Hann med en kurs i går på Adhd-center i går.
Ibland känner jag mig lugn och peppad ”det här kommer att fixa sig!” och ibland så får jag nästan panik när jag möter andra föräldrar som verkar ha ett helvete med sina adhd-tonåringar…. Då börjar oron gnaga i mig.
Känner iallafall att jag gör allt jag kan just nu för att engagera mig, läsa på och skaffa bra förutsättningar för Rufus framtid med den här diagnosen – mer kan jag liksom inte göra.
Överallt står det ”ha rimliga krav på dig själv”. Hur gör man det när det gäller ens barns hela framtid?!
Dessa två veckor med medicin kan sammanfattas så här:
På pluskontot:
Mindre skrik, bråk och höjda röster rent generellt
Han är lugnare över lag
Han är en mycket snällare storebror
Han pratar utan att tappa tråden
Folk tycker att ”oh vilken skillnad!” (Känns skönt att höra ska erkännas!)
Han leker bättre med kompisar
Han slåss mindre och lyssnar bättre
Han kan leka med en grej mycket längre tid
På minuskontot:
Han äter väldigt mycket sämre – känns inte bra.
Han är liksom inte trött på kvällarna – nattningarna är skitjobbiga! Även om han var förjäklig tidigare rent ut sagt, så somnade han runt 19.30. Nu är han lätt vaken till 22. Bye Bye egentid!
Han har blivit lite ängslig och orolig tycker jag – vad hände med hans orädda attityd och mod?
Antar att det tar lite tid med att få ordning på allt!
Undrar också vad man ska och kan förvänta sig – vill ju inte ha för höga förväntningar på medicinen tänker jag.
Komplicerat det här!
Alla råd och tips du eventuellt har tas tacksamt emot!
Genom en god vän vars dotter har ADHD, känner jag igen de symptom som du beskriver. De fick pröva sig fram med flera olika ADHD mediciner innan de fann en, som de tyckte gav minst minusbiverkningar. Jag syftar bl a på aptiten. Gällande sömnen, så har de införskaffat ett sk sömntäcke, med små små kulor i fyllningen som ger lite tyngt och barnet blir på något märkligt sätt till ro och somnar. Ditt ADHD center kan säkert hjälpa dig med täcket, i annat fall får du höra av dig!
Min vän säger att det är super….
Hej. Visst var föreläsningen bra? Tänkte samma som du när jag satt där och hörde om alla de som hade tonåringar men jag måste också säga att alla barn är så olika i sina diagnoser.. Det behöver ju inte bli riktigt kämpigt då. Förhoppningsvis har ni fått mer verktyg att hjälpa R till att få bra rutiner mm.
Angående hans sena kvällar känner jag igen det. Vår räddning var melatonin (cirkadin) som är ett kroppseget sömnhormon. Se till att få det!! Isak somnar skönt med hjälp av det och jag har det också och jag blir naturligt trött och somnar. Hjärnan klarar inte alltid av att komma ner i varv själv.
Maten är ett gissel med medicinering. Vi har nu näringsdryck som ett komplement. Efter ett besök hos dietist då Isak gått ned för mycket av medicinering bestämdes att det behövdes och det fungerar bra. Ge han fet han verkligen gillar. Dietisten sa att det var det enda som gällde.
Jag hoppas du fick lite råd.
Kämpa på du grymma mamma!!! Glöm inte att vi är fler som har det likadant. Stor kram Camilla