten med vårt klassnamn på vid utspringet i Gångsäta Gymnasium.

Det var verkligen dubbla känslor att ta studenten tyckte jag – så himla skönt att slippa plugga, det var inte min grej även om jag hade helt ok betyg (3.5).

Samtidigt så rycktes all trygghet bort på ett bräde – allt man visste hände liksom innanför skolans väggar, hur skulle det bli framöver?!

Jag som inte gillar förändringar tyckte det var jobbigt. Dessutom var det en djup lågkonjunktur 1991 när jag tog studenten.

Jag minns inte vad jag gjorde den där första sommaren – jobbade på kassan i Vivo tror jag? Eller var det i Naf-Naf butiken på Kungsgatan kanske?

Jag hade fått för mig att jag skulle jobba med reklam hur som helst – det var där min framtid låg spådde jag då.

Mina betyg räckte inte för att plugga vidare och det var ändå inget jag kände för, och det här med reklam verkade ju ”flashigt” tyckte jag!

Jag tror inte att jag hade en aning om vad de gjorde på en reklambyrå om jag ska vara ärlig, men jag tyckte att många verkade ha så snygga ”New York inspirerade” kontor – och det var sånt jag gick i gång på….ett ballt kontor värderas mycket hög i mina då 19-åriga ögon.

Tack och lov så har jag alltid varit oblyg (inte vad gäller allt men just att kontakta folk har aldrig varit något problem) och alltid varit bestämd och haft en driv så sagt och gjort: Jag tog fram gula sidorna i telefonkatalogen (fråga äldre släkting om vad ”gula sidorna” är om du är född senare än 1980 typ…) – slog upp ”reklambyråer” och började på A.
Skrev ett brev till 100 stycken och började sedan personlig uppföljning.

Jag fick napp på ”Fä”… Fägrell och Bohlin Ab. En snygg reklambyrå på Kungagatan 5 där jag fick jobba gratis i 3 månader.

Jag trivdes väl okej har jag för mig. Och det viktigaste av allt?

Jag blev helt på det klara med att jag inte ville jobba på en reklambyrå. Det var något med tempot jag inte gillade.

”Det här får du och det här kostar det” – hur svårt kan det vara liksom?!

Än idag börjar det klia på mig när jag stöter på folk som börjar snacka om ”målgruppsanalyser” och rita cirklar på en whiteboard tavla….