Det här är Adrienne. Eller ”Adri” som hon kallas.
Hon är vår nya barnflicka och har börjat nu i veckan.
Jag håller så tummarna för att det här ska funka!
Hon är väldigt rar och väldigt, väldigt blyg. Verkar snudd på livrädd för allt så vi har fått en ganska tuff start. Det är samma sak som alltid i början – kultur krockarna står som spön i backen.
Hon är också från Ungern, pratar ett par ord engelska och har det tufft bakåt.
Maten är jättejobbig för dem är min erfarenhet efter 4 barnflickor från samma land – Adri vet inte vad räkor eller advocado är för något. Säger jag leverpastej eller blodpudding ser hon direkt illamående ut stackarn’!
Fisk och kött äter hon inte eftersom hon har dåliga erfarenheter av det.
Och allt som är naturligt för dig och mig – som att tvätta händerna innan man äter, skölja frukt, borsta tänderna två gånger om dagen, använda sig av diskmaskin…. Ja, det är helt nytt för henne!
Men bara de är öppna och inte så rädda så brukar det lösa sig!
Nicki gör sitt bästa för att lära upp henne nu under två veckor – och sedan får vi utvärdera åt båda hållen antar jag.
Det är sorgligt att Niki slutar hos oss efter två år. Hon är ju som en i familjen och Rufus tycker speciellt att det är lite märkligt att Niki plötsligt ska bo hos sin kille från och med nu.
Men det var dags att skiljas åt – det var vi båda överens om.
Niki är 32 år i dag och har på två år lärt sig flytande svenska och engelska.
Sen hon träffade sin kille innan simmaren så ändrades lite av hennes fokus från att vara med oss och vara nöjd med det – till att vilja vara med honom mer och mer.
Och det förstår vi och hon höll med att så var fallet.
Man kan inte hjälpa alla – men alla kan hjälpa någon som det brukar heta.
Jag är så glad att vi har lyckats hjälpa Nicki med en bra start här i Sverige och nu senast även en lägenhet i Nacka.
Men hon har verkligen tokpluggat med mig som en påhejande piska efter sig kan man säga ….
Nu ska hon börja jobba på dagis och sen väntar väl egna kids tror jag är planen.
Hon hoppas på twins vet jag…
