Sådär ja’!
Då var det tomt i huset. Känns konstigt – men jag är ändå mindre sentimental än jag trodde måste jag säga.
Det är ju inte som så att jag hurtfriskt står och gapar ”Mot nya mål!” men som sagt – jag är förvånansvärt cool.
Trodde jag skulle ligga i fosterställning och böla men nope…. Jag tror jag liksom bara kör på och känner inte efter så mycket om jag ska vara ärlig.
”Att inte känna efter så mycket”….En gammal hederlig variant i familjen Wåget kan man säga. Tror inte alltid att den är så lyckad kanske – jag tror mer på att våga stanna kvar i känslan och tillåta den – men ibland så gillar jag den här icke-djupa varianten faktiskt!
Som just nu.
