Ecochicas

Den goda stämningen fortsatte i går…

Ica Supermarket i Sveg stressades igenom och 2650:- kronor senare, fortfarande typ i chock efter kvittot som var lika långt som Sigges flåsande tunga, satt jag åter bakom ratten till ”ekipaget” som för övrigt tog upp halva parkeringsplatsen…

Franka och Alba satsade därefter på att starta någon slags”korvfabrik” sista vägen upp till fjällen och vi bytte blöjor i skytteltrafik när vi inte likt ett gäng förvirrade 08:or på vift (inte helt långt bort från sanningen…) förbrilt letade efter en bensinmack för att undvika bensinstopp. Vi blev bönhörda i Bruksvallarna, 5 minuter innan vi kom fram.

Såklart var Fjällgården stängd för lunch och vi fick därför äta en lunch hos Rudolph som tvillingarna helt sonika bestämde sig för att kasta i golvet, Gina lämnande orörd och mamma kort konstaterade smakade ”surt” (men åts ändå upp?!)…

Väl i lägenheten så blev vi SÅ besvikna. Vi som älskar Ramis och hade det så oroligt bra förra året och den här gången är vi inkvarterade i en lägenhet som är som min första 1:a på Skeppargatan typ… Dock med tre stycken tillhörande pytte, pytte, PYTTE sovrum (tanken att de kanske är gjorda för kortväxta har faktiskt slagit mig!) där det inte ens går att tänka tanken att få ner en resesäng för barnen ….

Min kontakt här i Ramis heter Bitte, som för övrigt typ är världens bästa, är hemma och är tyvärr sjukskriven och jag antar att vår ”ärende” (dvs att vi skulle komma hit) därför måste ha trillat mellan stolarna…

Mamma håller hårt i hörselkoporna kan jag säga och informerar, åter igen, om att : ”Det här med fjällsemester med barn har jag liksom gjort i mitt liv”…. Om någon mot förmodan skulle ha missat det antar jag.

Och jag har glömde besöka Systemet innan vi for norröver….

”Det kallas planering” upplyste min mor oss alla därför om. Där ser man!

Fan… De där hörselkoporna lär bli hårdvaluta tror jag…