I söndags så gjorde jag precis det som man inte ska göra.
Vid närmare eftertanke något man faktiskt bör totalt undvika i största möjliga mån.
Jag handlade ensam med tre barn.
Kan låta odramatiskt för den icke invigde i ämnet så att säga. Men ack sådan dramatisk detta vardagliga bestyr kan bjuda på…
Stackars Willys blir väl aldrig sig likt igen.
”Du, sådanna där små tvillingsötnosar, var kan man köpa dem? Är det vid vällingen eller?” skojade en man samtidigt som jag kände att LP skivorna under mina armhålor växte sekundvis…
Ett tag var jag lite inne på att säga ja, det är extra pris just nu – tre för priset av två…
Men de lär sig ganska snart hur det går till när man storhandlar och ganska snart kan de hjälpa till att hämta varor. Vi har alltid handlat tillsammans med våra barn som nu är 8, 6, 4 och 3 år gamla. För det mesta är det barnen och jag som handlar men lagom till jul för två år sen fick mannen min utföra den stora julmatsinhandlingen med alla barnen för jag var sjuk. Yngsta barnet var då ett år gammal. Han löste det galant, handlade tills barnen inte orkade mer, betalade och packade ut i bilen, for till Mc Donalds och åt för att sen återvända till affären för rond nr två. Så se framåt, snart kommer ni ha riktigt kul när ni handlar. Kram